Sydkorea

Hej!

Vad kul att  ni snart (förmodligen) kommer att få skicka er ansökan!

Jag vet hur frustrerad jag själv blev när det inte gick att få info innan vi var igång med ansökan (vi visste att vi skulle hamna väldigt högt på listan när vi väl var klara med utredningen). Men eftersom en del papper ska vara så färska som möjligt är det dumt att göra sådant som ni kanske får lov att göra om. Mycket är också blanketter att fylla i, och dessa får ni av AC när det är dags. Det är också som SK2012 skriver mycket noga att läsa allt ordentligt, så att det verkligen blir helt rätt, därför är det bäst att vänta på ACs instruktioner. Några av blanketterna ska skrivas under och stämplas hos en notarius publicus (NP), de är inte svåra att fylla i och bara ni har en NP att gå till går det oftast samma dag eller från en dag till en annan (tror jag, så var det i Stockholm i alla fall).

Ansökan ska innehålla fotografier på er, så om ni vill kan ni förvarna någon vän eller släkting att fota er. Vi tog bilder på oss och på oss med vår son i olika situationer hemma. En kompis kom och tog alla bilderna samma eftermiddag. Det var lite kul, men även "knäppt" på något sätt:)

En annan sak som måste med i ansökan är ett brev från en präst eller pastor. Jag vet inte vilken kontakt ni har med er församling och hur lätt ett sådant brev  känns att ordna, men ni kan ju ringa och fråga så ni är förberedda när ansökan väl ska göras i ordning. "Vår" präst var här och pratade med oss och vår son i ungefär en timme.

En sak som ni kanske inte kan förbereda men som kan vara bra att veta är att man ska skriva ett brev till den biologiska mamman. Jag tyckte det var det svåraste med hela ansökan, det blev så påtagligt vad som faktiskt sker i andra "änden". Ni får instruktioner från AC även om detta.

Sedan är det översättning av medgivandeutredningen, och det ska vara av någon som är godkänd av Länsstyrelsen (tror jag det var).
Vi hade en kompis med fru samt min syster med man som referenter i vår medgivandeutredning. AC bad oss ordna ytterligare en referent som inte är släkt. Så det kan ni ju också fixa i förväg om ni inte redan har det så. Skulle detta ha ändrats är det ju inte hela världen, om era vänner är med på det. Vi hade ju inte våra "extra" med i medgivandeutredningen, men det gick att lägga till som bilaga i efterhand. Vet inte riktigt hur detta brukar vara... Som vi fick förklarat för oss kunde referenterna själva skriva på engelska, de breven behövde inte översättas av någon proffessionell.

Vi gjorde vår ansökan i somras och då var det väldigt snabbt ryck, vi fick den klar på en dryg vecka galet nog, så det gällde att ha tungan rätt i mun. Det var många olika papper att hålla ordning på:) Jag vet inte om ansökningshandlingarna är annorlunda nu mot i juni, i så fall är det jag skrivit här kanske helt fel. Men det var i alla fall något slags info:)

Hoppas ni snart får börja!

(Jag har skrivit lite om alla stegen i mina blogginlägg, men vet inte hur tydligt det är. Det är mest beskrivet som mina personliga erfarenheter och tyvärr får du nog lov att leta i de olika inläggen. Den har i alla fall adressen resantilldig.wordpress.com)

Hej igen!

Jag skrev att det var Länsstyrelsen som hade lista på auktoriserade översättare. Det är Kammarkollegiet:
 http://www.kammarkollegiet.se/translator/results?lang_from=sve&lang_to=eng

Eftersom det var så jättebråttom när vi skulle ha utredningen översatt valde vi mycket utifrån vem som kunde bli klar först. Vi anlitade Rebecca Foreman i Stockholm och var jättenöjda. Vi kan rekommendera henne.

Lycka till nu alla som väntar och väntar (även vi själva)!    
  

Vad härligt att du har fått jobb Kurreburre! Grattis! Måste vara jätteskönt på flera sätt, och särskilt med tanke på adoptionen. Usch, det är så många krav som ställs...

