• Dustpuppy

    Äggdonation i Spanien: erfarenheter?

    Ypke: här är tråden om FK:
    www.familjeliv.se/Forum-7-147/m57763470.html

    Det krävs öppen donator  (inom EU) för tillfället, alltså funkar bara Finland och Island.
    Mottagarens ålder ska inte vara ett hinder för ersättning, bara om behandlingen är medicinskt motiverad eller inte.
    Du behöver alltså ett läkarutlåtande på att ÄD är bästa utvägen.

    Jag har fått ersättning 2 ggr (augusti 2011 och juni 2012) och några andra i tråden har också fått pengar.

    /Dustpuppy

  • Dustpuppy

    Ypke: Om din läkare säger att ÄD är rekommenderad behandling, så är det inte ditt landstings ekonomi som ska styra om du har rätt till behandling eller inte. Landstingen har åldersgränser som inte är medicinskt motiverade, utan ekonomiskt. Försäkringskassan ersätter behandling utomlands om den är medicinskt motverad.

    Eftersom du då är berättigad behandlingen, så finns det inget hinder för att du ska få en hemortsgyn till landstingstaxa. Dock känner få landstingsanslutna gyn till detta och vågar inte hjälpa dig, eller tar full betalning, vilket är dyrt.

    /Dustpuppy

  • Dustpuppy

    Ypke: uppdaterade just tråden om ersättning, mer utförligt där. Landstinget och FK är två helt olika myndigheter.
    Landstinget kan pga sin ekonomi vägra vård, vilket man egentligen har rätt till rent medicinskt. FK går på Socialstyrelsens rekommendationer, och de innehåller inte så låga åldergränser som landstingen sätter.

    Jag var 40 på andra ÄD:t, VG-regionen säger nej om man fyllt 40, jag fick pengar från FK ändå.

    /Dustpuppy

  • Dustpuppy

    Pippi70: hormonprocducerande cystor brukar inte vara OK under en ÄD. Jag fick skjuta på en behandling tills en cysta var borta.

    /Dustpuppy

  • Dustpuppy

    Callimero: Grattis!

    Har inga snabba råd att ge angående skalet över känslorna, jag tror att det är ens egen överlevnadsinstinkt som sätter käppar i hjulet. Någonstans på resan släpper det sedan, när man plötsligt får insikten om att det inte är "något" utan "Någon" därinne. Det kan dock behövas professionell hjälp, glöm inte att be om hjälp med känslorna. Vi tillhör en patientgrupp som anses gå igenom liknande stressnivåer som motsvarar det som cancerpatienter går igenom. Det sätter spår och det är naturligt att vara lite avvaktande.

    /Dustpuppy

  • Dustpuppy

    Callimero: fantastiska värden!

    Det är bara att börja vänja sig, jobbet kommer för resten av ditt liv att hamna på andra, tredje, eller n:te plats. Ta det lugnt nu och samla krafter, du har inte så många dagar kvar innan livet ställs på ända, och nästa hel natts sömn är väldigt, väldigt, väldigt många år bort. Börja dra ned på tempot nu, det kommer inte att bli lättare senare i graviditeten och rätt tillfälle kommer aldrig. Planera överlämningar, avsluta saker, tacka nej till nytt, det tar mer tid än vad man tror.

    /Dustpuppy

  • Dustpuppy

    Hehe, Callimero, jetlag och gravidtrötthet låter som en mördande combo!

    Jag var ohyggligt trött och konstant illamående under de första månaderna, någon gång vid RUL släppte det och sedan mådde jag helt ok rätt länge, innan jag blev otymplig, orkeslös och trött igen.

    Jag jämförde graviditeten med en flygning, först är det en kraftig och snabb stigning innan man når marschhöjd, lungt och fint när man kommit upp till 10000 meter, och sedan blir det jobbigt igen när man ska göra en nedstigning och landa. Start och landning är det mest riskfyllda och resurskrävande i en flygning, och det kändes ungefär så att vara gravid. Det märktes att kroppen drog på full gas i början, det kostar!

    /Dustpuppy

  • Dustpuppy

    Callimero: håll ett öga på de sovande armarna, för mig utvecklades det till karpaltunnelsyndrom och Morbus de Quervain. Ju tidigare man ber om hjälp, desto lättare läker det ut efter förlossningen. Det mesta försvann efter någon vecka, men ena handleden var jag till slut tvungen att få en kortisonspruta i innan det försvann helt. Jag gick lite för länge med besvären och borde börjat med skenor tidigare.

    Graviditeten gör att man svullnar, även i handlederna, så om du blir fumlig, det pirrar mer och mer och du får ont, prata med din BM och fråga om stödskenor. Knöligt, men du vill kunna lyfta och jonglera med bebisen utan problem sedan!

    /Dustpuppy

  • Dustpuppy
    callimero skrev 2014-03-01 11:52:40 följande:
    Nu har jag införskaffat ett handledsskydd med skena för att testa på ena handen först och se hur det fungerar. Måste säga att det är svårt att sova med det på för kardborrebanden prasslar och fastnar i täcket och så är skenan såklart hård. Använde du dag och natt? Min BM pratade om ev operation, men känns konstigt att göra det under graviditet. Har hittat några övningra man kan göra också men lite dålig på att ta tag i dessa.



    Jag fick lite enklare (=fula blå i plast) skenor för natten och mer avancerade för dagen (=inläggen formades efter mina händer och sattes in i neoprenskal). Jag skulle ha tummarna så stilla som möjligt pga Morbus de Quervain, men skenorna var även mot mina karpaltunnelproblem.

    Nattskenorna fastnade överallt, så jag offrade ett par långa tumvantar som täckte dem perfekt. Lite varmt dock...operation tror jag de gör om man blir helt hjälplös, enklare att hinna läka innan bebisen kommer. Med bebis lyfter, vrider, vänder och fixar man med händerna hela tiden och blaskar med vatten, mjölk och bajs...inte optimalt! Gör övningarna, det kan hjälpa, och du vill inte ha ont med bebisen (hantera mjuk bebis med hårda skenor är blä).

    /Dustpuppy
  • Dustpuppy

    Jag blev skickad till en arbetsterapeut, minns inte om jag fick remiss från vårdcentralen (spec-MVC hänvisade till VC, men vissa Mvc kan hjälpa direkt) eller om de gav mig telenr för egenremiss. Fick tid inom ett par dagar.

    /Dustpuppy

Svar på tråden Äggdonation i Spanien: erfarenheter?