vimsan06

Äldre 7 May 19:19

40 svar

poserar med 15 v foster klädd i dockkläder

Finns många väldigt fina filmer som ängla föräldrar gjort. Man blir väldigt ledsen av att se och det är ofta bilder på de avlidna barnen. Jag kan förstå att man fotar sitt barn o är stolt öve hen. Har sett filmer där man klätt på 20veckors foster (eller bebisar vad man nu säger?) o fotar när släkten skickar runt den avlidne mellan varandra o håller hen..nu senast såg jag en film som gjorde mig chockad. Den börjar med bilder på ultraljud och text om hur glada de var..står sen att hennes värkar sätter igång. Dom åker in till sjukhuset men det går inte att stoppa. Hennes vatten går och förlossningen sätter igång står det. Barnet överlevde inte..sen får man se
ett litet foster på 15 veckor utan ansikte (inte utvecklat så tidigt ju) i nå slags dock kläder gissar jag..ni förstår ju hur litet ett sånt foster är..jag och sambon bara satt och gapade..

är det så det går till på lassa när man får ett missfall i v 15? Att man tvättar fostret och klär på det? Har man en begravning sen då eller? Försöker att inte vara dömande,för jag tycker jättesynd om henne när jag ser den totala bottenlösa sorgen i hennes ögon..men nånstans tänker jag också att hon nog kan tåla att man pratar och funderar kring detta,annars skulle hon inte lagt ut en film med bilder på youtube..
Vill höra ni andra som förlorat barn vid den tiden,så dom alltså inte ens är nära att vara livsdugliga,är detta alternativ ni fått? Att få "vara" med barnet? (vet inte om jag ska skriva foster eller barn är förvirrad förlåt om jag förolämpat någon ej min mening)

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-05-08 17:19
har nu sett ganska många olika videos..flera på så små som 15 veckors foster..och läst mycket om det också. Och jag förstår bättre nu. Man kan bli lite chockad för att man är ovan att se något..kanske blev jag avundsjuk också..för att dom har såna fina filmer och allt jag har ät ett hemskt minne från ett kallt sjukhus med hemsk personal..

När jag nu sett många filmer o vant mig vid att se ett änglabarn tycker jag bara de är vackra. Mycket tårar idag. Var aldrig tänkt ens att söka efter en sån film men kom över den av misstag,men jag är glad för det,för nu förstår jag bättre. Ber om ursäkt för att jag uttryckt mig illa. Borde inte satt en sån rubrik. Det låter fördömande o kom ifrån okunskap. Det är en jättefin liten stickad mössa o spelar väl ingen roll om det är en dockmössa eller vart den kommer ifrån. Jag skulle själv inte lägga ut filmen på youtube om jag idag åter igen skulle förlora ett barn i v 15 men kan förstå varför dom gör det. Kan förstå stoltheten.

Undrar vad dom gjorde med min lilla..hoppas några fler kan skriva som har erfarnehet av att få ett missfall och hur det brukar gå till..hoppas ingen i dagsläget behöver få den behandlingen jag fick iaf=(

vimsan06

Äldre 7 May 20:31

#3

">

vimsan06

Äldre 8 May 05:56

#15

Anonym (ängla mor) skrev 2012-05-07 20:37:29 följande:

Jag har förlorat min dotter i v 20, hon var färdigutvecklad men inte fullväxt. Vi fick ha henne inne hoss oss en stund efter år för att ta farväl, men några kläder togs ej på. Sorg är olika och när man är mitt uppe i det så tänker man inte rationellt. Har en bild på henne på väggen i mitt sovrum. Är det någon som stör sig över bilden så har de inget att göra i mitt sovrum.

Kramar till alla ängla föräldrar och hoppas att ni andra aldrig ska behöva uppleva sorgen över att förlora ett barn.

det har jag verkligen inga svårigheter att förstå. ej heller skulle jag störa mig på den

vimsan06

Äldre 8 May 05:59

#16

Anonym skrev 2012-05-07 22:37:01 följande:

Men de har väl inte klätt honom nämnvärt? Bara svept och satt på typ någon liten mössa....?

nä jag ser det nu att det är en liten mössa bara ö en filt. Sorry vågade inte titta ordentligt först

vimsan06

Äldre 8 May 06:23

#17

ja ska vi prata om att föda fram 15 veckors foster så är nog jag rätt person att tala om det då jag gjort det. Hur jag valde att göra? Låt oss säga att det inte var ett alternativ att välja att ens få se den lille. Jag var ung och hade inget att säga till om alls. Så visst tar det ont,det förstår jag mycket väl. Väcker starka känslor hos mig detta,det gör det nog hos de flesta,eftersom det är ett foster..men ändå ett barn..

cammily skrev 2012-05-07 23:41:23 följande:

Förlorade min andra dotter i v 22 hon va 18cm lång och vägde 150g hon va så efterlängtad så planerad. Efter som vår första dotter är född prematur förberedde vi oss tidigt, allt skall väll vara okey efter v12?? Trode jag i alla fall, men från v 14-15 får man föda fram med värkar, kryst värkar gör lika jävla ont som med en full gången bebis. Men det är svårt att ta sig igenom värkarna för man vet att man får inget ut av det, man får inte med sig en bebis hem, klart man tar bilder, håller pussar, luktar på. Blev uppriktigt sagt ledsen när jag kom in och läste hur okänsliga många är. Tar ni kort på era levande barn?? Dem
Har ni ju kvar men ändå vill ni bevara ett ögonblick med dem.

