Min mamma dog

Fy tårarna bara rinner, känner så med dig!
Jag var 21 när min pappa gick bort helt oväntat i blodförgiftning, Han låg på sjukhuset 5 dagar. 4 dagen åkte jag hem för att han hade blivit mycket bättre.. På morgonen, vid 5 ringer min mamma och säger att något hemskt har hänt - din pappa har dött. Som jag har fått berättat för mig så bara skrek jag rakt ut, men kommer inte ihåg detta.
Bodde hos mina svärföräldrar då, min kille bodde hos en kompis. Men svärisarna var så snälla <3

Kommer ihåg att jag blev flyförbannad på läkaren för att han inte själv ringt mig, utan att mamma och pappas sambo fick ringa. Tydligen hade han sagt att jag var "för ung för att höra det från en läkare"..

Jag o killen åkte hem, ca 30 mil för att möta resten av familjen och säga hejdå¨till lilla pappi. Är jätteglad att jag tittade på honom på sjukhuset -  tror det hjälpte mig att förstå liote bättre.

Nu har det gått 3 år sen pappa dog och det är fortfarande mycket jobbigt emellanåt och jag önskar sååå att jag hade gått till nån o pratat om det. Funderar på att göra det nu men jag kommer inte till skott.. Så det rekommenderar jag verkligen dig att göra! Tillåt dig att vara ledsen, inte spela stark för det gör dig inget gott iaf.

Massor med kramar och tankar till dig och din familj