• Anonym

    Bör landstingen betala reducering av ärr efter självskador?

    Det är ganska mycket diskussioner om att tjocka inte ska få operation och att rökare ska få betala sin vård själva eftersom det är självförvållat.
    Well,  vi som moderns samhälle kan omöjligen ha moral som rättesnöre. Här gäller faktiskt allt eller inget. Om man inte ska operera tjockisar via landstinget för att de ägnat sig åt omoraliskt ätande ska inte heller annat som är självförvållat betalas via landstinget. Som förlossningar där det nästan uteslutande handlar om omoraliskt snuskande, de flesta olyckor är på ett eller annat sätt självförvållat.

    Kvar blir i princip bara offer för misshandel av okänd gärningsman och möjligen genetiska sjukdomar. Det är mer ett gränsfall om det är självförvållat eller om föräldrarna ska tvingas betala eftersom de spridit sjukdomen vidare. Ekvivalent med TS, att man  många år innan problematiken upptäcktes inte var medveten om konsekvenserna är ingen förmildrande omständighet.

    Så NEJ! Självförvållade sjukdomar eller tillstånd ska INTE betalas av landstingent!
    JIppie! Vad lite skatt vi får betala nu.

  • Anonym

    de pengar som går till att beskosta illegala flyktingars sjukvård skulle kunna användas :)

  • Anonym
    Anonym skrev 2012-07-01 06:58:28 följande:
    de pengar som går till att beskosta illegala flyktingars sjukvård skulle kunna användas :)
  • Anonym

    Absolut inte. Väljer man att förstöra sin kropp med ärr, tatueringar, brännmärken, överdrivet många plastikoperation er och annat oavsett hur man mår får man tyvärr skylla sig själv. Så länge inte självskadebeteendet lett till FYSISKA besvär så ska inte eventuella behandlingar betalas av det offentliga.

    Ska shopohollics få sina skulder betalda av staten också bara för att de mådde dåligt och därmed tröstshopade? Ska spelberoende få tillbaka sina pengar bara för att de mådde dåligt när de spelade? Ska arbetsgivare som avskedat alkoholister som var fulla på arbetstid tvingas ta tillbaka dessa igen när de blivit nyktra etc?

    Någonstans måste man dra gränsen.

  • Anonym
    Björnmossa skrev 2012-07-03 00:27:55 följande:
    Fast det är ju inte tal om att man inte ska sy ihop självskadare. Ärren i sig är inte en skada.

    Jämför med skidåkaren som brutit benet, man kan få rätt saftiga ärr efter de operationerna också. Ska sådana ärr också slipas bort gratis?
    Eftersom jag resonerar utifrån de diskussioner som förs och tidvis mycket aggresivt ska inget som är självförvållat betalas av landstinget så nej, skidåkaren ska öht inte behandlas gratis eftersom han har gjort valet att utsätta sig för risker att skadas.

    Men om vi nu resonerar utifrån hur vården är idag så är det inte självskrivet för skidåkaren. Det är trots allt en stor skillnad mellan skidåkaren och personer med självskadebeteende. En skillnad är att för de sistnämnda handlar det inte om ett enda ärr utan många, många. (Har du sett en sådan arm någon gång? Det har jag och jag blev chockad över antalet ärr).
    Annan annan skillnad är roten till ärren, i ena fallet är det olycka och i det andra psyket och man kan inte resonera lika kliniskt när det handlar om psyket.

    För övrigt kan jag berätta att idrottsmän är prioriterade i vården sätt på dig en landslagströja och sätt dig på akuten så får du se.
  • Anonym
    Björnmossa skrev 2012-07-03 01:15:37 följande:
    Jag tror inte du förstod mitt inlägg riktigt. Jag svarade på ett tidigare inlägg (ditt?) som menade att de flesta kroppsskador är mer eller mindre självförvållade. Den jämförelsen haltar här, eftersom TS frågeställning inte är om självskadare ska få vård. Ingen ifrågasätter att läkare har rengjort och sytt ihop TS sår. Nu har TS haft tur och inte förlorat känsel i armarna, men om det hade blivit neurologiska problem så antar jag att vården hade gått in och försökt lappa ihop det också så gott det gick, med handkirurgi eller sjukgymnastik eller vad som nu hade varit aktuellt.

