Hur hanterar man en extremt otrevlig 13 åring?

Jag har 5 flickor varav 1 st blev superjobbig vid 13 års-ålder. Hon kallade mig fula saker och slängde ut det mesta ut genom fönstret när hon var som argast. Alla fick backa för henne. Ju värre straff, ju värre blev hon! Det gick så långt att jag stod mellan 2 beslut: Antingen slog jag ihjäl henne eller så struntade jag totalt i henne,
Jag hade som tur nån spärr kvar och beslutade det senare.
När jag sa: Gör va faan du vill, jag skiter i vilket! Det finnas mat om du vill ha! Gå ut om du vill, stanna hemma om du vill! Gör vad faan du vill för jag orkar inte bråka med dig.
Och jag lovar, hade hon gått och dött där ute så hade jag struntat i det, kändes det som då! 
Men jag hade tur för hon vände! När hon inte fick den respons som hon väntade sig, så fanns det inget att bråka om!
Hon fortsatte förstås att försöka, och i stället för att argumentera, väntade jag tills hon gick och lade sig. Gick in och gav henne en godnattpuss på kinden utan att säja någonting. Till slut började hon säja förlåt för uppträdandet, men kunde ändå fortsätta dagen efter. 
Nu är hon vuxen sen länge, men frågar ändå om jag tycker om henne trots att hon var så jobbig? 
Hon själv kan inte förklara varför hon var som hon var. Det bara blev så, säjer hon idag. Hon visste själv att hon gjorde fel, ändå betedde hon sig illa. Hon kunde inte behärska sig hur hon än ville!
Jag hade tur att hon överlevde utan mig, anser jag idag! Hon kunde lika väl hamnat i drog-kvarteret! Men vad jag lärde mig är att man måste på nåt vis bryta den onda cirkeln som uppstår, med kärlek! Jag har 2 flickor kvar hemma och vad som än händer, så får de inte somna utan att jag har varit in till dem och sagt att jag älskar dem oavsätt vad som har hänt under dagen! 
Detta hjälper säkert inte alla, men något att tänka på.