Hjälp! Har kärleken DÖTT pga min graviditet och illamående?

jag är också skitjobbig och kan bli galet arg av att känna mig förnekad eller om det känns som att sambon inte bryr sig. Vilket han faktiskt inte gör längre, han har tröttnat på mej och min tråkiga stil med ilskna taskiga kommentarer och gråtattacker, att jag inte är "harmonisk" och glad som han vill att jag är.

Känns lagom kul, och alla farhågor om att  hans kärlek inte var äkta, att han inte tyckte om MIG utan bara nån han ville att jag skulle vara, är besannade. Antar att det var nån slags undermedvetet, att de extrema behoven av bekräftelse blir så stora för att man vill kunna känna sig trygg. men nope, så vart det inte i vårt fall. Helt sjukt, det fattar jag med, men det är ändå lika ledsamt och en stor besvikelse av att bli dumpad för de här jävla skithormonerna.

Så bara ett råd: var försiktiga och stick hellre iväg nånstans där ni slipper varandra om ni är osäkra på vad den blivande pappan faktiskt orkar. eller knip igen allt vad ni kan.