Var ansöker man om göra hemundervisning?

Om du vägrar skicka barnen till skolan kommer till sist polisen och hämtar dem och för dem till skolan.

Det kan man givetvis tycka lite som man vill om, men som du redan fått råd, du får helt enkelt flytta utomlands om du verkligen vill genomföra hemundervisning.

Ja, det är en svår avvägning det där. Å ena sidan måste ju samhället värna barnen bortom föräldrarnas önskemål. På samma sätt som man inte kan tillåta föräldrar att misshandla eller vanvårda sina barn kan man inte heller låta dem göra precis som de vill med barnens utbildning. Å andra sidan måste det finnas gränser för hur mycket samhället kan kräva att medborgarna ska anpassa sig till rådande normer. Jag vill inte leva i ett samhälle där varje steg och varje handling måste passa en exakt mall eller vara kriminell.

Frågan är väl i slutändan vem som avgör vad som är bäst för barnen (som börjar med den ohyggligt svåra uppgiften att definiera "bäst") och på vilka grunder. Jag kan ju på rak arm säga att jag antagligen hade suttit på mycket mer kunskaper idag om jag hade hemskolats eftersom svenska skolsystemet större delen av min grundskoletid var slöseri med min tid och min uppväxt och inget annat. Självklart är jag ett enskilt fall, men att det finns sådana enskilda fall visar ju på att det inte är så att skola självklart är det bästa för alla barn.

Jag kan nog tycka att föräldrar ska ha mer frihet att välja utbildningsform för sina barn, men vissa standard måste man ha. Det måste finnas en kontroll över vad barnen som hemskolas lär sig och även en liten extra koll på deras hemförhållanden och sociala liv, eftersom man annars riskerar att en del riktigt ruttna nötter använder hemskolning som ett sätt att isolera sina barn i sekter eller andra osunda uppväxtförhållanden.

Sen måste jag ju säga att utifrån vad vi sett av TS i den här tråden tycker jag inte hon är så lämplig att stå för hela sina barns grundutbildning med tanke på språk, syn på källmaterial och argumentation etc.

Jag tycker nog att det kan vara okej om man gör tester för att se att utbildningen de får hemma följer läroplanen. Där står det bland annat att barn ska få kunskap om olika livsåskådningar och olika sätt att leva etc...

Jag tycker också att föräldrarna måste testas för kunskaper. Men jag tycker ändå att det är en intressant samhällsfråga om föräldrar (som har kunskapen och följer läroplanen) ändå inte ska få välja utbildning för barnen. Det är väl en fråga om hur stor kontroll man tycker att staten ska ha över den enskilda medborgaren helt enkelt.

I vissa fall är hemskolning säkert katastrofal. Å andra sidan är svenska skolan också ofta katastrofal. Jag tycker inte att det är så självklart faktiskt.

Ja den gör väl det (skiljer sig åt). Man kan faktiskt få sociala kontakter utanför skolan. Däremot kan man ju se det som ett problem att en person som inte har samma erfarenheter och bakgrund som majoriteten av sina jämnåriga ska leva med och konkurrera med dem. Men där kommer man ju återigen ner till vem som ska definiera vad som är bäst och hur. Är det bäst att passa in och vara som andra?

Fast riktigt så enkelt är det väl inte. Det handlar ju också om hur snäv mallen ska vara och hur långt staten ska gå för att pressa ner alla medborgare i den.

Jag tycker ju t.ex att barn mår bäst av att leva med en stabil och etablerad familj med ett stort kontaktnät, som äter hälsosam hemlagad mat, umgås aktivt på fritiden, intresserar sig för kultur och politik och sätter tydliga gränser.

Men jag skulle inte drömma om att lagstifta om att diverse tvångsåtgärder ska sättas in från staten för att alla barnfamiljer ska uppfylla alla de punkterna.

Vad gäller umgänge så är det ju också en fråga om hur många personer man behöver umgås med och hur ofta man behöver träffa dem. Att ett barn i skolåldern behöver träffa fler än mamma och pappa och träffa andra barn är självklart tycker jag men där tar självklarheterna slut.

Fast jag vill nog faktiskt hävda att inte allt som staten gör alltid enbart representerar majoriteten av väljarnas önskemål. Väljarna röstar på de partier som finns och de flesta förmodligen efter deras kärnfrågor. Det skulle mycket väl kunna vara möjligt att en majoritet av folket är för hemskolning men har valt att rösta på partier och politiker som är emot det p.g.a att det är en fråga man inte bryr sig särskilt mycket om.

Just en sådan fråga som kontroll, alltså vad staten egentligen ska lägga sig i och inte, är ganska förrädisk. Det är också en sådan fråga där man kan fundera över lite megalomania hos makthavare, att man tycker att man har rätten att lägga sig i om folk pillar sig i röven eller hur de håller skeden för att man har fått förtroendet att styra. Sverige måste väl ändå vara ett av de länderna där staten kontrollerar mest av sina medborgares förehavanden?

Vartefter vänjer man sig ju liksom vid det och tar det för givet. Det är ju lätt sett på FL där "soc ska hämta dina barn" för att folk ger sin 2 åring bulle eller dricker vin till maten. Iaf här ser man ju extrema krav på likriktning eller åtgärder från myndigheter.

Nja ifrågasätta vet jag inte, det jag menar är att inte allting i Sverige nödvändigtvis är exakt som majoriteten av väljarna verkligen tycker och vill. Det skulle ju vara någon sorts stagnerad utopi. Utan precis som du säger så skulle någon kunna ta upp hemskolningsfrågan och driva den och kanske ha framgång. Tyvärr misstänker jag väl att de som ligger närmast till hands vore KD, och att just KD skulle driva den frågan skulle få allt för många väljare att skrika i högan sky om kristna sekter och knutby. Men hursomhelst tycker jag inte det är ett riktigt bra argument att säga att "jo vi ska förbjuda hemskolning för att folkvalda politiker vill det".

Okej, jag ändrar mig om Sverige som det mest övervakade samhället, men om vi försöker som den mest styrda demokratin då. Vilket annat demokratiskt och stabilt land lägger sig lika mycket i medborgarnas liv?