3-åring på dagis eller inte? Vem ska få som den vill?

Och det sa inte jag heller, jag bara betonade att det där inte kommer vara aktuellt för mitt barn.

Studier kan ofta visa alla möjliga slags resultat beroende på vem det är som finansierar/håller pennan så att säga Hursom, vare sig jag eller mina syskon gick på dagis. Vi började förskola när vi var sex år gamla. Vi har haft ovanligt bra betyg, mycket vänner och har idag bra karriärer. Så vi har iaf inte blivit hämmade på något sätt. Om jag nu rent krasst ska jämföra med många av mina vänner så har vi varit mer trygga i oss själva, faller inte lika lätt för grupptryck, hittar våra egna vägar och har starka familjeband. 

 

självklart ska syskon få vara hema om dom vill när bebis r hema, snacka om att bdda för avundsjuka.. och varför ta upp en dagisplats när ni inte är i behov av den?  just nu r de enorma grupper så de ar inte så bra som de ska vara på dagis, dvs mkt bättre hemma..  nu blir de ju somarlov så snart kommer ju fler barn ut i lekparker mm, då kan ni träffa andra barn iaf..  :D  

min 3½åring är hemma med mig fast vi inte fått nå småsyskon.. hon ville prova dagis, men vi gillade inte alls dagiset och de va de ändå som skulle funka med avstånd och de som hon inte skulle rymma till mormor och morfar från, alla andra i kommunen ser man typ mormors och morfars hus ifrån,pluss att mormor jobbar på ena dagiset..   de va jättestopr grupp, massa 4åringa pojkar som slogs (dotter klagade till oss) hon va 3år då, men är väldigt bra på att prata.. inga fasta regler alls, kändes som man lämnade henne till tioåriga flickor, typ den ordningen var de där.. hon gick där i 5mån, men va bara dr i 3 då dom hade jättelång magsjuka där så hon hölls hemma, då bestämde vi att de fick va nog.. 

hon gick på dans en dag i veckan,där hon träffade andra flickor i hennes ålder, och lite äldre, nu är de sommaruppehåll,men drar igång igen i höst..  vi är i lekparker elelr andra aktiviteter dr de kan finnas andra barn flera gånger i veckan, men hon föredrar att leka ensam, har hon alltid gjort..

hon är inte så aktivt barn och trivs att va hemma, och ja trivs att va hemma med henne..

Man framstår som okunnig (tycker jag) om man tror att hen innebär att göra någon könslös. 

Jag tycker att det är självklart att en treåring inte behöver gå på förskola!

Våra treåringar älskar sin förskola och vi föräldrar gillar att jobba, men de älskar att vara hemma också, och jag tror absolut att en vanlig förälder klarar av att stimulera en treåring så mycket som den behöver.

Däremot är det annorlunda om något år som jag ser det. Jag gissar att du TS, som många i vår generation som var hemma som små ändå gick på lekis eller kyrkans barntimmar och liknande och på det sättet fick träna sociala färdigheter utan föräldrarna innan skolstart.  Det tror jag faktiskt att de flesta barn behöver för att kunna smälta in i skolmiljön. Nu finns ju inte lekis så då tror jag att 15-timnmar på förskola kan vara till nytta för en 4-5-åring.

Sen finns väl fler faktorer i ert fall. Visst kan det vara extra svårt att skicka iväg storasyskon till förskola (om den känner sig tveksam) och småsykonet får vara hemma. Hur kommer det sig att småsyskonet ska vaa hemma ända till skolstart?

Du och pappan får helt enkelt diskutera mera. Vad är det som oroar pappan (mer konkret) i att barnet är hemma?  Kan det gå att åtgärda utan förskola? Kanske mer tid på öppna förskolan?

Sen till sist så tycker jag nog att  din röst väger tyngst just nu. Du är hemma på dagarna och se hur båda utvecklas och vad ni hinner med på dagarna. Pappan kan ju utvärdera när han varit hemma sin del av föräldraledigheten.
  

