Kan inte sluta oroa mig :(

oj va jobbigt för dig ! ja min dotter är snart 4 och man slutar ju aldrig att oroa sig men det får inte bli onyttigt om du förstår ! kontakta mvc eller bvc och förklara så får du prata med någon om detta 

Känner igen mig, var likadan med första barnet och satt dessutom och stortjöt konstant när jag tänkte på att han skulle möta livets motgångar. Man tar sig igenom det och det går över på ett par dagar. Försök att tänka att det är en fas och att det är normalt att vara lite Kokko under tiden.

grattis till lillen! fick en son den 2 juni med, fast för tre år sen =)
precis i börja så är man ju i väldig obalans, både med alla hormoner och att man varit med om den så fantastisk grej! så jag tror det kommer lugna sig väldigt mycket de närmaste dagarna, man är ju som sagt inte riktigt sig själv de första dagarna =)
jag har varit väldigt orolig över andningen med båda mina barn, och kollat dem väldigt ofta när de sovit. och vaknat panikslagen flera nätter över att jag tror de slutat andas... men det går över och när bäbislivet blivit vardag kommer allt gå mycket bättre!

har du någon du kan prata med hemma och förklara hur du känner? bara det kan ju göra det lättare? du måste ju helt klart få sova, annars blir man ju tokig! försök ta det lugnt och tänk att det kommer gå toppen, för det kommer det!
kram!

Tack för svar. Jodå, min kille försöker vara stödjande så mkt han kan, men det e svårt när man inte vet hur det känns. Det går väldigt upp och ner, men försvinner inte riktigt.. Det e det jag försöker tänka, att det e en fas. Isch, det var inte det här man förväntade sig.. :P

ska på återkoll imorrn och ska givetvis nämna det. alltid skönt att höra o andras upplevelser dock.

Tack felicias mamma :)   

nån annan?