VI har inte haft något medgivande tidigare, och hade inget i medgivandet om ålder I vår ansökan till AC skrev vi 0-24 har jag för mig. (Eller kanske 0-18 mån, ursäkta att jag inte riktigt minns!) Jag fick intryckte att det numera är det lägsta man kan skriva, men det är möjligt att det går att skriva 0-12 mån. Men eftersom det är vanligast nu att barnen är lite äldre än ett år när man i alla fall hämtar dem, så kanske det inte går. Du får höra med AC.

Ang brevet så tyckte vi att det var jättesvårt. Vi försökte skriva hur vi känner och samtidigt beskriva vår tacksamhet över att få bli föräldrar till barnet + det andra som skulle ingå. (Det skulle inte vara långt så man får ju inte plats med så himla mycket.) Det svåra är ju att man inte alls vet hur hon känner, om detta är något otroligt traumatiskt för henne eller om det är "lättare" än så (om du förstår vad jag menar, usch detta var svårt att beskriva så här i text). Man får ju instruktioner, men vI pratade med AC lite extra om brevet och fick lite mer tips, det hjälpte kommer jag ihåg. Det var i alla fall tufft tyckte vi att skriva till någon som har fått ge upp sitt barn, och att vi får vara med barnet i stället. Sedan är det ju inte säkert att mamman någonsin läser brevet, men det känns ändå skönt att det finns där för henne att läsa.

Hoppas nämnden sammanträder snart! Det är så frustrerande med sådan väntan! Ni kanske redan vet, men om man vill skynda på litelite kan man fixa "omdelbar justering" i nämnden, så att ni kan få med er ett underskrivet beslut redan samma dag. Då kan ni skicka det (eller åka med det) till AC lite snabbare, än om man ska vänta på en vanlig signering.

     

  

       
   

Jag är inte medlem i svenska kyrkan och var nervös för att prästen inte skulle vilja skriva ett brev. Min man är medlem. När vi kontaktade prästen skrev vi att jag inte är medlem, och vi fick aldrig någon kommentar om det. Vår präst var jättebra och intresserad av adoptionen och hur vi tänker. Prästen frågade inget om varför jag inte är medlem. Vi fick prata om vår inställning och hur vi har funderat, och mycket av det tror jag egentligen skulle kunna falla under "kristligt handlande". Att jag har valt att inte vara med i kyrkan behöver ju inte betyda att jag är inhuman eller oandlig. Hade prästen frågat mig hade jag kunnat förklara mitt val att gå ur kyrkan.

I intyget som prästen skrev står bland annat att vi bor i församlingen, inte att vi är medlemmar. Så det beror ju på hur strikt prästen är. Vår präst berättade att hon skrivit "rekommendationsbrev" tidigare och till och med hade en mall som hon använt. Det var ett kort, bra brev. Jag blev jättejätteglad att hon förstod vår situation och valde att hjälpa oss.

Det är organisationen SWS i Sydkorea (som har i uppdrag av staten att hantera adoptioner) som är kristen och därför ställer detta krav. För landet i stort tror jag inte det är så strikt, när vi sökte på detta stod det att en stor del av befolkningen är ateister. Men det är alltså organisationen som jobbar med att utse föräldrar och placera barnen som kräver detta.

Förhoppningsvis får ni träffa någon som förstår ert dilemma och er längtan efter ett barn och faktiskt träffar er och skriver ett brev utifrån det. Det är ju ändå det som räknas tycker jag. Kanske ni kan höra er för hos flera om förstavalet säger nej? Eller om ni har någon präst i bekantsskapskresten? I "värsta fall" får ni gå med i kyrkan, det kräver ju att man döper sig - men det kanske det är värt... 

Lycka till! 

Grattis! Åh, vad roligt! Fina fina lillebror!
Ja, nu får de jobba på där i domstolen så det blir lite snurr på allt!
Vi fick barnbesked i somras och vårt ärende ska vidare till domstolen nu snart (får vi hoppas), det har precis blivit klart på ministeriet. Förhoppningsvis behöver vi inte komplettera med fler handlingar (det blev en lite nytt under hösten) och sedan håller vi tummar och tår för att domarna tycker att allt har gått rätt och riktigt till!