    Jag har sett sönderskurna armar och ben och visst, det ser skitfult ut och jag förstår att man inte vill ha det så. Men det är ändå inte samma sak som att laga ett brutet ben på en skidåkare. Det motsvarar snarare bukplastik på en fyrabarnsmor, vilket landstinget också kan bevilja såvitt jag förstår. Dock motsvarar det inte att betala för förlossningen, vilket det också jämfördes med i det tidigare inlägget.
    Ja det var mitt och jag anser att du inte förstått riktigt. Eller så beror det på att du anser att vård är lika med att lappa ihop en människa fysiskt. Det resonemanget haltar mycket eftersom då skulle allt som inte räknas till att laga någon inte bekostas av staten som tex IVF eller psykiatri över huvud taget.

    TS skada beror på sjukdom, därför är det mer motiverat att ersätta den skadan istället för förlossning som synnerligen är självförvållat och det beror dessutom inte på sjukdom.
  • Anonym
    Björnmossa skrev 2012-07-03 02:04:19 följande:
    Vård kan självklart vara psykiatrisk, men TS är ju frisk nu. Frågan är om vård ska innehålla att ta bort alla spår efter tidigare sjukdom. TS är inte heller skadad längre. Ärrvävnad är inte en skada utan en vävnadstyp som uppstår efter att en skada är läkt.

    En förlossning är inte en sjukdom/skada i sig men en farlig process som kan medföra både skador och sjukdom. Ärren är inte farliga. Som sagt, jämför hellre med sladdrig mage som inte drar ihop sig.
    Det spelar ingen roll att en förlossning kan vara farlig för att motivera att det ska ersättas. Det är fortfarande självförvållat. Jag har i tråden inte läst ett enda hållbart argument varför TS skador inte ska åtgärdas av landstinget.

    Här handlar det inte precis om att ta bort spår av sjukdom utan att försöka normalisera. När du säger det på det sättet bagatelliserar du på ett sätt som är direkt oförskämt och som visar att du inte förstår situationen alls.

    Att det är självförvållat är inte ett argument, det ser vi tydligt på ditt resonemang om förlossningen. Så vad kan det vara annat än avundsjuka, att någon får det jag inte får, eller rent oförstånd, man förstår inte annat än det man själv har direkt erfarenhet av?
  • Anonym
    Björnmossa skrev 2012-07-03 13:05:02 följande:
    Jag har faktiskt ingen starkare åsikt om behandling av ärr. Det jag säger är att du blandar ihop äpplen och babianer när du argumenterar för att "TS skador" ska "åtgärdas av landstinget" för detta har redan hänt. Ärren är en separat diskussion eftersom de inte är en skada. TS är idag inte skadad fysiskt. Därför är din jämförelse med oläkta benbrott osv irrelevant.

    Mina erfarenheter vet du för övrigt inget om.
    Precis som din jämförelse att förlossningar kan vara farliga är totalt irrelevant.

    Din erfarenhet säger jag inte ett smack om, det var ett generellt resonemang hur det kommer sig att människor har så krystade argument som du har.  Men en sak är mycket talande med ditt resonemang, att du antar att bara för att orsaken är borta så skall all annan behandling upphöra. Det kan man jämföra med alla kvinnor som blir skadade i underlivet av sina graviditeter och förlossningar. Situationen kan vara jobbig och besvärlig men inte innebära "mera" än så (tex inkontinens). De är bevisligen inte gravida längre, "skadan" är läkt (barnet är fött), därför ska inkontinensoperationer inte utföras på kvinnor. Helt i enlighet med ditt resonemang.

