Går det att få ett; och de levde lyckliga i alla sina dagar?

Hur man gör?

Genom att reglerna som finns i huset gäller alla barn. Svårare än så är det inte.

har ni som vuxna olika syn på regler, rutiner, ekonomi, och vem som får göra vad så måste ni båda sätta er ner och disktuera det och kanska hitta andra lösningar som funkar för alla inblandade. Kompromissa.

Vi har väldigt lika åsikter om barnuppfostran och ansvar. Det är knappast det som kommer att vara det största problemet.

Handlar mer om...
jag vill ju att alla de barn som bor i samma hus skall känna samma grundtrygghet, känna sig lika älskade...

Men hur mycket är det tillåtet att känna för ett barn man själv inte fött? Hur mycket "mamma" får man vara?
Jag vill ju inte ta ifrån styvbarnens  mamma hennes roll i deras liv... 

Har sista tiden suttit och läst den ena skräcktråden efter den andra om hur "styvmamman" tar sig för stora friheter. Blandar sig i för mycket i bonusbarnens liv...

Som helt ny inom området är det inte så lätt att veta vad som är okej...

Olika mammor tycker förstås olika, det förstår jag absolut. Men finns det något man verkligen inte får göra, någon gräns som man lätt går över men som borde göras klar? 

Det som är viktigast att tänka på är inte hur andra gör, det är vad som funkar för er och er familj. 
Relationen du bildar med barnen ska utgå från er och era behov, inte från någon mall.
Sen är det ju skillnad i åldrar, vad barnen behöver.
En 2-åring behöver kanske ha att du är mer åt mamma-hållet med kramar och närhet, men en 15-åring är nog mer i behov av en "extra vuxen man kan prata om saker med man inte kan säga till mamma eller pappa"

Du ska absolut inte vara rädd för att ta mammans plats, det kan du inte. Det vet alla som har lite säkerhet i sin föräldraroll och lite sunt förnuft, att det är omöjligt. Så sådana kommentarer ska du bortse ifrån.

Kör på magkänsla och på det som känns rätt för stunden och för just det barnet.
Det är det bästa tips jag kan ge.