Jag bloggar och tänkte ta upp detta i ett inlägg vilket alla frågar om: hur känns det att förlora sin ungdom? varför valde du bort din ungdom osv.. hur menar dom? att om man är ung och ha barn kan man inte va med kompisar ? eller kan gå ut ? eller hur menar ni ? skulle va kul och höra vad ni tycker så jag kan skriva lite om det sen :) linaandersson.myshowroom.se
Som icke-ung-mamma så är min spontana tanke att det man förlorar inte är umgänget med kompisar, möjligheten att gå ut etc (vilket i och för sig kan hända ändå när man blir förälder...oavsett ålder 
) utan mer friheten man har när man inte har totalt ansvar för en annan människas liv. Det är väl den största förändringen för varje förälder - oavsett ålder.
Om det är så "dom" tänker vet jag inte, men så tänker jag .
Att vara ung betyder att man får lov att göra misstag. I tonåren så utvecklas hjärnan otroligt mkt, den är inte färdig utvecklad . Som tonåring så kan man bli förälskad i den ganska korkade killen, man kan ta riktigt dåliga beslut och man håller på att hitta sig själv.
Att få vara ung kanske innebär att få hitta sig själv, utbilda sig, få ett välbetalt jobb, hitta den riktiga drömmannen och skapa sitt drömliv :)
Jag är väldigt glad över att jag inte är samma person idag som jag var när jag var 17år.
Att ha samma drömmar och åsikter när man är 30 som när man var tonåring kan jag se som ett misslyckande. Har man tur så blir man visare med åren :)
Jag är glad över att jag inte fick barn som ung. Jag har fått prova på skitjobb och dåliga förhållanden, men tack vare att jag inte blev gravid så sitter jag inte fast där idag.
Den dagen jag blir gravid så behöver jag inte vända på kronorna. jag kan skicka med mitt barn frukt och solkräm till dagis utan att behöva gnälla om det på FL. Men det viktigaste för mig är att jag kan ge mitt barn en riktigt trygg och närvarande pappa :)
Amen på det, JECJ!
