Vi som är överviktiga & gravida.
Hej tjejer!
Börjar med att säga grattis till alla er som är gravida och till er som kämpar säger jag lycka till och kämpa på, inget är omöjligt!
Jag är 27 år, gravid med vårt första barn och är överviktig sedan barnsben. Har alltid kämpat med vikten och det tog ungefär 3,5 år för oss att bli gravida igen efter ett tidigt missfall.
Jag tänker att jag kanske kan bidra med den efterfrågade solskenshistoren som du efterlyser blåbär02. Jag hoppas i alla fall att min gravidhistoria slutar lyckligt och att förlossningen går lätt och smidigt (vågar väl inte hoppas på smärtfritt =)
Jag är som sagt gravid och är nu i v. 39, har 13 dagar kvar till BF och hittills har jag inte haft något större att klaga på =)
På inskrivningen i v. 10 vägde jag 98,7 kg till mina 167cm. Således var jag ganska så rund och mitt BMI inte det bästa.
Jag var, precis som många av er andra, galet nervös för vad jag skulle få för bemötande på MVC. Min BM visade sig vara helt fantastisk! Inte en enda gång har hon sagt något nedlåtande om min vikt, utan hon har varit stöttande från första stund. Hon påpekade dock att det är bra om man inte går upp så mycket under graviditeten när man redan har ganska mycket extra att bära på, men att det naturligtvis inte är så lätt att undvika eftersom vi alla är olika.
Under de första 16 vekorna av graviditeten mådde jag konstant illa och kräktes i stort sett dagligen. Detta gjorde att jag inte ökade något i vikt under dessa veckor. Vågen stod stilla fram till v. 25 ungefär. Nu har jag gått upp ca. 6 kilo. Allt är bebis med "tillbehör" =). Jag har minskat i omfång över rumpa och lår, samt i ansiktet. Bysten har samma mått som vanligt (har kunnat ha samma favorit-bhar hela tiden).
Ultraljuden vi varit på har varit aningen suddiga (KUB v.13 och RUL v.20) men ändå helt tydliga för BM att se det hon skulle se (utom när bebis gömde sig under min navel, för då var det bara svart =). Hon kommenterade inte att jag var överviktig, utan det var jag som frågade om det kunde ställa till det och hon svarade då att det kunde det göra, men att det egentligen har att göra med hur vävnaden i magen ser ut. Det kan således vara jättesvårt att se tydligt även hos en kvinna som är pinnsmal. Skönt tyckte jag, då behövde jag inte tänka på det mer =)
Jag har mått toppenbra under hela graviditeten (ja, förutom illamåendet i början såklart) Mina värden har varit bra varje gång jag varit på kontroll. Glukosbelastningen visade perfekta värden och allt annat också. Dock äter jag järntabletter (1 tabl. varannan dag f r o m v. 20).
Har haft minimalt med foglossning trots att mitt arbete innebär att jag står och går hela dagarna. Jag jobbade till och med v. 35, det var inga problem, men började känna av ryggen och det var naturligtvis tungt framtill med magen. Jag fick graviditetspenning beviljad och det är jättetacksamt. Skönt att kunna vara hemma och vila sista tiden!
Nämner de få "krämpor" jag haft:
-Halsbränna från dag ett.
-Konstant kissnödig, vilket gör att jag haft lite problem med sömnen till och från
-Nästäppa
-Hård mage (pga. järntabletterna) avhjälps dock ganska bra genom att äta 2 kiwi varje morgon.
-Otrolig trötthet i trimester 1 & 3
Ville med mitt inlägg visa att det inte alls behöver vara till nackdel att vara överviktig och gravid. Man ska naturligtvis tänka lite extra på vad man stoppar i sig (med det ska ju alla gravida, överviktig eller inte). Jag ahr ätit ungefär som vanigt, dvs. frukost, lunch, middag och frukt och nån macka däremellan. Jag har unnat mig godis och lite snacks ibland, men dragit ner avsevärt på läsk och saft.
Jag simmade en gång i veckan fram till v 28-30 nån gång (slutade för att jag växte ur baddräkten) och regelbundna promenader.
Min mage började komma runt v.20-22 (kommer inte riktigt ihåg) Bidrar med två bilder på magen!
STORT LYCKA TILL TILL ER ALLA! Håller tummarna för att era graviditeter fortlöper utan komplikationer!
Kramar från "FrökenTuss"