    Jag är ledsen att säga det, jag gör en helt korrekt jämförelse, att du angriper den beror på att jag slår hål på dina argument och visar hur irrationellt du resonerar, då har du bara det att angripa kvar. För rent krasst har du fortfarande inte berättat varför staten ska stå för skador i ena fallet men inte det andra, det enda du kommit med hittills är angrepp på mig personligen.  Har du verkligen inte mer att komma med och tycker du att det är en sund politik, att vi belastar redan sköra människor med ett ansvar vi inte tycker att andra ska behöva ta?
  • Anonym

    Jag har själv egna ärr, två stora högt uppe på låret (som syns när jag bär shorts) och ett stort brett mitt på handen, som lätt går att förklara bort som ett brännmärke (vilket jag gjort åtaliga gånger) ar även ett par små ärr på magen, armarna, vaderna. När jag skar mig skar jag flera gånger på samma ställe, därför har jag stora synliga ärr.

     

    Jag bryr mig inte om mina ärr. Men jag berättar inte heller att jag själv gjort dem. Det behöver ingen annan veta, eftersom att de inte har med saken att göra.
    efter alla mina år som depressiv och självmordsbenägen är jag lycklig att jag över huvudtaget lever.   

    jag vet inte riktig vad jag tycker. Åena sidan har man ju skadat sig själv, om än i ångestattack, men du visste ju vad som händer när såren läker? Å andra sidan blir man lätt dömt av ärren.

    Bättre är det nog att subventionera ärren men då efter att man blivit frisk, fått terapi eller vad nu som behövdes. Jag skulle aldrig själv ta bort mina ärr, för de påminner mig om hur dåligt jag mådde och samtidigt om hur bra jag mår nu. Jag tänkte visserligen också "strategiskt" när jag skar, försökte att skära där det inte syndes. (ja förutom handen då men det är ju bara ett bautastort som kan vara vad som helst.)    

  • Anonym
    Anonym skrev 2012-07-04 09:39:33 följande:
    jag vet inte riktig vad jag tycker. Åena sidan har man ju skadat sig själv, om än i ångestattack, men du visste ju vad som händer när såren läker? Å andra sidan blir man lätt dömt av ärren.

    Bättre är det nog att subventionera ärren men då efter att man blivit frisk, fått terapi eller vad nu som behövdes. Jag skulle aldrig själv ta bort mina ärr, för de påminner mig om hur dåligt jag mådde och samtidigt om hur bra jag mår nu. Jag tänkte visserligen också "strategiskt" när jag skar, försökte att skära där det inte syndes. (ja förutom handen då men det är ju bara ett bautastort som kan vara vad som helst.)    
    Å andra sidan tillfogades såren under sjukdom, eller under ett tillstånd då förnuftet inte var vad det borde vara. Man kan jämföra med de som mördar under psykoser, de döms inte som ansvariga för själva mordet därför att de inte var sig själva, det var inte de som mördade utan sjukdomen eller tillståndet. Hade de inte varit sinnesförvirrade hade inte mordet ägt rum.

    Det är samma med ärren, det är en skada som uppkommit då de inte varit helt ansvariga för sina handlingar. Ska de då ta ansvar för något långt senare? Det är inte rätt.

    Jag har en vän som skurit sig själv. Hon kan inte ha kortärmat därför att hennes armar är helt randiga, proppfulla av ärr. Nu har hon så många ärr att jag tvivlar på att det går att göra något åt men om det kan bli bättre så ser inte jag varför hon ska tvingas betala för det själv eftersom hon uppenbarligen fortfarande lider fast på ett annat sätt idag.

    En förlossning är en konsekvens av en frivillig(oftast) handling 9 månader tidigare. Den betalas av landstinget. Det finns inget logiskt varför ärr inte ska kunna tas bort på landstingets bekostnad eftersom de uppstått av en handling som de inte varit helt ansvariga för själva.
  • Anonym
    themix skrev 2012-07-04 10:00:04 följande:
    Nej. Förvisso är ärren ett resultat av en sjukdom men du kan faktiskt ha långärmat både i jobb och vid arbetsintervjuer. Ska en tatuerad få lasernehandling bekostad av staten för att hen märkte att det inte var populärt på arbetsmarknaden? Att jämföra det med att en förlossning kostar pengar är stendumt, -mig veterligen så kommer inte dina armar att arbeta och betala skatt i framtiden?! Å andra sidan så är det inte ja som bestämmer huruvida TS ska få hjälp så försök för all del! Och, gratulerar till att du klarade av att komma ur ditt destruktiva beteende och lycka till i framtiden!
    Du ser ingen skillnad på att tatuera sig och att skära sig pga ångest?
    Okej. Du verkar ha allvarliga störningar i empatin, sakna all kunskap om psyket eller vara totalt egocentrerad.
    Allvarligt talad var det den mest korkade jämförelse jag läst på länge.

