Äggdonation i Spanien: erfarenheter?

Mariposa - Fina nyheter om att båda 2 små har fäst. GRATTIS!

Rädslan och oron kommer vi aldrig i från, tyvärr. Men dina ord om att du i allafall försöker lägga oron och ångesten åt sidan låter bra! Små korta stunder då & då av en hyfsat normal tilvaro under graviditetens varje dag där vi också kan känna spirande glädje och ett skutt i bröstet av att veta att det tagit sig är ändå bättre än ett ständigt dåligt mående. Jag är väl själv alls inget bra exempel på att vara den där orolösa gravida kvinnan....men även om min graviditet i början var fruktansvärd jobbig så fanns det i grunden ändå en stark vilja och önskan att få må bättre och så har det blivit allteftersom tiden gått. Så alla ni som blivit gravida nu kan jag mkt väl sätta mig in i eran skräckblandade känsla om hur det hela ska gå.....men jag tror det kommer att gå bra för er :)
Ni har fina embryon insatta och de har fäst och ni klarar av dag efter dag och för varje dag som går så blir de små ändå starkare och starkare. Och jag tror inte du Mariposa kommer att ha sådan otur 2 ggr om att dina små levande varelser inom dig inte ska få stanna kvar hos dig hela vägen fram denna gång, det finns inte på världkartan (för mig när jag tänker på det i allfall).

Ni är många som väntar tvillingar och det känns säkert ändå mer orosamt då det är lite annat än att bära endast 1 barn. Men vet ni vad? Jag tror det kommer att gå alldeles galant (optmist i grund och botten :).
Ni kommer att få ännu bättre mödravårdskontroller än oss andra och BM kommer att uppmärksamma era små i minsta detalj. Det jag önskar er alla är nu att ni är kanske mer rädda om er och att ni tillåter er att vara egoistiska och enbart tänka på er och era barns bästa. Ta det lugnt när ni behöver det och kan, sjukskriv er om ni känner er slutkörda osv. Det är en så kort period i era liv som ni ändå är gravida så låt er och era små få komma i första hand så ska nog allt gå galant fram till era förlossingar.

Hujeda mig! Ursäkta om jag skriver på....men fingrarna smattrar dessvärre fortare än vad jag nästan hinner tänka när jag skriver så det blir tydligen lätt en hel roman nästan . Men ögna igenon bara och lusläs inte alla gånger så ska det nog gå bra, ha ha!

Callimero - Känns det skönt att börja välja ny väg mot ett barn som säkert kommer att öka dina chanser rejält?
Jag önskar innerligen att du snart är igång och att du slipper kämpa mera. Vet att du kämpat på länge nu och det är så orätvvist. Starkt gjort att fortfarande orka se framåt, jag lovar nästan dig att du kommer att få en fin belöning för det framöver

Pippi - Håller med! Ät på bara och se om ditt mående kanske kommer att bli bättre framöver sommaren. Inte bra om du också ska behöva dras med dåligt mående bara för att du äter sämre. När det börjar dra ihop sig så tror jag du kommer att leva lite sundare igen och man kan faktiskt må bättre av att få tycka synd om sig själv ibland genom just tröstätning. Dock så tycker jag du ska försöka våga tro på kommande försök. Du hade sån otur sist med så dåligt med ägg bla och att det ägg du fick tillbaka inte fästa är egentligen inte alls konstigt, det ska inte funka varje gång helt enkelt och denna gång var det du som fick ta smällen.

Nästa gång kanske ni får ut många ägg och då har du också möjligheten att sätta tillbaka två st som också kan göra att du har 1 extra chans att åmtinstone ett litet frö fäster.

Och Karin.....tänker på dig och tycker så synd om dig / er som tvingats gå i ovisshet nu för att få veta hur allt står till med liten. Tänker ändå försöka trotsa de negativa tankarna och för mig själv önska och hoppas till "någon där uppe" eller nåt sånt att det faktiskt inte är något fel. För jag kan ju bara tänka mig att du själv inte hyser något stort hopp eller ens vågar tänka tanken. Styrkekram!

Myran - Känner mig fortfarande glad för din skull :)

Karin - Så jättedystert besked för er att ta emot idag, så fruktansvärt ledsamt och sorgligt. Fast vi alla inte känner dig så kan vi nog alla nästan känna din sorg och förtvivlan och den hela den situtation du befinner dig i....den river själv sår i mitt inre och jag blir bara så tårögd av att läsa ditt inlägg om hur det gick idag. Så onödigt och hemskt att det inte finns ord för det hela .

Instämmer i all omtanke som de andra i tråden redan skrivit till dig.
Och jag hoppas också att du har någon eller några som du får det stöd du så väl behöver i detta.
Som Mymina skrivit så finns vi alla här för dig

Ta hand om dig.
Varma kramar.

Karin - Du finns i mina tankar idag....

Mymina - Min chock och overklighetskänsla kring graviditeten har lagt sig, går snart in i vecka 31 så är som på sluttampen nu.

Men jag förundras ändå dagligen över att jag och min man snart ska få bli föräldrar....det har så länge varit en dröm nästintill omöjligt att få att bli sann och så bara faller alla bitar på sin plats till slut (blev gravida naturligt på egen hand).  

Jag minns så väl tillbaka ett antal månader sedan när graviditetstestet visade plus och jag  kan verkligen förstå hur alla andra nygravida här i tråden känner sig....Det är inte klart förrän bebis är ute, men det blir ändå lättare att våga tro att allt ska gå vägen ju längre in i graviditeten man kommer.

