Traditionell uppfostran och traditionella värderingar.

Skulle väl kunna ge min familj som motexempel. Vi uppfostrar vår dotter och son på samma sätt (nu är sonen bara 2 månader men vi kommer inte behandla eller bemöta honom på annat sätt än dottern). Så länge vi får välja så är majoriteten av kläderna könsneutrala. Vi är extremt flexibla i våra planer. Om någon kompis ringer och undrar om dottern (3 år) kan leka så är det nästan alltid helt ok. Om det är strax innan maten så är det fortfarande ok om dottern kan få mat hos kompisen. Vi köper mycket prylar åt barnen för att vi tycker det är kul. Det är helt ok att klättra på vårt vardagsrumsbord (men självklart inte hemma hos andra). Vår dotter är väldigt vild och jag försöker inte att stoppa vildheten bara få in hyfs i den så att hon kan klara sig hos andra. Vi har inga rutiner vad gäller mattider, det kan vara pannkaka eller köttbullar till frukost om dottern känner för det och vi just den dagen tycker det är ok. Läggtiden är runt 9 om hon ska till dagis dagen efter, runt 10 om hon inte ska det. Fast ibland så får hon vara uppe tills hon somnar i soffan vilket kan vara runt 11-12. Om hon haft kompisar på besök så hjälper jag henne att städa rummet då jag inte tycker hon ska behöva städa undan efter kompisen (försöker såklart påminna om städning när kompisen är kvar men ofta glömmer jag det). Jag tror att vi är rätt vanliga. Traditionell uppfostran får mig att tänka på stela regler och att man fostras in i sina könsroller och även att mamman och pappan har en mer könsbunden roll vilket vi inte har. Vi är båda "i karriären", pappan lagar all mat och det är också han som tar det mesta ansvaret kring vår nyfödda son.