Hen: fler psykpatienter och förvirrade människor? En speciell förskola.

TS är lite osammanhängande där jag tycker att det ena kanske inte har med det andra att göra. Att helt avköna allt med att säga mappa, pamma och hen känns löjligt och överdrivet. Däremot inte att de går igenom litteraturen och sångerna så att det ska vara lika mycket pojkar och flickor eller att de behandlar barnen lika oavsett kön ser jag som positivt. 

Visst finns det en massa biologiska skillnader men det är även väldigt mycket som sitter i uppfostran. Jag har själv mycket "manliga" egenskaper i mig som t.ex. extremt tävlingsinriktad, utmanar mig själv fysiskt, söker aktivt efter adrenalinkickar mm. Hade jag haft andra föräldrar än de jag har så är det mycket möjligt att dessa sidor hos mig hade blivit undertryckta och att jag bara hade haft de mer "kvinnliga" egenskaperna kvar.

Jag kan ju se hur min dotter förändrats sedan hon började på ett dagis med väldigt tjejiga tjejer, hur hennes intressen ändrades för att hon av dessa tjejer fått lära sig att tjejer och killar gillar olika saker. Inte ett dugg biologiskt utan helt och hållet inflytande från andra. Hon säger det t.o.m. själv. Om jag t.ex. frågar henne varför hon inte längre gillar en färg hon tidigare gillat så säger hon "för att xxx har sagt att bara killar gillar den färgen så då kan inte jag gilla den för jag är tjej". 

Jag tycker det är bra att vara så neutral som möjligt (vilket inte betyder att man använder ordet hen, uppfostrar en tjej som en kille eller uppfostrar en kille som en tjej) så att barnen verkligen får möjlighet att utveckla sin äkta personlighet och inte den som omgivningen styr dom till. Muppens exempel kändes som en typisk situation där barnen inte får frihet att bli sig själva utan blir styrda till att bete sig på ett visst sätt beroende på kön.