Får man göra IVF efter man adopterat?

Hej
Det är klart att ni kan göra IVF efter att ni adopterat dock kommer ni (så vitt jag vet) att få betala själva. Det är också viktigt att det adopterade barnet inte är ett istället för eller ett i väntan på biologiska barn.

 

 

Ja ni "får lov" att prova med IVF några år efter ni adopterat.

Det viktigaste är som tidigare sagts, att ni önskar, älskar och längtar efter båda barnen precis lika mycket.

Lycka till

 

 

Vem skulle hindra er? Vem kan förbjuda något sådant? Ingen, naturligtvis.

Olika landsting kan ha olika policy angående gratisförsök. Privat kan ni göra hur många IVF ni vill.

Tack för era svar!
Självklart skulle vi älska ett adopterat barn lika mycket som ett biologiskt, ingen tvekan om det. 
Jag och min man har bara varit inställd på att fortsätta med IVF när Pergotime inte ha fungerat, men det känns som att hela mitt hjärta och själ säger nej till att göra IVF och ja till adoption och min man känner likadant.

Jag tolkade ett inlägg ang detta som att man inte får göra IVF om man har barn för att man då inte är barnlös längre, men det är ju som ni säger att man får göra det men ev får stå kostnaden själv.

Kanske låter konstigt men i och med att jag ställde denna fråga här på forumet blev det ett steg i att lämna våra planer på IVF, tack för att ni hjälpte oss på vägen!
Mvh/Johanna

Välkommen till adoptionsvärlden!

Tack fabbemam! Det känns verkligen som en helt ny värld och det känns som att en stor börda har lossnat från mina axlar nu när vi bestämt oss för adoption.
Men det är mycket frågor och funderingar som maler i huvudet, så jag kommer säkert att komma med fler "dumma" frågor =)
Idag ska vi betala in avgiften till BFA och imorgon ska jag ringa till kommunen för att höra hur det funkar med adoption just i vår kommun.
Känns så spännande! Jag vet att det är en lååång väg kvar att gå innan och om vi får ett barn, men för mig var det ett stort steg att besluta oss för adoption och lämna hormonträsket.

"Ett annat vanligt tillfälle när paren köper privat IVF är när man har ett barn och önskar syskon."

Källa: www.vll.se/default.aspx&refid=28234&parid=28224

Kan inte bli tydligare än så

Lycka till!!

I Sverige får man inte hjälp av staten för syskon om man har gemensamma barn. Oavsett hur man har fått det första barnet. Men självklart kan ingen förbjuda någon att försöka få barn genom IVF eller om ni skulle bli gravida på naturlig väg efter ni har adopterat. Men ni får som sagt betala själva då. Hur gamla är ni? Tänk på att adoptionsköerna är väldigt långa, 3-5 år. Så ni inte blir för gamla, vare sig för IVF eller adoption. Det kommer färre och färre barn och de blir äldre och äldre. Mest så att ni vet hur situationen ser ut :) Om jag hade varit er hade jag nog gjort några inseminationer och tom IVF först och ställt mig i adoptionskö parallellt. Pergotime är ju en väldigt enkel hormonstimulering, kanske funkar det för er med insemination och det är en relativt enkel och snabb behandling. Lycka till!

Det är nog snarare vanligt att man gör ivf men samtidigt ställer sig i kö för adoption. Eftersom adoptionsprocessen är så långdragen och ofta tar så många år gör många ivf parallellt eftersom man då kan få beh gratis via landstinget. Så var det för oss. Vi planerar syskon framöver via adoption istället. Gör det som känns rätt för er. Ivf privat får ni alltid göra. Kram

Öhh VA?? NÅGRA ÅR EFTER dom adopterat

Dom kan göra IVF samma dag dom sätter sin fot tillbaka på svensk mark med sitt adopterade barn om dom så vill,....... 

Okej, ett förtydligande behövs nog eftersom alla  inte förstod.

Ingen kan naturligtvis förbjuda er rent lagligt att göra privata IVF-försök när som helst om ni vill.