Och jag tror att ni alla som kämpar kommer att ha stor chans att lyckas till slut, de allra flesta gör ändå det bara det att även om man går vidare med ÄD så kanske det inte alla ggr räcker med 1 försök utan kanske 2 & även fler ggr. Det sura i det hela är att såväl IVF, ÄD och adoption kostar sååå mycket pengar.

Men jag tror på er alla här och tänker fortsätta följa er ett tag till så jag ser att ni som jag följt en lite längre tid också lyckas till slut. Det kommer alltid nya kämpare in i olika trådar och jag hoppas att alla nya finner lika fint stöd i varandra även om det naturligt blir att man till slut vandrar vidare i det liv man så länge längtat efter och som säkerligen lär ta upp en stor del av ens liv (bebis alltså)

Kram!

Ny i GBG - Så glad jag blir att ni nu står med en färdig plan att sätta igång med. Och fint jobbat att ni också står i kö i Finland. Snabba ryck att ni redan har fått en donator där! Förstår att ni därmed har en del att fundera över när erbjudandet nu dök upp snabbare än Spanien. Största funderingen är ju det här med att donaton i Finland är känd till skillnad mot för i Spanien. Hur tänker ni kring det?

Hoppas du får något blodförtunnande utskrivet också, men super med kortison i allfafall.
Kommer att hålla ett öga på dig så att jag till slut får läsa om att du också lyckats till slut. En del av er jag följt en längre tid har ju plussat, så din tid kommer nog också ska du se . Kram.

Amelie - Vilken lycka att dina små nu är här! förstår att lyckan lyser mog dig / er .
 Ha det nu alldeles underbart och för varje lyckad födsel här i tråden så ges det hopp till kvarvarande, det är en sak som är säker och därför toppen att alla som lyckas berättar och ger en knuff framåt för alla fina kämpare.

Sköt om er!

Ny i GBG - Tycker ni gör rätt som provar AVA nu först. Skönt att ni nu tagit det beslutet.
Och visst borde de kunna ta hänsyn till att du har spanskt påbrå så att de kanske har en dontor med lite av ditt utseende?

Ladda nu din kropp med kraft och energi och grubbla inte för mycket utan försök släppa fiolsträngen och lev nu i sommar ocn fyll även själen med lite lugn och ro. Tids nog så lär du vara uppe i varv och nervös inför resan och då kan det vara bra att du ändå fått en återhämtning i kropp & själ under sommaren.

Jag hoppas du får hela "alltet" vad det gäller stödmediciner, även trombyl och fragmin (de verkar på olika vis).

Kommer att hålla tummar och tår för att det ska få vara eran tur nu att lyckas.

Kram!

Karin -  Vilken hemsk mardröm för dig att vara med om....Beklagar att du fått vara tvungen att gå igenom detta.
Hoppas du snart hittar styrka och kraft att orka gå vidare och att du verkligen har stöd av dina nära & kära så att du får chans att tömma din sorg så att den inte stängs inne.

Varm kram till dig

Pippi & GBG - Ni kommer att följas åt tidsmässigt i ruvandet nästan. Kan vara skönt att ni är två i tråden som samtidigt går igenom det jobbigaste av hela processen....ruvarstadiet. Vecka 33 & 34 kommer snart att vara här.
Perfekt tid egentilgen för att få små frön insatta i livmoderna efter en förhoppningsvis fin sommar med mkt sol ( D-vitamin) och en mera avslappad tid när man oftast njuter mest av sommaren av alla årstider.

Knasse- Vad underbart att läsa att du stött på bra folk att ha att göra med som är både intresserad och tillmötesgående.  Fortsatt lycka till!

Callimero - Önskar att jag kunde avlasta din stress så att du i lugn och ro kan koncentrera dig på att enbart må bra och leva....men det har jag ju ingen möjlighet till mer än att här i tråden visa min empati och förståelse över hur himla jobbigt det är med att fixa med allt runt omkring för att få saker & ting att gå ihop och klaffa.

Men jag hoppas att du lyckas stanna upp när stressen smyger sig på. Det kan faktiskt fungera att lära sig hejda stressen innan man öppnar dörren på vid gavel så att säga. Lär dig stresshantering är ett tips, det funkar!
Googla lite på nätet för tips på enklare verktyg som du kan använda dig av.

Jag var för ett par år sedan på en föreläsning som skidskytten Helena Ekholms coach hade, den handlade just om stress & framgång och hur man kan ändra sitt tänkande rejält för att kroppen och knoppen ska fungera som allra bäst. Har någonstans en hel del anteckningar därifrån som var super och som jag använde mig av en tid.

Vi vet ju alla att stress är något som vi ofta skapar själva, men som vi då faktiskt kan mota bort om vi är medveten om att det då går. Att stressa leder inte till något bra, ingenting blir tex snabbare gjort osv.

Glöm inte bort att stanna upp och andas när stressen kastar sig över dig!

Förlåt om jag skriver på om något som kanske inte verkar höra hit. Men jag vill så gärna att du ska må bra och givetvis så är mindre stress desto bättre i alla sammanhang för kropp & själ.
Du ska se att du kommer att bli mamma framöver. De flesta blir det, fast det inte känns så när man sitter fast i kämparträsket. Kram.