Jag hatar HEN!!!

Det är väl lite väl konpiratoriskt att ana sig till en dold agenda bakom bruket av ett ord som "hen".

Språkets ägare är användarna, och ord eller betydelser av ord som fyller ett tomrum i språket brukar kunna etablera sig och bli en del av ett praktiskt fungerande språk.

Det är nog troligt att hen så småningom även blir en lika självklar del av muntlig kommunikation som det idag håller på att bli av den skriftliga. 

Att sedan betydelsen av ordet fungerar som någon form av intelligenstest har säkert inneburit att spridningen har gått snabbare än annars. 

Det är det oftast, skulle jag säga. Genom att neutralisera frågeställningen får man mindre fördomsfulla svar.

Jag skrattar åt att man kan "hata" ett litet ord och tycker man bör förstå skillnaden mellan att vilja sudda bort kön och sudda bort förutsättningarna/begränsningarna könet kan innebära.

Jomenvisst. Det är ju delvis därför bruket av hen ökar så snabbt, det fyller ett flertal funktioner.

Jag kan använda det när jag skriver om mitt barn men inte vill avslöja vilket kön hen har. Och där kan det finnas ett flertal skäl att jag föredrar att inte tala om vilket kön hen har för andra, trots att jag självklart vet det själv. 

För oss som har tragglat oss igenom den gamla sagoskatten med våra barn är det inte svårt att förstå att hen kan vara mer praktiskt om man anser att man inte nödvändigtvis själv behöver bidra till att skola in barn i föreställningen att pojkar är aktiva och flickor passiva.

Den användning som gör så många upprörda, att man tilltalar en person med pronomet hen trots att man känner till hens kön är i den mån den överhuvudtaget förekommer mycket tveksam.

Däremot kan jag inte uppröras över att någon föredrar att  använda hen i barnvisor som Ekorren satt i granen. Jag har ändå aldrig förstått mig på dem som tycker att könet är så viktigt på ett djur att de måste ta fram kikaren för att försöka könsbestämma, alternativt att "han" är det självklara valet för någon man inte känner till könet på.

Nu tillhör jag iofs själv den sistnämnda kategorin. Det faller sig naturligt för mig att säga  han om ekorren, men även om jag är uppvuxen i en äldre språktradition måste jag ju inte nödvändigtvis tro att språket inte kan utvecklas för mig och andra.

Coolt. Vem har uppfunnit de andra orden i språket?

Jag tycker att ditt sätt att ställa frågan tyder på att du anser att det finns någon stor konspiration kring det här ordet. Det tycker jag verkar lite väl extremt.

Jag upplever att det finns naturliga skäl till att ordet hen dykt upp "nu". Här är två enkla exempel som jag kom på just nu:
1) Förr var det för det första färre som kunde läsa och skriva. De som kunde detta var till största del män (för att utbilda en kvinna ansågs ju vara lika lönsamt som att utbilda en katt). Därför kunde de ta för givet att de i första hand skrev till andra män. Alltså ansåg de sig veta könet på mottagaren av texten.
2) Alla yrken var indelade i "mansjobb" och "kvinnojobb". Man visste därmed att en elektriker eller en läkare var en man, medan en sjuksköterska eller en hushållerska var en kvinna. Alltså kunde man utgå ifrån att man visste könet på någon om man fick reda på vilket yrke de hade.

Idag kan vi inte längre utgå ifrån att vi vet vilket kön någon har, bara för att de har ett visst jobb eller är läs-och skrivkunniga. För att slippa göra bort oss och kalla någon för fel kön, vill man alltså ha ett könsneutralt pronomen som man kan använda när man inte vet vilket kön en person har.

På vilket sätt är det dåligt att man kan prata om någon utan att ange vilket kön personen i fråga har? Vad får dig att tycka att människans kön är viktigt i nästan alla situationer som finns?

Håller du med mig om att det är enormt ovanligt att man kan härleda ett "nytt" ord till en enstaka person?

Men hur ofta gör du något med tuttarna?

Jag menar att när man gör något och aktiviteten beskrivs är det aktiviteten som är viktig, och en själv som person är bara viktig i förhållande till den här aktiviteten. 

Exempelvis om jag är kirurg. Om jag opererar någon är det operationen som är viktig, jag är endast viktig utifrån de delar av mig som på något sätt kan påverka operationen. Att jag är utbildad läkare är relevant, att jag är allergisk mot bedövningsmedlet som används den dagen är relevant. Att jag är kvinna är inte relevant.

Om jag däremot ska strippa så är plötsligt mitt kön en av de delar av mig som är relevanta. Men väldigt få aktiviteter faller under den kategorin. 

Med "härleda" menar jag "spåra".

Inom vetenskapen är det kanske möjligt att hitta upphovspersonerna till vissa ord. Jag tror dock att det är svårt även inom detta område. Språket är ju flyktigt. När du väl sagt ett ord är det ju sagt, det går inte att ta tillbaka det från någons medvetande när de väl hört ordet. Det enda man kan spåra är i sådana fall nedskrivna ord -men hur vet man att ordet inte använts av någon i talspråk innan det skrevs ned?