    Att bara prata om arbetsmarknaden i sammanhanget visar att du inte fattat ett skit av vad det handlar om utan du pratar utan att koppla in hjärnan. Eller att armar och ben inte betalar skatt. Stendumt var ordet.
  • Anonym
    Björnmossa skrev 2012-07-04 23:58:42 följande:
    Tror du att det här handlar om att jag säger emot dig i betalningsfrågan så har du missat poängen på mer än ett sätt. Min poäng är att TS fokuserar på sin egen situation med ärren när den egentliga frågeställningen är en annan, nämligen om folk som lider av sitt utseende ska få kirurgi. Samt naturligtvis att ditt resonemang från början var fel.
    Det är du som inte ens fattat vad tråden handlar om. Du tror att det är betalning och uteseende men det handlar om betydligt djupare saker än så.   Jag tror ärligt inte att det går att försöka förklara för dig att livet kan handla om svårare saker än utseende.
  • Anonym
    Eisa skrev 2012-07-05 09:48:41 följande:
    Jag vet inte.

    Mina argument mot:
    * Människor ska inte lära sig att dölja sin historia utan istället vara stolt över den.
    * Vuxna f.d. självskadare ska inte lära ungdomar att detta är något att skämmas för utan istället stå för sina ärr och visa att nä, du är inte skamlig, du behöver inte ta bort det här sen.
    * Resurser ska gå till de som verkligen behöver det medicinskt sett. Alltså att det finns risk för hälsan om åtgärden ej görs osv.
    * Öka kunskapen bland folk istället för att dölja att denna problematik finns, så slipper folk fundera och döma så mycket när de ser ärriga armar.
    * Ett samhälle där allt "icke-perfekt" ska döljas är ett falskt samhälle jag inte vill leva i.

    Mina argument för:
    * Det kan underlätta för vissa om de upplever mycket fördomar och blickar från folk.
    * Det kan få folk att känna sig mer tillfreds med sig själva och sitt utseende.
    * Lika lite som man ska behöva dras med dåliga gymnasiebetyg från den tiden man skolkade (man kan ju läsa komvux) ska man behöva dras med andra dåliga saker man gjorde med sig själv som "ung och dum".
    Så du menar att de ska statuera exempel?
    Man kan jämföra det med att säga till mobbingoffer att sträcka på sig och vara stolta över sig själva så kommer de att visa att mobbing aldrig lönar sig!

    Vem avgör vad som verkligen behövs och vem som behöver det?
    En förlossning kan man klara själv hemma. Först när det börjar gå åt pipan behöver man verkligen vård. Så vem ska avgöra och på vilka grunder?

    Att helt bortse från lidandet är nonchalant och okunnigt, att säga att det bara är att sträcka på sig är att förminska problemet.
  • Anonym
    view skrev 2012-07-05 14:56:22 följande:
    Pumpkingqueen: sant men man måste ta eget ansvar.
    Så du menar att eget ansvar = att stå för det man gjort. Inte ens de som mördar under psykisk störning anses ansvariga för sina handlingar eftersom teorin om det fria valet inte gäller under de förhållandena. Men du anser alltså att de är ansvariga?
  • Anonym
    view skrev 2012-07-05 15:58:18 följande:
    Pumkingqueen: ja mördare är ansvariga för sina handlingar psyksjuk är en ursäkt där. Bara för att man är sjuk så har man inget ansvar för det man gör?
    Självklart är de inte ansvariga eftersom det är sjukdomen som mördar och inte personen. Det är därför de får vård istället för fängelse, för att de vill få bort mördaren.  Det förutsätts att man förstår att ingen väljer att bli psykiskt sjuk av fri vilja utan det är något man blir.