åh herregud så fruktansvärt..För mig är det inte lika självklart att det är klart att man tar bilder,håller pussar på ett sånt litet litet..men skulle jag idag föda i låt oss säga v 20 skulle jag vilja hålla och ta ett kort eller två..själv födde jag ett foster i v 14. Jag såg det hastigt bäras ut i en rondskål med en massa annat i också..kunde bara utröna formen. Hade inte tänkt skriva om detta för då kommer hela tråden genast börja handla om mig men kunde ändå inte låta bli..

Jag hade pappan och min mamma där och ingen tänkte att det var en möjlighet.. Så nog vet jag hur ont öppnings skedet och utdrivningsskedet kan göra även med en riktigt liten..och hur förjävligt det kan kännas att genomgå något så hemskt så många timmar och bara få en stor jävla ångest i utbyte. Jag var ung så jag vet inte om det var därför dom bara skyndade sig ut med den lilla eller..dom sa också "men det är ju inget fullgånget barn inte ser vi sånt" när jag sen frågade vad det hade varit för kön. Nu är jag hundra på att det var en flicka så det gör inget att dom var så..trodde det var kulturskillnaden men som jag förstår dig får man chansen även i sverige med en sån liten att få ha den hos sig?

men den erfarenheten av hur det kan gå till,ställd brevid denna film på hur det tydligen också kan gå till gör att jag funderar var som är riktlinjer för sånt här..eller det var väl ett dumt ord men personalen måste ju ha nåt att gå efter..eller får man egentligen be att få fostret hur litet det än är..det är ju inte deras så det är väl klart man får..det är ju bara ens eget.

Men du tänker att det är en självklarhet för de flesta att göra så som dom gjort,enda skillnaden är att dom gjorde en film och la upp på youtube?

Har aldrig tänkt tanken-det där ska inte jag behöva se. Tycker oftast att små änglabarn är vackra på sitt eget sätt med allt de bär med sig,detta var bara något jag aldrig sett o startade en massa funderingar hos mig..kan känna ett sting av nåt i bröstet när jag ser ett foster lika stort som de mitt var.

Nån som förlorat ett barn runt v15 o kan berätta hur det gick till för dem. Snälla inga kommentarer om att ni inte vill behöva se bilder på döda barn det är så oerhört sårande för de som är så stolta över sina barn även om de inte är vid liv,man kan ju välja att inte se faktiskt.

vimsan06

Äldre 8 May 12:05

#21

Anonym (Mamma) skrev 2012-05-08 06:29:54 följande:

Vadå alla sörjer ju på sitt sätt och alla är vi ju då inte lika..Så vad är felet med och klätt den lille med en filt och mössa?? De e frågan de..det va deras val ??

vill väl inte påpeka vad felet är direkt..du förstår inte alls att man reagerar?

vimsan06

Äldre 8 May 14:57

#22

har nu sett ganska många olika videos..flera på så små som 15 veckors foster..och läst mycket om det också. Och jag förstår bättre nu. Man kan bli lite chockad för att man är ovan att se något..kanske blev jag avundsjuk också..för att dom har såna fina filmer och allt jag har ät ett hemskt minne från ett kallt sjukhus med hemsk personal..

När jag nu sett många filmer o vant mig vid att se ett änglabarn tycker jag bara de är vackra. Mycket tårar idag. Var aldrig tänkt ens att söka efter en sån film men kom över den av misstag,men jag är glad för det,för nu förstår jag bättre. Ber om ursäkt för att jag uttryckt mig illa. Borde inte satt en sån rubrik. Det låter fördömande o kom ifrån okunskap. Det är en jättefin liten stickad mössa o spelar väl ingen roll om det är en dockmössa eller vart den kommer ifrån. Jag skulle själv inte lägga ut filmen på youtube om jag idag åter igen skulle förlora ett barn i v 15 men kan förstå varför dom gör det. Kan förstå stoltheten.

