Hur blev det för dig med egen häst när du fick barn?
Utlandsvistelsen hade varit det som fått avgöra ifall jag hade befunnit mig i din situation. Om det hade blivit en långtidsvistelse utanför Sverige så hade jag sålt alternativt lånat ut till en god vän (har några stycken som jag vet hade kunnat ordna det bra för min häst). Jag hade inte skickat iväg på foder, i alla fall inte utan en god vän som back up.
I övrigt så vet jag rätt bra hur det fungerade för mig att ha häst under graviditet och nu med småbarn - är för övrigt också lärare och hästen är en tills m mamma egen uppfödning :) Vi har en egen liten hästgård där hästarna går på lösdrift, och förutom att hästarna trivs kalas med detta så är det kanon inte minst nu när jag är själv hemma mkt med två små knattar.
Det var inga problem med skötsel och mockning under första graviditeten, men jag var väldigt, väldigt trött sista med andra barnet. Då fick min fru ta sgs allt ansvar för hästarna. Jag orkade bara med jobbet (nätt och jämnt) och sen var jag sgs utslagen.
När jag väntade första barnet så var min häst långtidskonvalecent pga en knäskada och när jag väntade andra barnet så hade jag en medryttare (rar tjej hittad via annons på Blocket) som höll igång hästen på sparlåga i alla fall. Själv red jag bara första halvan av graviditeterna, sen satte foglossning (och trötthet) stopp.
Med ett barn var det sedan inte svårt att hitta tid till hästen och jag tyckte det var underbart skönt att få komma ut i stallet och vara bara jag. Detta behov har jag fortfarande, men det ÄR svårare med två barn. Det finns så mkt man vill och behöver få gjort när man väl är barnfri och som får gå före.. och då är jag fortfarande mammaledig med den minsta (4 mån). Men hade jag prioriterat lite annorlunda mot vad jag gör just nu så skulle jag nog kunna klämma in en fyra-fem ridpass i veckan ändå utan att det känts ansträngt för familjen.
Vi får väl se vad jag kommer hamna ngnstns när barnen är lite större och man inte behöver bära runt och amma.
PS Min häst har massor att ge även om hon är 17 år i år och jag tror att jag hade kunnat sälja henne hur lätt som helst faktiskt (hon riktig kanonpärla, fullständigt okomplicerad och med massor av ridbarhet + relativt högt avelsvärde). Sen är det förstås svårare att hitta ett bra hem, men nog går det.. Det finns ju fler än en själv som är snäll mot djur liksom, och som har bra förutsättningar för hästhållning :) Bara man tar tid på sig med försäljningen.
PS2 Jag passade på att betäcka mitt sto under min första graviditet, och när det gäller den avkomman som är två år idag så undrar jag rätt ofta om jag tagit mig vatten över huvudet... Är lite nervös över hur mkt jag kommer hinna med den längre fram. Men min fru är också hästintresserad och hennes häst är 23 år idag och rätt knackig, så med förenade krafter så...
