Hur jobbig är din 4,5 åring?

Mycket sällan jobbig alls. Nu är han fem år och är otroligt följsam. Lillebror är 2 år och har temperament så det räcker och blir över, så jag misstänker att han kommer att ta igen allt det storebror har "besparat" oss.

Min äldsta börjar närma sig 4,5 år. Han fyllde 4 år i julas. I det stora tycker jag att han är rätt lätt att ha att göra med. Vad som hände för ett par månader sedan - efter att han fyllde 4, men kan inte säga exakt när - var att plötsligt fick ett väldans humör. Han är inte alls långsint eller är arg särskilt länge, men han tänder på en nanosekund. Går från harmonisk till vrålarg. Det är väldigt kontrollerat så inte sådär "2,5-årigt" . Det är också väldigt mycket "Nähä, DU har FEL!" och så får man allt man säger tillbaka, ofta argt. "Behöver du gå och kissa innan vi går ut?" "Nej! DU kan gå och kissa!" (Lugnt): "Jag förstår att du är arg, men jag vill inte att du skriker åt mig." "DU får sluta skrika!" Och är det något vi sagt nej till så gör han det helt sonika själv. Han ville bada härom dagen innan vi skulle till förskolan, men det fanns ingen tid till det. "JO, det ska jag VISST!" och så gick han muttrande iväg. Ett par minuter senare så hör jag vattnet plaska i badrummet och där sitter han . Han har en frigörelseperiod. Tydlig sådan .

Har en lillebror också, som snart fyller 3 år. Tråkigt är i alla fall inte livet, eller ointressant .

Vill nog säga att vår dotter är förhållandevis harmonisk för tillfället, hon är exakt 4½ år. Tur det eftersom vi har en 20-månaders som inte är särskilt rolig alls just nu Jag kan tycka att stora tjejen har humör ibland, men i jämförelse med lillan är hon som en ängel! Men hon var precis likadan själv i den åldern så jag vet ju vad jag har att tas med Våra verkar vara som allra "jobbigast" vid 1½-2 år ungefär, liknande utbrott som i den här åldern kommer nog aldrig igen.

Nej som sagt, visst kan de ha lite humör (har inte alla barn det?!) men absolut överkomligt och hon är lätt att kommunicera med och lätt att ha att göra med överlag. Det jobbigaste för oss nu på senare tid har varit att hon kan bli så gnällig ibland, kan bli sååå irriterad på det där typiska gnällhumöret då man varken hör vad hon säger eller vet vad hon vill. Det har dock blivit mycket bättre, det också.

Jag tycker det är en skön tid just nu med henne och vi förvånas faktiskt ofta just över hur lättsam hon faktiskt har blivit (för gudarna ska veta att det inte alltid varit så). Hon börjar bli så stor vår lilla tjej, och det är underbart att se

Det jag insett är dock att ens eget bemötande är högst avgörande för hur så här stora barn beter sig. Jag vill inte trampa någon på tårna men jag har själv jobbat enormt mycket med mitt humör, mitt beteende och mitt bemötande gentemot henne och är övertygad om att en mycket stor del av barnets beteende speglas just av hur föräldrarna och omgivningen bemöter barnet. Och jag hoppas och tror att vi börjar se någon slags betalning för det nu... som sagt, hon har inte alltid varit så här lättsam... jag har sett så radikala förändringar i hennes beteende bara på mycket små ändringar jag gjort hos mig själv.

Tycker vår 4,5 års kille är ganska så jobbig mellan varven... Men han kör mest med sin pappa när han är hemma för han vet attt med mamma leker man inte lika... :) Så jag tror de behöver ganska strama tyglar och att vara konsekvent... Men lite jobbiga kan dom allt vara men det finns väl ingen ålder som inte är lite jobbig på sitt sätt.

Nej, jag tycker inte att han är så jobbig. Han är under utredning för ADHD och många andra vuxna kan tycka att han är jobbig. Det handlar mer om dem än om honom, de kan inte hantera vår son på det sätt som behövs. I vår vardag är det inte särskilt mycket bråk, visst har vi olika åsikter om saker varje dag - men han är inte alls bråkig. Vår två-åring är värre just nu isf.

Det finns tydligen de (bl.a. min dotter) som har en trotsperiod i 4-årsåldern, helt normalt men händer inte alla, de får vänta på 6-års trotset . Hämtat från psykologguiden om 4-åringar:

"En 4-åring är ofta en ängel borta och hemsk hemma. Det är precis som det ska vara.

4-år är på många sätt en harmonisk ålder. Barnet är aktivt, nyfiket och roligt. Men runt 4 år kommer barnet in i en intensiv utvecklingsperiod och som vid all utveckling kan det också bli jobbigt. Det kan bli en kamp om makten hemma och till synes små motgångar kan göra barnet rasande. Nu är barnet inte lika lätt att avleda längre. 

4-åringen har en bra självkänsla och tror på sin egen förmåga. Världen öppnar sig och barnet söker sig allt längre från mamma och pappa, men behöver förstås också den trygga basen hemma. Ena stunden stor och kapabel, nästa stund liten och mammig och pappig. Det är motsatsernas tid. 

Kompisarna blir allt viktigare. Barnet lär sig ta hänsyn, samarbeta, kompromissa, vänta på sin tur och empatin vaknar. Förstår och vet allt mer, också om hot och faror och blir därför ofta mer ängsligt. Vågar till exempel inte gå på toa själv. Mörkrädsla och mardrömmar är vanligt liksom tankar på döden. 

Kroppsligt händer också mycket. Vid 4 år försvinner det bebisrunda. Barnet lär sig behärska kroppen och övar på att gå balansgång och hoppa högt och långt. Så kallad växtvärk är vanligt. Det är svårt att vara stilla."

