Panik! Dottern ska gifta sig i USA efter 3 mån:s bekantskap!

Jo du, det gick inte så bra. Måste säga att det var hemskt och fruktansvärt. Kulturkrockar så det skriker om det...
De trodde för det första att vi (och den blivande svärdottern) var från Schweiz! De visste absolut inget om den blivande svärdottern och hon kände inte dem heller, för den delen.
Vi hade en 3 timmar lång hetsig diskussion med hela hans familj, där egentligen det enda som kom fram var att han ville ha en fru, så att han kunde flytta hemifrån sin mamma och skaffa barn inom 2 år. 
Kommentarer som "if I marry her, I have her" och "if I don´t marry her, she can leave me in 3-4 years, and then I have waisted 4 years of my life on her and still be looking for a wife", kommer för alltid att vara fastetsade i min hjärna. Själv hade hon ingen förklaring, inga kommentarer, inga lösningar. Inte ett ord! Vi grillade henne i flera dagar med alla möjliga lösningar och argument, men det var tvärstopp. 

En dag satt vi i bilen och grät som små barn och allt tycktes så mörkt. Då bestämde vi  oss för att vi hade gjort allt i vår makt att hindra henne/hjälpa henne. För vi poängterade att det var helt ok för oss att de är tillsammans och att hon kunde vara kvar i USA. BARA hon INTE skulle gifta sig!
Så vi var tvungna att vara med på bröllopet och min syster var tvungen att gå med sin dotter till den här mannen och säga att hon ger bort sin dotter till honom. Hon pratade inte en enda gång med någon av hans släktingar över huvudtaget (inte med oss heller för den delen). Hon kommer att bli en mycket ensam flicka.

Vi ville bara hem. Vi förstod att det inte på något sätt går att återge eller rättvist berätta vad vi var med om där borta. Man borde ha skrivit en bok om detta.
Nu bor det nygifta paret tillsammans med ca 7-9 andra människor i ett hus i mycket tveksamma kvarter, med ett badrum på ca 2x2 m, ett kök på ca 3x2 m utan bord eller plats att äta. Mörkläggande gardiner som inte släpper in ngt ljus alls, en hemsk källare med bråte och total mörker där det längst in står en liten tvättmaskin (tänk er "när lammen tystnar ungefär, om man överdriver lite), med ett litet sovrum där i princip alla ens tillhörigheter ska få plats. Ja just det, och så med den 9 åriga styvdottern också förstås. Så så blev det med det.

I juli damp det ner ett brev från antagningen att den nygifta frun hade kommit in på civilekonom-linjen i Stockholm (vilket är ytterst svårt att komma in på). Hon hade kunnat få en gratis utbildning inom 3 år och ett välbetalt jobb inom 5 år.
Nu kommer det troligtvis att bli så att hon inom 5 år står utan sin svenska familj, utan pengar, utan utbildning, utan jobb, utan försäkring, utan framtidsvisioner, kanske utan ett anständigt boende, och med en unge på var höft.
Men om hon blir lycklig av det, så måste hon väl få ha det så då.
I rest my case. 
            

Man kan nog räkna med att hon inte kommer att ha pengar till flygbiljetter att komma hem och hälsa på i Sverige, och att ngn av oss skulle hälsa på där tror jag inte är känslomässigt möjligt just nu eller på ett bra tag i allafall.

 Med tanke på att hon tydligen inte kan kommunicera/prata på ett vuxet sätt, så antar jag att det inte kommer att bli någon vidare tvåvägskommunikation (som dessutom måste ske via mail eller skype)... Hennes syster har svårt att förstå och förlåta vad hon har gjort. Det kanske dröjer några år innan de hittar varandra igen. 

Med detta menar jag att hennes svenska familj kanske utåt och ytligt finns tillhands, men inte i vardagslivet förstås. Ingen hjälp med barnpassning, inga picnickar vid midsommar, inga första majbrasor, ingen mormor som  kommer till skolan och tittar på barnens luciatåg.. ja, ni fattar.
Jag vet dock inte vilka katolska/religiösa traditioner som de har i Ecuador/USA, men kanhända att de har något som kan ersätta det vi är uppväxta med. Man får hoppas att de får stöd från någon av hans 5 syskon och föräldrar, kusiner, fastrar m fl. Men då måste hon lära sig spanska, för de pratar knappt engelska. 

Jag försöker att inte låte fördomsfull och bitter, men måste erkänna att det är skitsvårt!!!