Vi som är överviktiga & gravida.

Jag är också en tjockis. Jag väger ca 90 kg tror jag (har slutat väga mig) och är 162 cm lång.

Vi ska på inskrivning den 31 juli och jag ser inte alls fram emot det.  Jag är mest orolig över att BM ska börja prata om min vikt och att jag då kommer känna mig förnedrad vilket jag alltid gör när jag är i händerna på sjukvården. Känns som jag alltid sitter där och skäms ögonen ur mig när läkaren eller sjuksköterskan på ett fint sätt försöker påpeka att jag är överviktig.

Det här med ultraljud är jag också nervös över, kommer det ens att gå att göra ett ultraljud på mig? Får man liksom lyfta på magen då så att de kommer åt livmodern?  ÅH, SÅÅÅ FÖRNEDRANDE

Jag vill kunna glädjas åt vår graviditet men jag skämms bara. Jag orkar inte ta upp denna oro med min man för han har fått stått ut med mitt gnäll om vikten alldeles för länge redan. Det är ju inte hans fel att hans fru är tjock.

TILL ER SOM HAR GJORT ULTRALJUD:

Hur gick det för er? Jag har ju en hängmage och är orolig för hur det går med ett UL och hur pass förnedrande det kommer att vara. Jag vill veta hur ni har upplevt situationen när man ligger där helt utlämnad. Måste man liksom lyfta på fläskmagen för att de ska komma åt livmodern nere i fettvecket?

Jag skulle verkligen vilja ha svar på detta för just nu mår jag jättedåligt och är gråtfärdig. Nästan så jag vill avboka tiden hos BM och bara sköta graviditeten själv tillsdess att jag förhopningsvis har fått en fin och rund mage och inte allt häng.

Fina magar alla har! Hade ett litet sammanbrott tidigare idag pga. vikten. Hade sådan ångest för att inte få en gravidmage utan bara se totalt smällfet ut. Tack för att ni visar era magar, det lugnar mig :)

Jag tog upp min oro med min man idag och han som alltid är så klok och positiv säger så här "varför bryr du dig om vad andra runt omkring tycker om dig? Det är du och jag som ska ha barn och vi kan väl leva i vår egen värld och skita i alla andra. Vi är faktiskt ganska underbara precis som vi är!" först blev jag bara mer arg över hans filosofiska ord eftersom HAN är smal och vältränad, en fotbollskille liksom, så han förstår inte hur jobbigt det är att vara tjock men tillslut så insåg jag ändå att han har rätt.

VI ÄR GANSKA UNDERBARA, PRECIS SOM VI ÄR :) och VI har faktiskt ett mirakel på gång :)

Vi berättade för våra föräldrar i måndags alltså dagen efter vi plussat. Eftersom vi gifte oss i lördags så passade allt så bra. Vi köpte örngott (heter det så? Haha, tror aldrig jag skrivit det ordet förr) som det stod "min farfar är min bästa kompis" och " världens bästa farmor" på och vise versa till mina föräldrar. När vi överlämnade gåvorna sa vi att det var vårt tack till dom eftersom de ställt upp så mycket för oss i samband med bröllopet. Att se svärmors min när hon läste på örngottet var obetalbart!! :D Nog för att de visste att vi ville ha barn men de trodde inte att det skulle gå så fort :P det trodde väl egentligen inte vi heller :) Nygift och Nygravid på en och samma helg liksom!

Åh är också toktrött, har sovit från och till hela dagen. Tur att jag har semester :)

BF 23 mars

Tack för din berättelse :) måste bara säga att du inte ser det minsta överviktig ut på bilderna, du ser helt normalgravid ut, lyllo dig!! :)

Jag hoppas verkligen att jag får en snäll och förståndig BM som du haft. Är så nervös över vårt MVC besök så det ibland känns som att jag bara vill strunta i att få barn tills jag är smal så ingen kan hugga på mig. Men nu är jag ju gravid och ska ha barn, tjock eller inte, BM får helt enkelt stå ut med det, haha :P

Whoeix: Jaaa, jag har också fått det! Precis som förkylningssnor. Undra om det är vanligt och om det ska vara så?

Ååååh, vad fin du är :) sån där mage vill jag också få! Du ser inte ut att vara så värst överviktig, kul för dig

Gött!

Min övervikt är jämnt fördelad över hela kroppen så jag ser mest ut som ett stadigt köttpaket med massa bucklor (fettvalkar). Asså mitt ryggfett är inget skämt, skulle kunna ruva ägg i mina veck.

Funderar på att tatuera in "I used to be fat" i ett av fettvecken på ryggen. Jag vill egentligen inte ha några tatueringar men denna skulle vara okej eftersom den bara skulle synas om jag blev smal så jag tänker att det blir som omvänd psykologi. Eftersom jag inte vill ha någon tatuering så kommer jag då inte vilja bli smal och då kommer jag bli smal bara för att jag inte vill det. hänger ni med hur jag menar?

detta är första barnet och det gick på första försöket.

Gävle här :)

Modiga ni är som lägger upp bilder i underkläder. Själv vet jag inte om jag skulle våga ta en bild på mig själv i underkläder, tror fettman skulle bli för verklig då. Nu när ni varit så modiga så vill inte jag vara sämre, får se om jag knäpper någon bild ikväll. Att se på bild är kanske just det man behöver för att få tummen ur!

Jag har mått illa och haft massa kräkningar i flera veckor, har gått ner i vikt från 93 kg till 88 kg på mindre än 4 veckor eftersom jag inte fått behålla maten. Fick en jourtid till Gyn igår och när jag berättade för läkaren att jag gått ner så mycket på så kort tid skrattar hon och säger att det var ju bra eftersom jag har så mycket att ta av. Jag mådde redan så dåligt så jag orkade inte ens reagera men ju mer jag tänker på det, desto mer ledsen blir jag.

Nu har jag bestämt mig för att inte väga mig hos BM nästa gång utan säga att jag håller koll på vikten helt själv. Känner mig fri nu när jag tagit detta beslut :)

Jag startade på 94 kg vid inskrivningen och gick sedan ner till 86 kg pga. att jag fick hyperemesis och kräktes konstant. Nu är jag i v. 30+5 och väger 94 kg igen. Så hittills ligger jag på +/-0 vilket jag är glad för. Jag räknar med att kanske gå upp 6-8 kg från idag fram till BF men tänker inte deppa ihop för det. Så länge jag överlever graviditeten och förlossningen så ska jag ta tag i vikten och mitt välmående i vår.