Upptäckte och kom i håg( från tidigare barn) på valborg vilken underbar tid 4-åringen är. Helt underbar och världens bästa kompis som gärna vill va till lags. Underbara dialoger med så kloka ord. MEN då har vi haft en jätte bestämt och tvärsemot 3- åring som vi haft dagliga disskusinoer med. Så nu passar jag på att njuta. 

Vår 4,5-åring är inne i en rätt besvärlig fas just nu.. Många konflikter och det är tärande. Men jag vet ju att barn går i och ur sådana här faser hela tiden och oftast brukar det komma en ljuvlig period efteråt. 

Men jag håller med, ibland blir det bara för mycket.. JAg brukar se till att komma hemifrån en stund så jag samlar lite ny kraft :) 

Världens goaste faktiskt!

Min pojke är född jan -08 och just nu är han rätt så lugn i humöret, dock kan det plötsligt bli ett utbrott för nästan ingenting. Men i det stora hela är han väldigt go och kramig just nu. Hämtningen på dagis är fortfarande jobbig, han vägrar avsluta leken och brukar gömma sig för mig. Då kan set bli ett stort vredesutbrott. Hans lillasyster är snart 3 år i sommar och hennes häftiga trots och konstiga idéer överskuggr hans små utbrott. Så jag kanske inte riktigt märker hans humör lika mycket just för all fokus går till dottern. Men vår son har alltid varit en väldigt utåtriktad kille och ingen man tar för ett lugnt barn som gör som man säger.

Min lilla gullunge är sin mor upp i dagen om man ska lyssna på hennes mormor och morfar :P
Så hon kan både vara världens gulligaste och hemsk och trotsig en liten lotta på bråkmakargatan helt enkelt.
Kan själv, hon får aldrig och springa iväg och smälla i dörrarna...
Ibland har man tålamod och ibland lite mindre men sedan kollar hon på mig och säger mamma jag älskar dig då smällter jag och glömmer bort allt dumt hon gjort :P

Världens goaste snällaste lilla ängel som precis har fyllt 4 år, inga problem men större trots, kanske en kort sväng när hon var typ 2 år. Kunde bli arg på sina leksaker eller på sig själv när det inte fungerade som hon ville. Men annars nu så kan hon göra så mycket själv (dra upp dragkedjan på jackan, ta på kläder skor osv. ). Sedan vet om om att jag låter henne försöka själv och är det något så frågar hon och får hjälp. Jag undviker att vara hönsmamma, det hatar hon = ). Älskar henne sååå mycket, stora lilla tjejen.

Min son är 4 1/2 år, o är så jobbig o trotsig... Han fick 2 tvillingsystrar i mars, o det har gjort att han är ännu värre... Vi försöker verkligen ge honom mkt uppmärksamhet men det är svårt när det finns 2 bebisar att ta hand om... stundvis så är han världens underbaraste men det vänder fort... men det är väl bara att stå ut, det ger väl med sig... hoppas jag... funderar på att köpa eyeq eller nå liknande för att se om han blir "lugnare"..

På en skala ett till tio?

Snittar nog på sisådär en sexa-sjua kan jag tänka mig.

Han testar gränserna REJÄLT och frågar "varför" om allt...

"Kom nu, dags för natten (tänderna borstade, allt fixat) och då kommer frågorna (med en gäll, gnällig och domderande röst) "Men varföööööööööör får jagt inte se på TV mer??? (för att du har tittat på det programmet du ville se och vi ska lägga oss nu så du blir pigg och go imorn så det blir en bra dag imorn igen)

"men vaaaaaaaaaaarför får jag inte"

(för att du är trött och behöver sova)

"men VARFÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR får jag inte titta på TV, jag får ALDRIG titta på TV"

(kom nu gubben, du kan troligtvis få se på TV imorn innan läggdags imorn och det är väl bra? Kom nu snutten)

"men varför får jag aldrig titta på TVn fööööööööööööör!!!"

(ska du eller jag stänga av?)

"Men varför ska jag sova?"

(kom nu älskling, jag har redan svarat. Du är jättetrött och behöver sova, TVn får du se på imorgon ifall du kommer utan att fråga varför längre, du vet ju redan)

"Men mamma, VARFÖR FÅR JAG INTE SE PÅ TV?????????"

... (jag stänger av TVn, frågar om han vill gå själv till sängen eller om jag ska bära honom och sträcker ut armarna)

Och DÄR är jag-ska-skrika-så-högt-jag-kan-och-fortsätta-fråga-sånt-jag-redan-fått-svar-på-och-försöka-fortsätta-skapa-nya-konflikter igång.

Vojne vojne... jag är glad att det är mitt eget barn, hade det vart någon annans hade jag troligen ställt ut det på trappen med en lapp på, "GRATIS" ska det stå på den

Förstår dig helt och hållet då jag själv har en son på 4.5 år som ger mig gråa hårstrån i förtid...
Jämt uppe i varv, kan knappt vara stilla och ska jämt bråka med sin bror på 6 år, han har de inte lätt med en bror som ska förstöra el följa efter och retas 😱
Ibland kan dom vara sams och ligga i soffan och hålla om varann men dom stunderna är få...
Så om nån har tips el är det bara att hålla ut pga trotsåldern, en snutta 5 års trots på de oxå trodde bvc 🤣 alltså ta mig härifrån 🙈
Detta med uppmärksamhet är ju nåt han "tävlar" med ihop med sin bror var eviga dag. 
Han kan vara go och rar pojke när dagarna är som bäst men dessa små utbrotten gör även mig utmattad. 😳