Klockren reflektion i DN idag om storövningen i Norrland, det säkerhetspolitiska läget och reaktioner med ett något märkligt fokus:
Ja, med två kärnvapenvbestyckade TU22m bombplan som nosar på Sveriges gränser borde 134 jaktflyg indikera för Putin att de *kanske* inte kommer tillbaka, och då har Ryssland bara 14 kvar. Ryssland rustar som fan, men har en bit kvar.
Jag tror det är bra att visa att de inte dominerar ännu......
Finlandförbereder sig på krig. Skickar ut information till nästan en miljon man angående deras krigsplacering:
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/finland/11621512/Finland-tells-900000-reservists-their-roles-in-the-event-of-war.html
Jag läser en bok nu. "Kriget som väckte Norge", skrivet av en äldre norsk officer år 1941.
Efter Det Stora Kriget så var politikerna i Norge med på att betala för ett fungerande försvar men ju längre från kriget (sent 1920-tal) man kom desto mer började politikerna nalla på försvarets budget för att istället lägga pengar på annat. Man skar ner på försvaret, provisoriska lösningar blev permanenta, man slog samman funktioner, lade ned och sålde ut anläggningar och material osv
När politikerna sedan, till sist tog till sig faran, runt år 1935 - då var det redan försent. Den upprustning man påbörjade (under viss politiskt protest och ytterst halvhjärtat) hann aldrig bli klar innan kriget kom till Norge.
Likheten mellan Norge då och Sverige nu, från nedrustningen efter murens fall är slående när man läser boken.
Frågan är om vi hinner rusta tillräckligt den här gången.
Finlandförbereder sig på krig. Skickar ut information till nästan en miljon man angående deras krigsplacering:
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/finland/11621512/Finland-tells-900000-reservists-their-roles-in-the-event-of-war.html
Jag läser en bok nu. "Kriget som väckte Norge", skrivet av en äldre norsk officer år 1941.
Efter Det Stora Kriget så var politikerna i Norge med på att betala för ett fungerande försvar men ju längre från kriget (sent 1920-tal) man kom desto mer började politikerna nalla på försvarets budget för att istället lägga pengar på annat. Man skar ner på försvaret, provisoriska lösningar blev permanenta, man slog samman funktioner, lade ned och sålde ut anläggningar och material osv
När politikerna sedan, till sist tog till sig faran, runt år 1935 - då var det redan försent. Den upprustning man påbörjade (under viss politiskt protest och ytterst halvhjärtat) hann aldrig bli klar innan kriget kom till Norge.
Likheten mellan Norge då och Sverige nu, från nedrustningen efter murens fall är slående när man läser boken.
Frågan är om vi hinner rusta tillräckligt den här gången.
av David Bergman
kkrva.se/arga-akademikern-npm-varfor-effektiviseringar-gor-oss-ineffektiva/
av Jan Wickbom
kkrva.se/plikt-att-forsvara-sveriges-territorium-och-medborgare/comment-page-1/
Idag blev det klart att Sannfinländarna tar både utrikes- och försvarsministerposten i den nya finska regeringen. I Sannfinländarnas säkerhetspolitiska program från iår står det:
annikanc.com/2015/05/27/finland/
Finns ingen hotbild som motiverar varför vi ska lägga en enda krona på militärt försvar.
Om det nu vore så att Ryssland invaderar Sverige så vore det hål i huvudet att försvara ett angrepp med tanke på följderna.