Inlägg från: Lavish |Visa alla inlägg
  • Lavish

    Min tonåring slog mig i helgen.

    Väldigt hemskt och jag tror ni behöver hjälp av BUP.

    Vill inte försvara det han gjorde eller säga att det är en normal reaktion, men kan du se att du själv pressade honom tills han flippade? En normal tonåring hade kanske inte tagit till våld, och i vilket fall inte så brutalt och allvarligt våld. Men jag kan lätt tänka mig in i hans sits och mina ögon skulle också svartna och jag skulle säkerligen också skrikit, puttats och smällt i dörrar om min mamma hade gjort med mig som du gjorde med honom.

    Han ville vara ifred, han ville komma ifrån dig, och du fortsatte att inkräkta på hans utrymme och bråka om att han lovat att umgås med dig i 4 TIMMAR?!!

    Återigen dagen efter skriver du själv att han flyr till övervåningen och försöker gömma sig från dig bakom en kudde. Du rusar genast efter, tar ifrån honom kuddarna och börjar skälla? Han försöker flytta sig undan, då sätter du dig bredvid och fortsätter att tjata. Sen brer du på lite mer och säger att du älskar honom och klappar på honom.

    Ja som sagt, vilken tonåring som helst hade flippat. 

  • Lavish
    Jennysjuveler skrev 2012-07-13 08:39:29 följande:
    Hej. Jag förstår att det kan låta lite illa, men detta är ju ett utdrag över helgen. Allt annat som har pågott under flera år från 15-åringens sida är ju inte med. Alla hans lögner, stölder, skolk osv...

    Sonen hade lovat oss först att följa med till morfar, jag anser att man ska hålla vad man lovar, inte vända kappan efter vinden så fort hans kompisar drar, anledning bla till att vi åkte till morfar var att hjälpa morfar städa, då han har svårt att göra detta.

    Hade sonen presenterat att han inte ville åka till morfar på ett vettigt sätt hade jag varit mer intresserad att vara tillmötesgående, men när har ljuger för att slippa, då är det inte ok. Lögnerna har varit en stor del i hans liv de sista åren, då han har ljugit om det mesta bara för att slippa.
    Tex: jag har inga läxor, dom har jag gjort i skolan, sen mejlar läraren och undrar varför inte läxorna har blivit gjorda.
    Tex: sonen gillade en tjej, och för att få sympati, låtsas han att han ramlar på en isfläck. han får hjäp av tjejen till VC, VC har som policy att undomar som kommer till VC under skoltid ska undersökas. Läkaren undersöker sonen och tycker att han ska röntga benet, då sonen påstår att det gör så ont. Jag blir uppringd av sköterskan på VC som berättar vad som har hänt, jag får häva mig iväg från jobbet för att ta med sonen till sjukhuset. När jag hämtar upp honom med bilen på VC går han som vanligt. Det är inget fel på hans ben. Detta är en utav lögerna sonen har kommit med under åren. Jag tycker inte att en frisk person som sonen ska slösa med samhällsresurserna och faktist stjäla en röntgentid från någon som faktist behöver den någon som är sjuk på riktigt.

    Jag anser också att när sonen har åkt till pappan under helgen, har helgen börjat fredag em, och slutat söndag em. Jag ser det som självklart att när det nu är åt andra hållet att det funkar på samma sätt. 

    Sen tycker jag också att när barnet, för det är det han fortfarande är, uppvisar ett beteende hela tiden utan att ändra det till det bättre, att han då kanske inte är mentalt mogen för att fatta alla beslut som behövs.
    Sitter man och disskuterar många gånger varför man inte ska stjäla och han fortfarande gör det, tyder det på en ovilja från hans sida att faktist vara en del i samhället.

    Jag har aldrig sagt att jag är oskyldig, men jag har försökt att resonera med honom så länge att han lyssnar inte, han rent ut sagt skiter i konsekven´serna av sitt handlande.

    Mvh Lotta 
    Förstår att du verkligen är jätteirriterad och besviken på din son och hans beteende på sista tiden. Det är asjobbigt att vara tonårsförälder ibland, kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara.

    Men fortfarande så har du stor del i varför det blev som det blev i helgen och om du kan undvika att bete dig så igen kommer ni slippa en del problem.
  • Lavish
    Valente skrev 2012-07-22 12:23:58 följande:
    Hur i helvete kan alla här försvara sonens beteende? Oavsett om han är tonåring och känner sig provocerad, så ska han inte misshandla sin mor och morfar! Så gör man inte! Om det var modern som flippade ut helt på sonens provokationer och spöade upp honom, så hade hon fått hela FL på sig om att hon ska anmälas till soc och polisen, men är det omvänt är det helt okej, eller...? Hennes eget fel..? Blir upprörd!!!
    En relation mellan ett barn och dess förälder är inte en jämbördig relation. Tycker visst att hans beteende är skrämmande, men också att TS verkar väldigt bra på att trigga honom.
  • Lavish
    Valente skrev 2012-07-23 09:55:25 följande:
    Nej, det är inte jämbördigt. Och en tjatig morsa kan vara hur jobbig som helst, men det är ingen ursäkt för att misshandla. Vi talar inte om ett litet barn här, utan en fysiskt stark kille i tonåren som pucklar på sin familj. Det måste finnas den respekten för varandra i en familj att man slår inte. Föräldrarna slår inte sina barn, och barnen ska banne mig visa samma respekt för sina föräldrar. Han kan slå i dörrar, vråla stämbanden av sig, men att gå på och slå sin mor på det sättet är att gå långt över gränsen. Sen håller jag med om att man som föräldrer måste ta en tankeställare vad man själv gör för fel, och vara öppen för att förändra sitt beteende och att söka hjälp hur att möta sin tonåring på bäst sätt.
    Ja, men då håller jag med dig. Jag tycker inte heller att hans beteende är ursäktligt. Hans beteende är skrämmande och hemskt. Jag tycker bara att TS inte betett sig riktigt perfekt heller.
Svar på tråden Min tonåring slog mig i helgen.