CSN är det minsta problemet, man kan betala med kort på deras hemsida och har man väldigt liten inkomst kan man ansöka om att skjuta upp betalningarna. Men jag skulle rekommendera att dra nu. Efter studierna är du troligtvis mer sugen på ett riktigt jobb än ytterligare ett år med knapp ekonomi.
Jag åkte för övrigt iväg och pluggade ett läsår utomlands när jag hade varit ihop med en kille i ca 10 månader. Nu ca 15 år senare är vi gifta. Jag tror att är det meningen att förhållandet ska hålla att vara ifrån varandra, så kvittar det om man varit ihop i 3 månader, 3 år eller 6 år.
Vill du förresten absolut åka som aupair? Under universitet brukar det finnas olika möjligheter till utbyten genom studier eller praktik, så det måste inte vara nu, efter studierna eller aldrig som du kommer iväg utomlands.
Angående CSN, så bryr de dig naturligtvis inte ett smack om VEM som betalar räkningen, så länge den blir betald. Har du svensk nätbank och undansparade pengar kan du givetvis logga in och betala själv. Räkningarna kommer en gång om året, så du kan lägga in alla på en gång med rätt datum (eller tom skaffa autogiro), och sen behöver du inte tänka mer på det. Annars kan du be dina föräldrar eller pojkvännen betala, eller betala med svenskt eller amerikanskt visa/mastercard på CSNs hemsida. Betalar du med amerikanskt kort tillkommer det troligen en växlingsavgift på någon procent som den amerikanska banken tar ut, men det är inte som att det blir flera tusen kronor dyrare precis. Som jag sa tidigare, CSN är verkligen inget hinder från att åka utomlands.
Skulle du inte åka efter studierna? I så fall är det väl flera år kvar, och helt onödigt att oroa sig redan?
Ok. Men vad är det allra värsta som kan hända? Jo, att du får sån stark hemlängtan att du måste åka hem igen. Värre än så är det inte. Snopet kanske, men inte hela världen. Mitt tips är att du redan nu läser på om kulturchocker och de olika stegen man går igenom. Då är du lite mer förberedd när hemlängtan sätter in, och kan intala dig själv att det är normalt och övergående. För det är normalt. Man behöver inte ens flytta utomlands för att drabbas, det kan många studenter intyga. Mitt nästa tips är att du inte beställer biljetterna hem när allt känns som jobbigast. Hitta någon i samma situation att gnälla av dig med, sov på saken och utvärdera sen situationen.
Även om det är bra att tänka ut en plan för att åka hem ifall allt går åt skogen, så tycker jag att du ska fokusera på att förbereda dig på att klara att det och stanna kvar hela året. Läs på om kulturchock (som är något annat än kulturkrock) som jag sa, läs på om staden när du vet vart du ska åka, läs bloggar av andra au-pairer, hitta andra svenskar i området om det skulle kännas bra, kanske ta kontakt med närmsta svenska kyrka när du är på plats...