Jag vill inte ha sex med min sambo..

Ni kanske ska pröva att gå i familjerådgivning?

Familjrådgivning är inte för problem med sexlivet

Vet inte alls vad jag ska göra...familjerådgivning känns inte riktigt rätt. Det är ju MIG det är fel på inte honom.

Prata med honom. Och sen tycker jag du ska prata med någon professionell, det kan underlätta mycket i psyket.

Min spontana tanke kommer direkt till när du säger att ni alltid kommer överens och aldrig bråkar. Låter i mina öron väldigt tråkigt. Nu menar jag inte tråkigt på ett negativt sätt, utan tråkigt som att ni aldrig utmanar varandra i heta diskussioner/konflikter. Jag skulle tappa lusten helt och hållet och inte vilja ha sex överhuvudtaget om alla bitar föll på plats hela tiden. Min erfarenhet säger att om man har ett aktivt liv med konflikter (konflikter innefattar allt från olikt tyckande/uppfattning, det behöver inte vara en big deal, en kan vara när det t.ex. finns två smaker på en glass, men paret får bara välja en smak och de vill ha olika smak), så är även sexlivet oftast aktivt.

Nu vet jag inte om ni utmanar varandra, om ni har heta diskussioner etc. och är verkligen ingen expert på detta område. Hoppas du inte tar illa upp, jag försöker bara beskriva hur jag har det och hur mina erfarenheter är. Vi är alla olika personer och tycker olika, kanske ger jag en tankeställare iallafall. 

Doggy: hur menar du då?

*Vi pratar jämt om det här..eller åtminstone så mycket vi orkar. Han vill, men jag vill i princip aldrig. Jag vet inte vad det är som är fel på mig. Men det är som en spärr,det är som om jag inte bör hålla på med sådant om det inte har något annat syfte än för njutningens skull så att säga. Jag vet att det låter helt galet och det vet jag också. Jag tycker inte om något med mig själv och kan inte förstår hur han kan vilja ta på mig på det sättet.

Midas: Ja, alltså det är klart vi inte alltid kommer överens, det uppstår ju en och en annan diskussion. Men jag vet inte, när det gäller just familjelivet så är vi väldigt överens. Vi brukar prata om hur dagen gått och om det är något som stört oss o.s.v. Vi ser alltid till att lösa saker innan läggdags då jag inte vill sova arg eller irriterad. Vi försöker göra sådant i så "vänliga toner" som möjligt då vi anser bråk är så onödigt. Vi har båda växt upp under ganska dåliga familjeförhållanden och försöker därför respektera varandras synpunkter och önskemål till den grad som det går, men inte så att den ena känner sig "olycklig" över beslutet. Vi försöker helt enkelt mötas halvvägs. Det är klart inte allt är en dans på rosor, men ja det mesta är det. Vi har tyvärr inte samma intressen men försöker ändå ta del av varandras om det är så att den ene vill och vice versa. Jag skulle väl säga att vi är lyckliga överlag, men hur mycket jag ogillar och kanske inte riktigtkan förstå så vet jag att sexlivet är viktigt...Han säger att det är hans sätt att verkligen få visa sin kärlek men samtidigt så är det ju för att det är härligt och mysigt. Medan jag på något sätt har sett det som...tja ett "måste" eller något åt det hållet. Jag känner mig så onormal, tråkig när jag inte kan släppa lös den delen av mig. Jag tackar för era svar verkligen...jag har gått till psykolog innan men det har inte riktigt hjälpt...kanske är det bara sådan jag är...är bara rädd att han kommer    vakna en dag och lämna mig för detta, inte för att jag skulle klandra honom.

DN hade en artikel om asexuella för några dagar sedan, kanske den skulle vara intressant för dig att läsa? Jag kan länka om du är intresserad.

www.dn.se/blogg/fragainsidan/2012/08/10/asexuell/

aalihya: tack så mycket för länken. Det var mycket som stämde, det kändes verkligen som JAG..så jag känner. Det är klart jag blir sugen ibland, men väldigt sällan..kanske inte ens 1 gång i månaden. Men som det stod där så kan det finnas de som inte alls vill eller de som vill ibland. Tusen tack!

Ingen orsak.

Vill du inte ha sex så vill du inte ha sex och då behöver du inte ha sex. Ingen kan tvinga dig till sex och har din pojkvän sex med dig fast du inte vill är han inget att ha!

Nästan samma sak händer mig.

Fast vi har 1 barn som är 2 år gammal.

Jag vill det nästan alldrig.... tror att det beror mycket på vilka barn man har oxå, min är veeeldigt aktiv så det tar mycket energi, sen måste man ju också städa, laga mat osv... när jag läger mig så är jag helt slut och vill bara sova :(