    Förstår du nu hur och varför rättsväsendet resonerar som de gör, varför straffen ser ut som de gör för de som lidit av psykisk störning när brott begås?
  • Anonym
    view skrev 2012-07-05 19:17:23 följande:
    Anonym: ändrar inte min åsikt för det. Sen vad samhället anser är en annan sak. Ja anser att man är ansvarig för sitt handlande.
    Jag tycker det är mycket märkligt att du tycker att man är ansvarig trots att man inte är kapabel att ta ansvar. Det betyder att du även anser att barn likväl som bebisar är personligt ansvariga för det de kan ställa till med.
  • Anonym
    view skrev 2012-07-05 20:25:30 följande:
    Anonym: barn ja bebisar nej.
    Jo i enligthet med ditt resonemang är även bebisar personligt ansvariga.
  • Anonym
    view skrev 2012-07-05 21:07:01 följande:
    Anonym: nej bebisar har inte lärt sig än barn har.
    Om det handlar om kunskap skulle väldigt många vuxna vara oansvariga för det de ställer till med.
    Ser du hur irrationellt ditt resonemang är?

    (Jag tippar på hälften av FLs medlemmar)
  • Anonym
    view skrev 2012-07-05 23:23:29 följande:
    Anonym: så du menar på fullaste allvar att du ser ansvar baserat på kunskap? Okej, i så fall så är man ansvarig för sina handlingar. Då dom flesta vet redan vid 4 års ålder vad rätt och fel är. Om man sen vid 15 mår så jävla dåligt så borde man väl ändå fatta någonstans vad det innebär att skära sig eller hur? Om inte annat så ser man väl att det blir ärr? Ändå väljer man att fortsätta? Och om man inte är helt blåst så borde man väl veta att man ska be om hjälp sen att man inte vågar eller vet var man ska vända sig till är en annan sak. Då kan man inte sitta senare och gnälla att ja har såååå fula ärr att ja inte kan söka jobb? En del att växa upp handlar om att ta ansvar för sig själv och sina handlingar. Inte lägga det på staten att fixa till problemet åt dom då har man inte växt upp alls. Kalla mig vad du vill men JAG är ensam ansvarig för set ja gör och att säga att man va sjuk då är ingen anledning. Varför ska någon annan fixa det? Ta ett lån och ta ansvar.
    du har verkligen inte fattat!

    För det första har inte en 4-åring lärt sig vad som är rätt eller fel än, deras hjärnor är inte tillräckligt utvecklade.
    Sanningen är att hjärnan inte är mogen förrän runt 24 år...

    Förnuftsmässigt förstår nog alla att det blir ärr. Kan DU då tänka dig vad det är för mekanismer bakom? De lär inte skära sig bara för att det är kul, för att landstinget betalar. Kan du verkligen inte fatta det?
    Det är helt enkelt inte ett val i den bemärkelsen du tror.

    Jag tycker du verkar vara mycket omogen och dessutom mycket okunnig. Jag gissar på att du är ung eftersom du är så totalt oförstående för sånt du själv inte drabbats av.

    Du är ensam ansvarig ja. Men det sätts ur spel NÄR du blir psyiskt sjuk, förståndshandikappad eller då du är ung.
  • Anonym
    view skrev 2012-07-07 13:59:58 följande:
    Anonym: jodå ja har vackra ärr lite överallt. Har även ett inbränt kors på armen som ja gjorde dum som ha va. Och är inte ung heller. Man sitter inte helt plötsligt med en massa ärr utan tanke gången finns där och man resonerar att det känns bättre efteråt. Och det för det. Och därför fortsätter man. Sen ändras tankesättet när man blir äldre och då känns det inte lika bra längre. Därför ska man inte få det bekostar av staten att ta bort dom ärren.
    Är det du eller jag som är full? Jag förstår verkligen inte vad du vill säga utan det är bland det rörigare jag läst.

    Och för att förtydliga om berusningen så är det ett försök till att skämta. Lite grovt kanske men jag driver med mig själv också.
Svar på tråden Bör landstingen betala reducering av ärr efter självskador?