Jag tycker självklart att de ska ta hänsyn till er i detta. Om sonen fortfarande levde, skulle de då döpt sitt barn till samma namn som er son? När man funderar på namn så döper man ju inte barnen till samma sak som tex kusinerna eller bästa vännernas barn oavsett hur fina de är, de namnen är ju redan "tagna".
Döper ni verkligen era barn till samma saker som era bästa vänners barn heter? Ett av mina absoluta favoritnamn heter redan min dotters gudfars son samt en av mina vänner (som jag inte ens umgås med längre) vilket gör att jag känner det uteslutet att döpa vår son till det. Och ett annat namn jag gillar har en av min sambos bästa vänner precis valt det men med en bokstavs skillnad till sin son och då försvinner det också från min lista. Om någon av mina vänner hade ett barn som dog och jag ville döpa mitt barn till samma sak så finns det inte en möjlighet att jag skulle göra det utan ett godkännande av föräldrarna. Även om det så var 20 år sedan barnet dog.
Håller med #83. När namnen man själv funderat på redan är "tagna" av folk som är väldigt nära en så känns det helt fel att använda sig av dessa. Det är ju inte så att det bara finns ett enda fint namn i hela världen utan det finns hur många som helst.
Jag tycker det finns två olika sätt att se på det och båda säger att kompisen gör fel.
1) Det är bara ett namn. Om det bara är ett namn så är det lätt för kompisen att byta.
2) Ett namn är jätteviktigt. Om ett namn är jätteviktigt så borde kompisen ha förståelse för hur namnet påverkar TS i hennes sorg och av hänsyn till detta inte döpa sitt barn till samma sak.
Det man måste tänka på om man tar ett avlidet barns namn till sitt eget barn för att hedra den personen är att man inte bara kan tänka "nu hedrar jag den" utan man måste ju i hedrandet ta hänsyn till de efterlevande. Om de efterlevande tycker det är fint gjort så är det ju en jättefin gest men om de efterlevande tycker det är jobbigt så är det inte ett dugg hedrande utan bara själviskt (om man inte tar hänsyn till föräldrarna utan döper barnet till det ändå). Så samma handling kan vara både fin och ful och det är föräldrarna till den avlidne som avgör det, inte föräldrarna till det "nya" barnet.
Vad bra att det löste sig.