MEE83 skrev 2015-05-02 01:05:11 följande:
Ja, det sker väl en del övningar då och då, men inte i samma skala.
Vi har heller ingen krigarkultur i Sverige, det är delvis värnpliktens fel, när "alla" tjänstgör i landets försvar, blir det inte en samma sak som när du har en liten minoritet av befolkningen som frivilligt ställer sig till landets förfogande. Dessa individer blir uppskattade på ett annat sätt av civilbefolkningen, yrket får högre status, högre status=mer attraktivt, men sedan gäller det att göra jobbet stimulerande, det är inte stimulerande att sitta och uggla på regementetsområdet, man måste öva, och i vissa fall, kanske även involvera krigsmakten i operationer utomlands, ingen vill ju enbart träna, man vill ju även bli testad, på riktigt. Utlandsmissioner är attraktivt på det sättet och viktigt för en försvarsmakt som grundar sig på frivillighet och långa tjänstgöringsperioder.
Min kusin(homo) lever med en snubbe som är officer i Princess of Wales Royal Regiment, och har han formel uniform på sig på någon gång på krogen, så är det inte så där jätte ovanligt att han blir bjuden på en pint till exempel.
Samma sak i USA, det är inte så ovanligt, vad jag har förstått, att andra tar notan på restaurangen etc, det är ett sätt att visa uppskattning för tjänsten du gör landet.
Krigarkulturen likt den som finns i Storbritannien, USA, och även Frankrike till viss del, finns inte i så många andra västeuropeiska länder, vi är mer likt Tyskland.
ÖB gör ett bra jobb dock.
Missade den här responsen!
Ett alternativ skulle kunna ligga i att ordentlig särskilja (så de civila kan urskilja) de frivilliga från de värnpliktiga, för att stimulera fram en godare civilmentalitet angående de frivilliga. Men kanske opraktisk - tänker då på att de två olika grupperna kanske integrerar sig dåligt med varandra och skapar onödiga röra i slutändan - och som alltid en fråga om resurser. Ett ytterligare alternativ skulle kunna ligga i enbart en civilplikt.
Intresset för försvaret kan i övrigt ses som nyväckt - har, med andra ord, ingen jättebra ämneskoll. Hörde till skaran som kan tyckas naiv och som (om än inte lika extremt) låg mer i linje med Miljöpartiets visioner tidigare. Romantiserar verkligen inte någonting - kommer ifrån andra hållet av krigsromantik - men man får skilja på god tanke och vad världen överhuvudtaget kan bjuda på. Det känns även bisarrt, i det stora hela, att världen brinner på sina håll medan svenskar försöker vältra sig i ett överlyxigt sinnestillstånd (lugn och ro, det behövs bara diplomati) och på sina håll även kräver det. Visst, i den bästa av världar så, men korten ligger inte riktigt så snyggt.
Man får göra vad som behövs men göra det bättre (det vill säga kämpa för grundmoralen som överhuvutaget kan nå det här sinnestillståndet, för att få behålla det och för att lyckas sprida det hela vidare) - inte bara kräva det mitt i en värld som brinner, som en unge som kräver godis medan resten av familjen får fasta.
Indeed. Sveriges ÖB går inte av för hackor.