Föda i juli, börjar ni bli nervösa?

Ska ha andra barnet 7 juli! Är helt lugn inför det.
Enda jag är nervös för är att hinna få barnvakt och komma in till förlossningen i tid,

Skönt att det "bara" är det som du oroar dig över =)

Har du långt till barnvakten? I värsta fall kommer vi möta upp barnvakten vid bb som får ta över vår bil med sonen i den =) 

Haha, jag har bf i juni och har fortfarande tankar om att det är lååångt i framtiden.. 5 veckor till bf!

Jag är beräknad i början på juli. Andra barnet. Förlossningen skiter jag verkligen i. Jag hade en väldigt bra förlossning med dottern. Däremot så är jag mer nervös för vad dottern kommer tycka när jag släpar hem en liten skrynklig skrikande sak.
Och om jag ska hinna få ordning i hemmet. Har flyttat och det var lite mera begränsat med utrymme i denna lägenhet än förra. Massa möbler får inte plats. Förrådet är fullt med massa kartonger som behöver gås igenom...
 Det där med förlossningsbrev har jag aldrig förstått mig på. De frågade efter på bb om jag hade med mig något. Nej sånt skiter jag i. Det tyckte hon var skönt.  
Det blir ju som det blir ändå.

Jag vet inte vem som ska va barnvakt, det är där problemet ligger :/ det beror på när det är dags. Alla tänkbara ska iväg på semester, som tur är vid olika tillfällen.
Så förhoppningsvis är nån hemma :)

Jesand: Härligt att kunna skjuta på framtiden lite till ;)

nile10: Skönt att du hade en bra första förlossning! Då förstår jag varför du inte oroar dig över denna förlossningen eller förstår varför man vill skriva ett förlossningsbrev. Hade gärna varit i din situation...

emmak: Skönt att det verkar som att det är någon hemma under hela perioden. Skönt med lite back-up =)
Vi har bara en att förlita oss på, men det ska nog vara det minsta bekymret för vår del.   

Jo jag är glad att jag hade en bra förlossning med dottern,MEN det finns ju inga garantier att jag kommer få det igen! Tyvärr...men jag förstår inte vad ett förlossningsbrev ska göra från eller till.
Man kan ju prata!
Vad ska man skriva? Jag skulle dock kunna tänka mig smärtstillande denna förlossning.

Jag är egentligen skiträdd. Men jag förtränger det och försöker att inte oroa mig.
Jag ska få min tredje och är rädd att det ska gå skitlångsamt, att det ska gå för fort, att jag ska spricka, att det ska göra ont, att jag inte ska hinna få EDA, att EDAn ska ta fel, att det blir en gigantisk bebis och att sambon ska vara på fotouppdrag någonstans och inte hinna komma och hämta mig så jag måste ringa svärfar och tvinga honom vara med under förlossningen..
Men som sagt. Förtränga är säkert bra.. 

TS: Jag har tänkt precis som du innan. Det börjar slå mig nu att jag faktiskt skall krysta ut vårat barn snart (Bf 6 juli)! Innan har jag inte varit rädd, jag vet ju inte vad jag ska vara rädd för, om ni förstår? Men så dem senaste dagarna har jag fått lite ont i magen, typ som menssmärtor, men ändå inte. Och idag när smärtan kom så blev jag helt varm i kroppen och fick lite panik när jag tänkte på hur j*vla ont det kommer göra när allt startar. Kommer jag palla det? Kommer min kropp klara av detta? Tankarna flög iväg en aning..
Vi ska gå på profylaxkurs om ett par veckor, hoppas det kommer hjälpa under förlossningen.
Väntar första barnet kan tilläggas.

Nile10: Jag kan ju berätta för dig att det inte alls är alla som kan prata under sin förlossning... jag hade dubbla värkar och var i en helt annan värld och vill inte riskera att inte kunna kommunicera med personalen denna gången oxå. Så, förlossningsbrevet kommer in då man inte kan framföra sina egna önskemål... Det kommer inte stå där hur de ska göra för att förlösa mig, det är deras uppgift. Däremot så kommer där stå att de gärna får proppa mig full med knark så att smärtan inte behöver vara så påtaglig.