Undrar vad dom gjorde med min lilla..hoppas några fler kan skriva som har erfarnehet av att få ett missfall och hur det brukar gå till..hoppas ingen i dagsläget behöver få den behandlingen jag fick iaf=(

vimsan06

Äldre 9 May 11:44

#23

åh varför vill ingen skriva..=(

vimsan06

Äldre 10 May 07:14

#25

Anonym skrev 2012-05-09 11:48:07 följande:

Exakt vad är det du undrar över när du skriver "undrar hur de gjorde med min lilla"? Jag har viss erfarenhet, men vill vara säker på hur du menar för att inte skriva något dumt....

dom visade ganska tydligt att jag inte hade nån rätt att fråga dom hur dom skötte sitt jobb,vad dom gjorde på SIN arbetsplats o typ dumförklarade mig när jag frågade om könet..så att fråga vart den lilla tog vägen kändes aldrig som ett alternativ..slängs kanske bort som nåt slags medicinskt avfall=( Eller? Du kan skriva,det går ju ändå att ta redo på hur som helst..

har du förlorat ett foster? Är det vanligt att man begraver så små?

vimsan06

Äldre 23 May 09:59

#29

Emmy K skrev 2012-05-20 22:27:32 följande:

Jag är en av få som har en nätbutik som vänder sig till för tidigt födda och har också begravningskläder till barn så små som vecka 17 (20 cm).
Det var nära att jag förlorade mina tvillingar då de föddes i vecka 23. Jag har sett de små barnen och hur starka de är. Jag har mött många med sorg efter små och känner att de här föräldrarna är en bortglömd grupp.
Många tvingas köpa just dockkläder eller bara en filt de virar in sitt barn i. Ibland möts de av oförståelse av vänner och släkt och det gör förstås situationen än värre.
Hur det brukar gå till med begravning och så har redan svarats på i tidigare inlägg men jag ville bara flika in att man skall ha respekt och omsorg även för de allra minsta och deras föräldrar.

så underbart. Klart man inte ska behöva köpa dock kläder,även om dom såklart också kan vara väldigt söta,vilket bra ide av dig.

vimsan06

Äldre 23 May 10:00

#30

Anonym skrev 2012-05-10 07:48:31 följande:

Nej, jag har inte själv förlorat barn, men jag har yrkeserfarenhet. På de sjukhus jag varit har det gått till såhär: innan vecka 13 har fostret räknats som medicinskt avfall, men annars har man tvättat av fostret, svept in det i något och låtit föräldrarna ta avsked om de så önskat. Sen har fostret obducerats och förts till kylrummet där det placerats i en låda. Sen kommer en begravningsbyrå och hämtar alla små och kör till krematoriet där de kremeras tillsammans och sprids i minneslunden.

tack så mycket

vimsan06

Äldre 23 May 10:00

#31

Anonym skrev 2012-05-12 08:21:26 följande:

Jag vet inte när du förlorade din lilla, om det var nyligen eller längre sedan?

Men under rätt många år har man haft ett förfarande som varit ungefär att riktigt små, ung innan vecka 12, har behandlats som medicinskt avfall (=bränts med opmaterial och dylikt). Det har funnits utrymme för att personal sett dem som "människoliknande" så att även yngre i samband med medicinsk abort inte gått till medicinskt avfall.

Principen är oftast att inte tala med den drabbade om vad som händer med fostret om inte detta efterfrågas, och därför är jag förstås ledsen att ingen såg att du hade velat prata om det (foster i vecka 15 har ansikten för övrigt, men det kan störas av att ha varit dött i livmodern ett tag, av vattenavgång eller av själva framfödandet - de är så mjuka fortfarande - min lille var lite äldre men ff påverkad av vattenavgång flera timmar innan han kom ut). För från ca vecka 12 till vecka 22 (när det räknas som en individ och _ska_ omhändertas enskilt) är det också möjligt att välja två vägar:

1. Enskilt omhändertagande. Föräldrarna väljer vad de vill ska hända, om de vill ha en minnesstund kan oftast sjukhuspräst hjälpa till. Man köper en egen liten kista till fostret eftersom detta behövs för kremering. Och sedan väljer man var askan ska komma (jag tror förstås att man kan välja att begrava kistan utan kremering precis som vanligt). Ofta kan det helt enkelt vara så att man vill att det ska komma till en annan kyrkogård än den det annars blir och helt enkelt vill ha minneslund närmre hemma tex. Men det går att välja askgravlund, familjegraven eller liknande. Jag valde att ta den vägen, men hade ingen minnesstund och har inte sett kistan och liknande - sjukhuskyrkan skötte allt åt mig så jag var bara med och la ned askan i en urnlund (vid minneslund kan man inte det, och även om jag inte ville ha någon *stor grej* ville jag få vara med och avsluta - för sjukhusvistelsen var så traumatisk att jag ville få sätta punkt på ett lugnt sätt och vara med när askan kom i jord)

2. Anonymt omhändertagande. Då behöver man inte ha pratat med föräldrarna om vad som ska ske, utan det sker med alla foster v12-22 om inte man valt som jag gjorde. Alla foster som dött på sjukhuset under en viss tid hämtas tillsammans och läggs i en kista och kremeras. Sedan läggs askan på den minneslund som krematoriet som sjukhuset skickar till ligger på (eller närmast). Jag kan se det som att de alltid har sällskap av varandra där de är, att det kan tänkas vara något ganska fint. Sjukhuset kan svara på vilket krematorie de använder så du borde kunna få veta var din lilla befinner sig nu. I Göteborg vet jag att det är minneslunden på Kviberg som används.

tack

poserar med 15 v foster klädd i dockkläder

INNEHÅLL