Inlägg från: Lufsan |Visa alla inlägg
  • Lufsan

    Blanda biologiska och adopterade barn - berikande eller dömt att misslyckas?

    JellyBean skrev 2012-05-01 11:34:44 följande:
    Dömt att misslyckas.
    Så snälla bara för att DU har behov, så betyder det inte att BARNET har just dom behoven. Var inte så JÄVLA egoistisk. 
    Sluta vara så dömande. Du hade inte reagerat så om TS sagt att hon ville ta in ett fosterbarn t.ex. 

    TS, jag tycker att det är fint av dig att vilja hjälpa ett barn. Jag tror att det kommer bli jättebra, det blir vad man gör det till. 
    En dag i sänder.
  • Lufsan
    JellyBean skrev 2012-05-01 11:58:47 följande:
    Och hur fan vet du det!
    Nu var det ju inte frågan, fosterbarn alltså.
    Tycker INTE det är fitn att hjälpa ett barn. Vi är INTE välgörenhetsprojekt precis.   
    Va? Så vad gör man när man adopterar då? Gud vilken märklig inställning. 
    JellyBean skrev 2012-05-01 12:00:06 följande:
    OCH dessutom vet man INTE var man gett sig inpå förren man har barnet hos sig och då är det LITÉ mer än att bara " det blir vad man gör det till.".
    Fast man kan ju prata med andra adoptiv föräldrar och gå kurser. Diskutera detta med sina barn med mera. Det är en mycket lång process att få adoptera. Det kommer troligtvis ta över ett år och då hinner man förbereda rätt så mycket. Sen är det klart att man inte kan vara 100% förberedd. Men om alla i familjen vill adoptera ett barn så har man en mycket bra grund. 
    En dag i sänder.
  • Lufsan
    JellyBean skrev 2012-05-01 12:09:46 följande:
    Jag känner mig då fan inte RÄDDAD. Det är det mest absruda myt men adoption. Det finns fler av oss om ICKE känner sig räddade. Om du vill veta är det en ytterst få skara som kan känna sig tacksamma över att få komma hit MEN större delen känner INTE SÅ.

    Att prata och gå på kurser hjälper GRANTERAT INTE för då hade det inte funnits så många misslyckade adoptioner här i Sverige. Det är väl skit samma om processen är lågn för ER. Det handlar INTE om ER. Sluta vara så jävla egoisktisk. Det handlar om OSS. Vår adoption börjar när er slutar.  Man tror att man hinner förbereda men ni har INGEN aning vad ni har gett er in på förren några år in på vägen då ni REDAN har barnet. OCH även OM HELA JÄVLA VÄRLDEN vill adoptera så betyder det INTE att det är RÄTT eller att det kommer att GÅ BRA. Vakna upp för tusan. VI är inte djur eller tröjor som bara går att beställa. Vi är är levadne varelser med behov och känslor.   
    Men herregud människa! Bara för att du haft en dålig uppväxt betyder inte det att alla som blir adopterade får det. Du säger alltså att ingen ska få adoptera? Och att det inte är att hjälpa ett barn att adoptera det? 
    Om man är en bra förälder eller ej kan man ju tyvärr inte veta 100% förren man fått sitt barn. Detta oavsett om barnet är biologiskt eller ej.
    Men om man är en bra människa och tar hand om sitt barn på ett bra sätt så har man hjälpt det barnet. Om barnet hade haft det bra från början så skulle det inte funnits att adoptera.
    Du är väldigt uppslukad i din egen tråkiga upplevelse och det är väldigt tråkigt. Men du måste förstå att det finns många barn som blir adopterade som får en fin uppväxt. Det är ju inte sanningsenligt att du endast utgår i från din egen dåliga erfarenhet.
    Jag har också haft en förjävlig uppväxt men jag säger inte att folk ska sluta skaffa barn för det. 
    En dag i sänder.
Svar på tråden Blanda biologiska och adopterade barn - berikande eller dömt att misslyckas?