Men socialtjänsten (adoptionsmedgivandehandläggarna) i vår kommun har som krav att man inte får göra IVF eller försöka få barn på annat sätt förrän ett par år efter adoptionen. Detta för att de kräver att det nyadopterade barnet ska få gott om egen tid med föräldrarna innan syskon kommer. Det har de poängterat gång på gång.

Likadant kräver de att man är föräldraledig minst 1,5 år innan barnet börjar på dagis, för att anknytningen med föräldrarna ska vara så starkt förankrad som möjligt.

Men det är våra handläggare i just vår kommun som säger det. De kanske är extra kinkiga här.

Det kan naturligtvis vara olika.

Krav och krav. Det är ju såklart saker de kan säga till er när ni gör er medgivandeutredning och då får man väl bara hålla med för att bli godkänd om man nu har en sån utredare som har sånna krav. Men det finns inga belägg eller rättigheter för dem att ha det, varken när det gäller hur länge ni ska vara föräldrarlediga eller hur ni vill göra med er familjebildning. Det är ingen diktatur eller kommunistiskt land vi bor i. Utredaren kan inte bestämma över er efter att ni har fått ert medgivande och definitivt inte när ni har fått hem ert adoptivbarn. Vad skulle de göra om ni bara e föräldrarledig i ett år ist för ett och ett halvt? Eller om ni råkar bli gravida naturligt tre månader efter att ni kommit hem med ert adoptivbarn? Sen e det en helt annan sak att säga att man rekommenderar de här sakerna för det kan man absolut göra!

Sant. Men vi har tuffa utredare som följer sin mall till 100%.

De säger att huruvida vi följer deras "rekommendationer" (vi kallar det "krav") kommer direkt att påverka nästa utredning av oss, gällande ett syskon. Och det vågar vi ju inte riskera, utan det är bara att vara snälla och "lydiga" så vi får ett godkännande för ett syskon sedan också.

De har barnets väl i åtanke och det är naturligtvis bra.

Men som sagt, jag tror våra utredare i vår kommun är väldigt nitiska. Så behöver det inte vara i andra kommuner.

Givetvis kan inte adoptionsutredarna "kräva" att någon avstår från att försöka få biologiska barn inom en viss tid, men de kan starkt rekommendera att man avstår. Det har de goda skäl till. Men som barnlängtande kan man ha precis lika goda skäl till att göra annorlunda. Åren tickar på fort både när man vill adoptera och/eller försöka få biologiska barn.

Om man gör IVF ganska snart efter hemkomst och blir gravid (eller blir gravid utan hjälp på traven) och så småningom föder barn är man i den lyckliga situationen att man på kort tid blivit en flerbarnsfamilj. Vad ska utredarna göra åt det? De kan naturligtvis inte göra någonting. I det läget är de flesta inte intresserade av någon syskonutredning, så det hotet behöver man inte fästa sig så mycket vid.

Om man gör IVF ganska snart efter hemkomst och inte blir gravid, eller får missfall, kan man ju lugnt invänta att de två åren har passerat och därefter ansöka om att få adoptera igen, om man vill det. Socialtjänsten har inga möjligheter att ta del av de sekretessbelagda sjukjournalerna. Man kan med andra ord hålla tyst om sina eventuella IVF-försök eller oskyddade samlag. Socialtjänsten hänger trots allt inte med in i sängkammaren.

Utredarna borde med andra ord veta bättre än att ställa krav som de inte har någon rätt att ställa och inte har några möjligheter att kontrollera och följa upp. Däremot kan de ha en dialog med de sökande och resonera sig fram till vad som är lämpligt, skapa förståelse för adopterade barns behov osv. Men det är en helt annan sak än att ställa krav.

Det är ju rena HOT det där ska ni inte acceptera!

Dom kan INTE bestämma hur länge ni minst ska vara hemma med ert barn.

Jag skulle anmäla dom omg för dom har ingen rätt att KRÄVA dessa saker av er dock rekommendera och det ska INTE påverka eran eventuella nästa hemutredning om ni väljer att skola in ert barn på dagis efter bara tex 10mån hemma.

Jag skuller starkt ifrågasätta detta med er org. OM dom ens får hota med sånna här saker.