Påbörja adoptionsprocessen
Hej & välkommen till adoptionsvärlden!
Eftersom medgivandet bara gäller i två år och du har 2,5 år kvar av studierna, så skulle jag nog vänta lite. Men det avgör ni själva. Man kan naturligtvis förnya medgivandet varje 2-årsperiod också, ifall ni vill börja nu på en gång. Då skickar man in nya läkarintyg mm + träffar sina utredare igen efter vaje 2-årsperiod.
Fundera inte så mycket på länder och så ännu. Läget i de olika länderna förändras hela tiden.
Gå istället redan nu med i en eller två adoptionsorganisationer så får ni ett könummer som ni behåller under hela processen. Könumret blir aktivt när ni bestämmer att det är dags! Se godkända organisationer på www.mia.eu
Ta även kontakt med er socialtjänst/familjerätt och berätta att ni är i adoptionstankar. De hänvisar er då till en obligatorisk föräldrautbildning med inriktning på adoption. (Det kan vara kötid till dessa utbildningar). Efter den utbildningen är avklarad så kan socialtjänsten börja medgivandeutredningen. Det är som sagt Socialtjänsten/Familjerätten som sköter det.
Vi väntade 6 månader i kö till föräldrautbildningen. Utbildningen var sedan förlagd på 5 helger. Men det är olika.
Efter utbildningen var klar och vi hade våra intyg så sökte vi om medgivandeutredning hos socialförvaltningen. Det tog 2 månader innan de startade utreda oss. Utredningen tog knappt 5 månader till beslut. Vi träffade medgivandeutredarna ett antal gånger, blev djupintervjuade (och filmade) av psykolog, de gjorde 2 hembesök samt att de träffade våra närmsta vänner, grannar och släktingar. De inhämtar även intyg från läkare, kriminalregister, socialregister, arbetsgivarintyg, kronofogden, försäkringskassan (de senaste 10 årens sjukskrivningar), deklarationsuppgifter mm.
Utredningen kan ta ca 2-6 månader. Beslutet tas i Familjerätten.
Ni kommer få massor av tips och råd på föräldrautbildningen, och säkert får ni en massa aha-upplevelser.
Och som Hjärtat Längtar skrev: Barn med SN kan absolut vara ett sätt att få det hela att gå fortare. De är naturligvis precis lika underbara och gulliga som alla andra barn. Ett SN kan vara något lättare som inte märks eller syns särskilt mycket alls, det behöver inta vara stora och svåra "handikapp" om man nu skulle känna att man inte mäktar med det.
Eftersom medgivandet bara gäller i två år och du har 2,5 år kvar av studierna, så skulle jag nog vänta lite. Men det avgör ni själva. Man kan naturligtvis förnya medgivandet varje 2-årsperiod också, ifall ni vill börja nu på en gång. Då skickar man in nya läkarintyg mm + träffar sina utredare igen efter vaje 2-årsperiod.
Fundera inte så mycket på länder och så ännu. Läget i de olika länderna förändras hela tiden.
Gå istället redan nu med i en eller två adoptionsorganisationer så får ni ett könummer som ni behåller under hela processen. Könumret blir aktivt när ni bestämmer att det är dags! Se godkända organisationer på www.mia.eu
Ta även kontakt med er socialtjänst/familjerätt och berätta att ni är i adoptionstankar. De hänvisar er då till en obligatorisk föräldrautbildning med inriktning på adoption. (Det kan vara kötid till dessa utbildningar). Efter den utbildningen är avklarad så kan socialtjänsten börja medgivandeutredningen. Det är som sagt Socialtjänsten/Familjerätten som sköter det.
Vi väntade 6 månader i kö till föräldrautbildningen. Utbildningen var sedan förlagd på 5 helger. Men det är olika.
Efter utbildningen var klar och vi hade våra intyg så sökte vi om medgivandeutredning hos socialförvaltningen. Det tog 2 månader innan de startade utreda oss. Utredningen tog knappt 5 månader till beslut. Vi träffade medgivandeutredarna ett antal gånger, blev djupintervjuade (och filmade) av psykolog, de gjorde 2 hembesök samt att de träffade våra närmsta vänner, grannar och släktingar. De inhämtar även intyg från läkare, kriminalregister, socialregister, arbetsgivarintyg, kronofogden, försäkringskassan (de senaste 10 årens sjukskrivningar), deklarationsuppgifter mm.
Utredningen kan ta ca 2-6 månader. Beslutet tas i Familjerätten.
Ni kommer få massor av tips och råd på föräldrautbildningen, och säkert får ni en massa aha-upplevelser.
Och som Hjärtat Längtar skrev: Barn med SN kan absolut vara ett sätt att få det hela att gå fortare. De är naturligvis precis lika underbara och gulliga som alla andra barn. Ett SN kan vara något lättare som inte märks eller syns särskilt mycket alls, det behöver inta vara stora och svåra "handikapp" om man nu skulle känna att man inte mäktar med det.