Jag tror inte att man kan lyssna så mycket på vad en treåring vill. Hen har inte och kan inte ha - någon föreställning om vad förskola innebär (och öppna förskolan är en helt annan sak). Ett "tankedagis" hur väl man än förklarar, blir något väldigt annorlunda än det konkreta dagiset - det egna dagiset - med skojiga fröken X, snälla fröken Y, kuddrummet med de jättestora kuddarna, hyllorna med roligt pyssel, kompisen Q och kompisen Z, de stora barnen man får hjälp av och de små barnen man får hjälpa ibland, utflykterna där man får hålla handen och gå på led, lukten i matrummet och stoltheten i att duka för kompisarna... osv. Ja du förstår vad jag menar.

Jag kan betätta om de fördelar som jag tycker finns med att min pojke går på förskola.

Det absolut roligaste i den åldern var att han hade saker att lära mig. Det handlade inte längre bara om att jag skulle lära och stimulera honom utan han kunde också lära mig saker. Till exempel en sång de sjungit på förskolan eller berätta om något de lärt sig. Och han kunde föreslå nya aktiviteter, både sådant som de gjort och sådant kompisar berättat att de gjort hemma. Det tycker jag är en väldigt underskattad del av förskolans betydelse.

Han fick egna relationer som var bestående och som var bara hans. Jag var inte en del i dem och han kunde själv välja att berätta eller låta bli. Det kan ju delvis vara skrämmande men är i grunden positivt. Han blev helt enkelt älskad och sedd av väldigt många fler personer. Och han fick hantera sociala situationer utan att jag (eller pappa) var med. Han lärde sig att kompromissa och samarbeta (vilket också varit hans förskolas värdeord som de arbetat mycket med).

Ordförådet utvidgades enormt (på gott och ont förstås ). Det är väl inget mål i sig men han blev bättre på att förstå synonymer framför allt. Om ert barn pratar flera språk har hen troligen en god synonymförståelse men även inom ett språk använder ju olika personer olika ord och det kan vara ett bra sätt att uttrycka sin egenart och sitt självbestämmande som liten att välja andra ord än de mamma och pappa använder.

En väldigt konkret sak var att han lärde sig att sätta ord på sina egna känslor och behov på ett bättre sätt. De saker jag som förälder förstår utan förklaring är inte självklara för andra utan måste kommuniceras. Det stärkte honom mycket i relation till far- och morföräldrar och andra bekanta.

Om jag var du skulle jag ge de en chans. Vad finns att förlora på det? Mer än att du lagt lite av er tid på inskolning under en period? Fungerardet inte bra är det ju bara att säga upp 15h platsen och försöka om ett år eller så igen. Att ditt barn plötsligt känner ett eget behov av att umgås med jämnåriga (och kan kommunicera det till dig) är nog inte så troligt, men det betyder ju inte att behovet inte finns eller att det inte vore bra för henom.         

Hur? 

det vet du ju inte. I alla fall inte med de sociala koderna...Att umgås med ett mkt yngre syskon och sin mamma är inte samma sak som att umgås med barn i varierande åldrar, och skaffa vänner.

Nu syftade jag på kunskapsmässigt. Jag sa inte att vi ALDRIG umgås med andra, men det är inte så ofta. Förhoppningsvis blir det ju fler barn i parkerna under sommaren så får passa på att lära känna folk då.

Kan ni inte kompromissa?

Att barnet börjar när det fyller fyra och har rätt att gå gratis vissa timmar eftersom det anses bra för utvecklingen?

Det är ju skönt att ha provat på att ha varit i en större grupp och hur det funkar med allt innan förskoleklassen. Det blir så mycket nytt på en gång annars. Tänk bara matsituationen, att äta ihop med en hel klass. Och bra om hen är van att leka som de andra och känner åtminstone några av klasskompisarna. 

Jag är en av dem som är helt för förskola även för barn till föräldrar som är hemma eftersom jag upplever att det är bra för barnen men jag vet att alla fsk inte är bra och respekterar helt och hållet den som vill göra på annat sätt. 

Om ni är hemma så tycker jag att du ska försöka besöka någon öppen förskola som har något som liknar en samling, typ sångstund just för att barnet ska få öva sig i den situationen.