Kan inte sluta oroa mig :(

Känner igen mig, var likadan med första barnet och satt dessutom och stortjöt konstant när jag tänkte på att han skulle möta livets motgångar. Man tar sig igenom det och det går över på ett par dagar. Försök att tänka att det är en fas och att det är normalt att vara lite Kokko under tiden.