Inlägg från: Hallondricka |Visa alla inlägg
  • Hallondricka

    Vi som är överviktiga & gravida.

    Hej, jag är ny i denna tråden. Idag har jag plussat på 3 av 3 (!) gravtest. Är i total chock!

    Jag är 23 år och väger 132 kg och fattar knappt hur detta är möjligt. Jag har börjat utesluta falskt positivt då jag tog 3 tester. Kan detta gå vägen tro? Är jättenervös för vad dem ska säga på mvc, jag vet ju redan att jag är megatjock...

    Jag har vägt exakt lika mycket i säkert 3 år, varken upp eller ner, men nu är jag otroligt rädd för att springa iväg uppåt. Bör jag kontakta en dietist samtidigt som jag kontaktar mvc eller kan dem hjälpa mig med det?    

  • Hallondricka
    UllTussen skrev 2012-09-18 22:46:12 följande:
    Hej!
    Jag är 24 (snart 25) och väger 125 kg och är nu gravid i v.11 så finns hopp! Jag har vägt 133kg och blev då inte gravid, så att du blivit gravid är din kropps sätt att säga att den kan :)

    Jag har inte gått upp alls nu under den första tiden, mest för att jag tänker på att INTE äta för två och att jag håller mig borta från allt för mycket socker och onödigheter.

    Din BM kan hjälpa dig med råd om diestist, min sa mest att jag ska röra på mig lite extra. Lugna promenader eller simning/vattengympa är bra för oss stor tjejer!

    Håller tummar och tår för dig :) Du får gärna skicka privata meddelanden till mig om du vill prata mer med just mig :D

    UllTussen, ja idag känns det helt fantastiskt! Efter 2 gravtest till idag har det verkligen sjunkit in. Jag tvingade till och med sambon att ta ett test för att se så att alla inte visade positivt *haha*

    Efter min egen uträkning så är jag i vecka 8 (7+3), men inte helt säker på det. Jag börjar bli mer och mer övertygad om att min kropp faktiskt kan klara det här, jag är ganska aktiv i vardagen och går minst en långrpomenad om dagen.

    Vägde mig igår och hade gått ner runt 2 kg, hoppas det håller sig där :)

    Är det någon här inne som har problem med ämnesomsättningen? Jag har haft det sen jag var 1 år ungefär men har inte fått medicin emot det de 8 senaste åren. Nu innan sommaren var jag och kollade mina värden och de låg precis på gränsen till för lågt, men läkaren ville ABSOLUT inte ge mig medicin. Jag har för mig att värdena kan sjunka ytterligare när man är gravid, har någon vart med om det? Och hur ofta måste jag kolla värdena?     
  • Hallondricka

    Idag ringde jag till "Kvinnohälsovården" som det så fint heter här nu, fick prata med en jättehärlig dam. Det finns två ställen att välja på här där jag bor men alla hade fullbokat fram till 12 oktober =/

    Hon bad jättemycket om ursäkt men för mig kändes det inte helt bra ändå. Men finns det inga tider så finns det inte! Här i min kommun brukar de först ha ett hälsosamtal först innan inskrivningen och hon i telefonen tyckte jag borde hört av mig mycket tidigare, men jag har ju bara vetat om det i ett par dagar.

    Har ni andra fått vänta länge på inskrivning/första träffen med bm?

    Skulle jag nämnt att jag var en sk "riskgraviditet"? Jag hade inte modet till att göra det :(   

  • Hallondricka
    a239s skrev 2012-09-21 12:47:01 följande:
    Grattis!! 
    Då ligger vi på samma :) Dock håller jag mig lite i bakgrunden än då jag inte fått mitt plus ännu.
    Måste bara fråga hur lång tid det tog för er att bli gravida?!
     

    Vi har inte försökt alls i princip, innerst inne har jag haft tanken att jag vill gå ner i vikt innan vi börjar försöka på allvar. Min mens är väldigt "hoppig" eller vad man nu kan kalla den, i år har jag säkert bara haft den 2 gånger. På kul räknade jag ut när jag skulle ha ägglossning OM den skulle komma 2 månader i rad så att säga, och ja, det funkade! Ingen blev mer chockad än jag.

    Nojjig som jag är började jag läsa om att vissa cystor på äggstockarna kunde ge falska positiva test. Vet någon om detta är vanligt? 
  • Hallondricka
    slemtorsk i din bralla skrev 2012-09-21 15:11:18 följande:
    Det är väldigt ovanligt...har du gjort cellprov nyligen?? om inte så brukar de vilja att du gör det i anslutning till inskrivningen och då blir det ju en extra koll... men det är ovanligt så vitt jag har förstått och om jag inte missminner mig så är det isf ovanligt med att man går utan symtom i övrigt

    Nej, jag skulle gjort mitt cellprov för 10 månader sedan men tiden passade inte (prickade in första dagen på en praktik..) och sen glömde jag bort att helt enkelt boka ny tid.

