Skiljsmässan förstörde mig.

Jag befinner mig just nu själv i en situation där min fru är på väg att lämna mig. Det är just det helvetet du beskriver som jag ser framför mig. Jag antar att man måste jobba jäkligt hårt med sig själv för att klara det. Jag har separerat förr, men inte från ett äktenskap och inte med barn. Nu har vi barn och det gör saken mycket svårare. Det är dessutom min drömkvinna. Jag känner för dig, det är det enda jag kan säga just nu. Ta inte livet av dig bara. Tänkpå barnet. Själv har jag kommit med "tomma hot" i ren desperation. Men det är just så att om man hotar om det så är det mest hot och inte allvar. Idag kom dock en tanke upp om man skulle stoppa en nål i armen med nåt man bara somnar in på. Jag blev tvungen att verkligen jobba bort den tanken, för det var lockande. Men jag vill försöka hålla kvar vid hoppet.

Jag hoppas att du kan komma över det så småningom. Mitt tips r att vända dig till någon att prata med. Psykiatriska enheten inom öppenvården har behandlare som kostar 100kr per gång och det går på högkostnads-skyddet. Det känns bra att få ventilera sina känslor för någon helt utomstående. Om du inte får någon du känner förtroende för så byt.

Lycka till från en förkrossad man.