Jag förstår. Det känns tryggt att er svenska läkare dessutom rekommenderar IVI. Gud vad spännande med er resa alldeles snart!! Är det inte pirrigt?
MIn historia är lite komplicerad, men kanske inte helt unik. Nej vi har inte gjort IVF - vi har inte ens försökt bli gravida...
Jag vet dessvärre ännu inte idag om jag har min kille med mig på det här och det är förstås otroligt frustrerande.
Jag är 42 år så det brinner i knutarna på många sätt. Vi träffades för 12 år sedan, min kille var aldrig riktigt beredd på att skaffa barn. Tiden gick och jag hoppades in i det längsta att han skulle ändra sig tills det tog slut för tre år sedan, då var jag 39.
Har inte lyckats att träffa någon annan som vill något seriöst och för drygt ett halvår sedan fick vi ihop det igen, jag och min fd. Har nu fått domen att jag är på väh in i ett för tidigt klimakterium, har dåliga amh- och fsh-värden så att få egna bebisar är inte längre möjligt vad jag har förstått. Och dessutom har min kille ännu inte kommit underfund med om han vill försöka ens..., detta kom fram förra veckan då jag fick besked om amh-värdet och berättade för honom.
Måste återigen ha ett av otaliga svåra samtal med honom.
Det låter förstås jättemärkligt i andras öron då jag försöker sammanfatta vår situation och ni undrar förstås varför jag inte omedelbart lämnar honom. Vi har så lång historia ihop och det finns inget entydigt svar på den frågan men jag inser förstås att jag måste göra denna resa själv, oavsett om han beslutar för sig för att följa med eller inte 
Så det kan bli tal om "äggdonation för ensamstående kvinnor" också...phhhu, situationen är förstås väldigt pressande även om jag blir hoppfull av att det förhoppningsvis inte är helt kört ännu....