    Jag både vill vara glad åt det här men vill samtidigt inte "ta ut segern i förskott". Hade myskväll med 2 av mina närmsta tjejkompisar ikväll, båda är mammor, den ena precis nyförlöst, och de tyckte inte jag skulle oroa mig för att det skulle vara en cysta. Nu vid kvällens slut blev även smeknamnet på den möjliga bebisen "Cystan". Haha!

    Efter denna kvällen känner jag mig även lite styrkt när det gäller frågan om vikten. Mina vänner är underbara och kan få mig att känna mig mer säker i mig själv. Jag bara babblar på, men massa tankar i huvudet just nu :)

    Hoppas alla har en trevlig helg :D      
  • Hallondricka

    I går gick jag in i vecka 9 och idag har jag haft sån yrsel!
    Har vart jättejobbigt då vi vart hemma hos mina föräldrar och dem vet inget ännu. Ena gången kom yrseln som en blixt från ovan när jag satt i soffan, det var väldigt läskigt! Kändes som om jag blev berusad på en sekund. Andra gången några timmar senare kom det när jag precis satt mig ner. Då varade det lite längre och jag kunde inte äns gå rakt och började må väldigt illa.

    Är det någon mer som haft yrsel tidigt i graviditeten? Har ni i så fall gjort något för att motverka det, och har det funkat?   

  • Hallondricka

    Denna gången gick det nog inte hela vägen för mig :(
    Nu i vecka 9 har det kommit små små blödningar och jag har svårt att tro att allt ska vara okej. Vi har fått rådet att vänta ut det hela så att säga, så länge jag inte har ont eller blöder en massa. Men hur ska man kunna slappna av någon gång under denna tiden?
    Jaja, bättre lycka nästa gång antar jag!   

  • Hallondricka

    Hej allihopa!

    Tyvärr lämnar jag tråden nu, efter ca en vecka med blödningar och otroligt mycket smärta så är denna magen tom =( I onsdags började redan plusset försvinna från testerna och idag har jag inte ens en antydan till något positivt sträck.

    Jag önskar er alla ett stort lycka till på era fina resor som ni har framför er!   

  • Hallondricka

    Hej Tjejer!

    Jag var med i denna tråden för cirka 2 månader sedan men den gången slutade det hela inte så bra helt enkelt :(

    Nu sitter jag här i valet och kvalet. Ska vi våga försöka en gång till när jag väger så här mycket (130) eller bör vi lägga planerna på en liten helt på is tills vågen visar i allafall tvåsiffrigt?

    Vi försökte ju inte bli gravida innan men när det väl hände gav det "mersmak" jag ville ju faktiskt ha en bebis! Och visst jag vet ju själv att oddsen är bättre om vikten inte är SÅ hög, men så är det ju just den där längtan också som sätter griller i huvudet på en.

    Hur hade ni gjort? 

  • Hallondricka
    Sömntutan skrev 2012-11-27 19:32:54 följande:
    Hallondricka: Såklart är ju en viktnedgång att föredra innan man blir gravid om man väger mycket. Det kan vi nog alla vara överens om även fast vi är överviktiga hela bunten. Men sen är ju detta med viktnedgång inte det lättaste. Många tror att det är ju bara att äta mindre och motionera mer. Visst, låter ju skitenkelt. Men vem fasiken säger så åt en narkoman eller alkoholist? Jag tror ju att många av dom lider av övervikt också har ett beroende. Vi behöver hjälp precis som andra som har problem. Tyvärr är detta "matmissbruk" inte lika accepterat som annat missbruk och hjälpen är svår att få.
    Du måste bestämma själv hur du vill höra. Är du redo för en viktnedgång innan graviditet så go for it. Men jag tycker inte du ska känna att du måste avstå för att du är överviktig.
    Hej Sömntutan!

    Jo det är precis som du säger, att jag måste bestämma själv. Men jag som knappt kan fatta beslut om jag ska köpa Ramlösa eller Loka har en stor funderare framför mig *haha*

    Nej viktnedgången är inte det lättaste. "Tur" nog har jag inget direkt matmissbruk, jag äter för sällan och i sin tur stänger kroppen ner mer och håller fast i varenda bit mat den får tag på. Sedan jag var 1 år fram tills i tonåren åt jag Levaxin för låg ämnesomsättning. Jag var och testade den igen då jag blev gravid innan och visst låg den i underkant men den doktorn jag va hos ville inte börja behandla mig ändå :(

    Jag har också lite av det tänket "det som händer händer" nu när det gäller om vi ska försöka igen eller inte. Alltså inte aktivt försöka utan ta det som det kommer. Låter nästan lite oansvarigt men jag anser att jag kan inte påverka vad det är som händer inne i min kropp när det kommer till just bebisverkstaden, ibland funkar det, ibland funkar det inte. Oj, nu svävade jag iväg här, eftermiddagstrött ;P     
Svar på tråden Vi som är överviktiga & gravida.