Bragdoll: Så där har jag oxå det! Vi har våra barnvakter söder om sjukhuset så om det vill sig illa så blir det lite krångligt. Fast vi har pratat om det o sagt att vi kan mötas vid sjukhuset då och så får de ta bil och son och göra vad de känner för =)

Fast jag skulle aldrig vilja gå igenom en förlossning med någon annan än min make. O min make är rädd han oxå kan jag säga. Han kände sig så hjälplös under förra förlossningen och är rädd för mina reaktioner under denna...

Lindha B: Ta inte detta på fel sätt nu... det märktes att det är första barnet som du väntar =)
Jag hade precis samma funderingar! Det kommer så klart att lösa sig, ut ska bebisen! Min barnmorska (första gången) sa till mig att man skulle inte förbereda sig på en specifik förlossning, utan att man skulle vara beredd på ALLT. Det hjälpte mig lite, iaf. Jag upplevde min förlossning som så jobbig att jag aldrig mer ville gå igenom en till. Men här sitter jag... Jag kommer absolut att vilja försöka föda som vanligt, men händer det något oväntat så får de plocka ur bebisen med kejsarsnitt. Det finns liksom där som en sista utväg och det är ganska skönt att veta. O Lindha B, kroppen klarar förlossningen! Det är det vi är byggda för! Sen känns det olika för oss alla. Jag har vänner som direkt på förlossningen har sagt att "var det inte värre än så här?" och jag har vänner som har fått ta utvägen med akut kejsarsnitt. Jag tror det är ovetskapen som gör att man blir så rädd i förväg...

På något vis så tror jag att vi är skapta på det viset att vi inte kommer dra oss för att föda minst två barn hur ont det än gjorde första gången. Men oro tror jag är bra. Det visar iaf att man funderar o tänker på vad som komma skall...           

Väntar tredje i början av juli och längtar efter förlossningen vilket jag ju självklart kommer ångra när dagen är här =). Får frågan om jag är knäpp i huvudet men det är ju så häftigt när man krystar ut den lilla och den läggs upp på bröstet. Ser jag en förlossning på tv så funderar jag själv över om jag har nå fel också men iaf =). Men lite gnagande oro finns så klart där också. Tänk om något går snett och jag måste göra snitt eller nått blir fel med bebisen, tänk om det går jätte fort så jag måste föda hemma själv med de andra två barnen här eller tänk om vi måste ta med oss barnen till förlossningen för att ingen hinner hit. Men det kommer nog gå bra allting det har de gjort de andra gångerna. Kommer ringa barnvakt så fort jag känner nått så då måste de ju hinna.
Hoppas att denna förlossning blir som den förra då födde jag utan bedövning och upplevde det som bättre än med eda men så var det ju andra gången också så allt var inte så nytt då.

Lycka till alla =).

Vanilla dej: Og det absolut inte på fel sätt. Och det är precis så, ovetenskapen som gör att det blir jobbigt. Men jag försöker tänka att jag tar det som det kommer :) Den inställningen har jag försökt ha hela tiden. Det närmar sig ju nu... Tack för dina fina ord! :)

Jag har BF 19e juli och jo... Jag är skitnervös. Jag har precis som du TS skjutit det på framtiden. Och nu får jag typ panik varje gång jag tänker på det... Fick en total sfinkterruptur förra gångenn och är mest rädd för att det ska bli likadant igen.

Det känns ändå lite bättre nu när mitt brev är skrivet och min man och jag har pratat igenom hur jag vill att förlossningen ska gå och vad jag vill och inte vill ska hända. Det känns bra att han är väl insatt i hur jag tänker o att han ska våga ta besluten åt mig.

Det är helt klart mycket tankar som snurrar fortfarande, men det känns bra att maken vet om dem iaf.

Jag har skrivit önskelista på vilka smärtstillande jag kan tänka mig. O jag har skrivit ner några rader om vad som skulle få både mig o maken att må bättre. Nu är det bara att hoppas att barnmorskan tar sig tid att läsa igenom den =)