Aaglars, så intressant att höra hur ni har det. Tja, sömn en hel natt är att ta i, men jag som åkte direkt hem efter förlossning hade flera nätter i rad utan någon sömn alls. Hormoner och adrenalin gissar jag. Mjölken kom ju snabbt och räddade läget tillfälligt då Theo vart nöjd och sov flera timmar i sträck en natt. Det har väl inte hänt igen, även om nätterna är relativt ok. Han äter som en häst, båda brösten vid varje amning, och har gått upp 480 gram på bara en vecka. Ammar konstant. Nu verkar han sova bäst på förmiddagarna. Sjuka stora barn har eliminerat min chans till egen dagtid innan sommarlov och jag känner mig rejält manglad vid det här laget. Humöret svänger och känslorna likaså. Tid att njuta blir det för lite av. Men Theo är väldigt lätt, tålig och tyst. Haft två episoder med magont och det var lite kämpigt. Kaskadkräkts har han oxå gjort, så det sprutat ut genom både näsa och mun. BVC säger att det är övergående och jag får tro på det. Mina andra spydde inte alls. Så visst, vardagen tar udden av euforin, men det var kanske naivt att förvänta sig annat. Var dock inte beredd på det stora vemodet över att sista graviditeten plötsligt är förbi. Känner mig stabilare nu, men har lite panik över att tiden bara går. Inte länge en liten får vara nyfödd.