Min sambo är adoperad men vet inget...

Kan du inte prata med hans adoptivföräldrar och fråga om de är villiga att prata med honom själv om det? Det är ju egentligen deras sak kan jag tycka. 

Jag hade frågat svärisarna VARFÖR dom varit så korkade och inte berättat detta för sin son. Och så hade jag sagt att om inte dom berättar så skulle jag göra det. klart han har rätt att veta!

Så konstigt att kompisen kunde veta det men inte han själv..? Men de kanske kommer från samma lilla ort, och din sambos adoptivmamma har anförtrott sig till kompisens mamma någon gång..?

Nej, ingen kommer att meddela din sambo om att han är adopterad, varken när de biologiska föräldrarna eller adoptivföräldrarna dör. Juridiskt är bandet med bioföräldrarna inte längre existerande - din sambo har ingen arvsrätt efter dem. Däremot har han ju det efter sina adoptivföräldrar. Det enda är om hans adoptivföräldrar skulle ha sparat handlingarna om adoptionen i ett bankfack eller kassaskåp, eller deponerade hos sin advokat - då får ju din sambo tillgång till dem när han får tillgång till dödsboet.

Ja, jag tycker också att din sambo och era barn har rätt att få veta det här. Ursprunget är ju superviktigt för en människa. Jag tycker att du ska berätta för honom, så skonsamt som möjligt. Dock är det mycket möjligt att han redan anar något - ofta känner man sådant på sig.   

Knepigt att de aldrig sagt något till honom. Men jag är kluven över hur jag tycker du ska göra. Å ena sidan så tycker jag absolut man har rätt att veta sitt ursprung, men å andra sidan skulle jag nog själv inte vilja veta något nu när jag är så gammal som 28år. Hela min värld skulle rasa.

Jag är tveksam till att du ska berätta. Det är inte alls säket att din sambo vill veta.

Kan du inte typ ta upp att du läste nån tråd på familjeliv om ungefär samma situation, typ en tjej som fick veta när hon var 25 att hon blivit adopterad när hennes föräldrar gick bort, och hur du själv hade velat veta/inte veta, och fråga honom lite löst, som en teoretisk frågeställning. Då kan du ju känna av situationen lite.

Jag har också tänkt tanken att det är bäst att han inget får veta, men är då orolig att det kommer fram efter adoptivföräldrarnas död, då får han ju aldrig svar på sina ev frågor.
Min sambo är idag 45år...

Så ni tycker det är okej att alla runtomkring honom vet men inte han själv?

Vilket fruktansvärt svek ni utsätter honom för...skulle jag känna.

Tänk om han vill kontakta bio-föräldrarna då?

Låt honom få veta sin bakgrund och ta ställning själv till hur han vill gå vidare. Alla människor har rätt att få veta sin bakgrund så mycket det går.

Jag hade inte velat bli felaktigt "överbeskyddad" och sviken på det här sättet av mina närmaste.

(Om denna situation nu är sann överhuvudtaget...)

Jo, och som jag skrev: de flesta som har en sådan bakgrund har känt det på sig. Även de som "bara" är adopterade av sin styvfar - men trott att han är den riktige pappan - har känt på sig att något är fel. Det har funnits en "skugga" i familjen. Något som man aldrig pratar om. Men man har sett antydningar, när släktingar nästan råkat försäga sig, eller om det plötsligt blivit tyst vid vissa ämnen och sådant. Inte sällan tror barn att det är dom själva det är fel på, på något sätt.

Jag tror faktiskt att det i alla lägen är bäst att sådant blir uppklarat. "Sanningen gör fri", heter det ju. 

Elakare föräldrar får man leta efter. Att alla andra ska veta en sådan sak utom honom. Jag hade inte velat ha kontakt med mina föräldrar efteråt om jag vore honom. Usch! Jag hade absolut pratat med killen.