Vi har fått en domstolstid i Seoul!

Det är i början av april och nu äntligen!!!! ska det väl vara dags. Vi kommer då att ha väntat lite mer än åtta månader från barnbeskedet. Uj, vilken väntan det har varit...

Jag tror att vårt ärende är det första, eller bland de första, internationella adoptionerna enligt den nya lagen så mycket kan säkert ändras ännu. Men vi firar med champagne och tar ut allt i förskott! För det är ju verkligen ett "Äntligen"!

Numera kommer alltså adoptivfamiljen behöva vara på plats i Sydkorea för beslutet. Förhoppningsvis är det mest formalia, så vi inte åker i onödan! Ingen vet om vi kommer att få vara med vår son direkt eller om det dröjer någon vecka till domslutet har vunnit laga kraft.

Men nu är vi här.

kramar från en mycket lycklig mamma

Tack så jättemycket

Tack för alla fina grattis!
Nu hoppas vi att alla ärenden kommer att rulla lite snabbare, och att ni inte behöver vänta lika länge som vi har gjort! Det verkar ju ljusare i alla fall
AC skrev ju också att det förmodligen kommer att komma BB snabbare under våren (om jag förstod det rätt).
Vi har inte hört några nya bud, men vet att diskussioner förs mellan domarna och organisationerna i Sydkorea om rutiner och hur allt ska gå till - så vi har en mental förberedelse på att det kan bli ändringar för oss. Men vi forkuserar på att boka flygbiljetter, boka boende, lära oss lite koreanska, fixa med barngrejerna hemma och så vidare. Det är lite konstigt, men härligt såklart!, att vara här efter att det har känts som att man har levt i limbo så länge.
kram till er alla

Hej!

Först och främst, grattis till dina två barn! Vad härligt att hela den där långa väntan är över, och att ni kan njuta av att vara tillsammans! Det är verkligen hemskt att vänta, och att vara så utlämnad åt andra länders lagar och regler - och ändringar av regler.

Tack för tips om blogg! Vi är en av de tre familjer som fick BB i somras, och nu har fått domstolstid i april. Det känns otroligt skönt att ha kommit så här långt, och vi hoppas att vi snart ska få vara med vår son. Vi har däremot inte hört något om någon ny process, eller att domstolstiderna ska dras tillbaka (vi ska ju åka om två veckor!). Jag ringde AC nu och frågade och de skulle höra sig för med SWS om det stämmer, det som den amerikanske mannen skriver.

AC har tidigare berättat att USA vill slippa vara med i domstolen, det är något med visum för barnen som gör att hela processen efter att domstolsbeslutet har vunnit laga kraft drar ut på tiden ytterligare för dem. Därför har de tryckt på för att slippa.
För oss från Sverige är det inget sådant, vi kan resa hem med barnen direkt.
    
Eftersom allt är så nytt har vi ombetts att ha ombokningsbara biljetter både dit och hem. Vi har mental förberedelse för att det kan bli förändringar. Men även om vi har det, så skulle detta för vår del - som redan bokat biljetter, ställt in oss på domstolstiden, tagit ledigt från jobben, bokat boende, planerat för att vara där hela den sagda tiden och även förhoppningsvis får vara med sonen i väntan på att domen vinner laga kraft -  såklart vara jättejobbigt (eftersom det innebär att vår resa skjuts upp). 

För alla som ännu inte fått domstolstid/resebesked, är detta kanske bra (även om det innebär att man får vara med barnen lite senare än om man skulle vara med vid domstolsbeslutet). För oss som ska åka om två veckor är det ju inte lika "kul". Vi får se vad vi får för besked. Den amerikanske bloggaren skriver att organisationerna ska gå ut med detta snart, blir det som han skriver får vi ju snart veta.

Trevlig helg, hoppas på en fin helg i det kalla, men soliga vädret!