Tack så mycket för all expertis ;)
Nog har vi tänkt igenom det allt. Det ska nog inte vara några problem att svara på deras frågor - vi är helt på det klara med, och överens när det gäller, hur vi ska hantera saker och ting och vi VILL verkligen det här. Saken är den att vi inte har varit tillsammans i dem "magiska" två åren som alla pratar om, men vi är väldigt stadgade och stabila ändå. Dels är vi ju inga barnrumpor direkt (jag 32 år), vi älskar varandra, är förlovade med planerat bröllop 2014 (hoppas på bebis först), vi äger vår bostad tillsammans och båda två känner sig tryggare och säkrare än någonsin på vad vi vill. De frågade ju hur länge sedan det var vi träffades (1 1/2 år sedan) när vi var på sjukhuset i vårt landsting och det verkar ju inte vara något problem för dem (och de betalar ju, om man ska vara krass) men jag oroar mig ändå att Uppsala ska be oss vänta tills nästa år. Det vore så artificiellt tycker jag, eftersom jag haft förhållanden som varit inne på 5:e året utan att vi känt oss redo för det här. Dessutom blir jag (som det är tänkt ska bära första barnet) ju inte direkt yngre!
Nåja, nu blev detta ett mycket långt inlägg, hemskt ledsen för det. Typiskt mig att oroa mig för allt,- jag får ju helt enkelt vänta och se och sen blir det ju som det blir.
Jag skriver igen när vi fått kallelse, och lycka till ännu en gång!