Stort barn.. NÄR gör man TUL igentligen??

Jag har också fött ett stort barn tidigare, en son på 5160 gram och 59 cm i december -10. Om två månader har vi BF med hans lillasyskon. Precis som vid förra graviditeten ligger mitt sf-mått strax under "normal"-kurvan och alla mina värden ser även denna gång fina ut. Stora barn är inget som går i släkten heller så enligt min barnmorska finns inga indikatorer på att bebin ska bli stor. Inte heller förra gången gjorde det det, vilket gjorde att både vi och förlossningspersonalen fick oss en rejäl överraskning när han tittade ut. 

Min barnmorska har dock varit väldigt mån om att fråga mig om mina känslor inför att eventuellt vänta ett till stort (eller större) barn och i ärlighetens namn är jag inte särskilt orolig, jag trodde jag skulle dö förra gången men det är mycket möjligt att jag skulle ha trott det även om jag fött ett mindre barn. Och om det gick bra senast borde det gå bra även denna gång. Om inte annat är förlossningspersonalen beredd på att barnet kan vara stort. Men OM jag hade varit orolig för barnets storlek hade jag blivit alldeles bestört om jag inte fick gehör för min rädsla, stå på er, ni har all rätt att få den hjälp ni behöver!

Så skönt, då får du ett litet hum om vad du har att vänta dig i alla fall!

Min son vägde 5160 gram och var 59 cm vid födseln, 9 dagar efter utsatt datum. Jag är inte direkt jätteorolig för att även detta barn ska bli stort men oron ökar hela tiden. Jag pratade med min BM om detta i måndags, att jag vill att de ska ha lite koll på storleken och att man kanske eventuellt kan diskutera en igångsättning om det skulle visa sig att barnet är på väg att bli stort och förlossningen inte sätter igång av sig själv. Jag menar att det är onödigt att låta mig gå över tiden om barnet är stort. Så om tre veckor ska jag träffa MVC-läkaren för att diskutera eventuell viktskattning. Då är vi i vecka 36 men observera att vi bara ska diskutera detta, det är absolut inte tal om något TUL än. BM menar att man i regel inte söker efter de stora barnen eftersom de allra allra oftast mår väldigt bra, utan att resurserna istället läggs på att fånga upp de små barnen som inte växer som de ska. Så vi får se vad som händer på min front.

På RUL flyttades vårt BF-datum fram två veckor,  vilket tydligen är väldigt mycket och visar på att mätningen eventuellt blivit fel, och därmed är vårt BF-datum någonstans mellan 2 och 15 juni. Det är "tack vare" det som jag ska få diskutera viktskattning med läkaren. Det är ju väldig skillnad datumen emellan och om vi går efter 15:e juni fastän det kanske är 2:a juni som är det riktiga BF-datumet och jag går över tiden två veckor så har jag ju realiteten gått över nästan fyra veckor, vilket inte vore bra för bebisens välmående.

Min senaste förlossning gick ju bra till slut och ut, utan några komplikationer kom en alldeles frisk pojke så jag är övertygad om att det går bra, om inte ännu bättre denna gång, så egentligen är jag inte orolig. Men jag undrar hur det kan vara så olika från land till land hur man ser på att föda stora barn. I många andra länder planerar man ju in snitt direkt om det visar sig att barnet antas väga mer än 4,5 kg. Och hur kan det vara sådan skillnad landstingen emellan, att TUL ingår i basprogrammet i vissa landsting medan man i andra eventuellt kan få det om man tjatar sig till det.

Grattis Helle 77, vad roligt! Och skönt att allt gick både snabbt och bra! Skönt också att höra att andra barnet inte behöver bli större... eller ens i närheten av lika stort som första

Här har det diskuterats stora barn, TUL och igångsättning med MVC-läkaren idag. Eftersom jag fött ett stort barn tidigare med en spontant startad förlossning utan några större komplikationer ser de inga problem för mig att göra det igen. De räknar inte andra gradens sprickningar i underlivet som någon större komplikation, inte heller att vår kille hade det så trångt i magen att han fick besvär med en av sina fötter (Metatarsus Varus/Adduktus) och har under sitt första levnadsår varit tvungen att ha båda benen gipsade, vara fixerad i en Dennis Brown-sko-ställning och sedan haft stödskena nattetid.

Själv känner jag att jag vill ha koll på om det är ett stort barn jag bär på även denna gång, och OM det är det vill jag i så fall att de håller koll på mig och inte låter mig gå över tiden som jag ju gjorde senast (9 dagar). TUL är tydligen så missvisande att det inte är någon vits alls, enligt denna läkaren diffar det så mycket att det inte är något värde att gå på (Öh, okej, annars kan man ju tycka att man borde kunna avgöra huruvuda barnet är normalstort eller större?!). Men jag har i alla fall fått en remiss till förlossningsläkaren på ett av sjukhusen här i Göteborg och ska diskutera detta med eventuell igångsättning vid fullgången tid. Får se vad som händer men jag känner mig inte allt för hoppfull om att det ska ske något konkret. Säkert får vi nöja oss med att hålla alla tummar och tår för att det ska sätta igång av sig själv kring BF eller tidigare.

Härligt! Hur känns det nu i efterhand då, känner du dig lugnare? Oavsett hoppas jag du kommer igång av dig själv snart så du slipper alla krämpor! 

Skönt att dom håller koll på er TingaTinga och extra skönt förstås att det känns bra efter dagens TUL!

Jag fick kallelse till förlossningsläkare på mitt BF-datum (15 juni). Där ska de kolla livmodertapp, undersöka med CTG och ultraljud och utifrån hur det ser ut då avgörs det huruvida jag tillåts spontan förlossning eller om jag får igångsättning. Jag är supernöjd, precis så ville jag ha det, att jag sätts igång om det visar sig vara stor bebis men att man låter allt ske naturligt om bebisen inte är megastor. Perfekt! 

Foglossningen är dock väldigt lik din, TingaTinga, svårt att överhuvudtaget röra sig och omöjligt att sova gott. Så det kommer vara tungt som attan i 3,5 vecka till innan. Vi får hålla tummarna hårt för att det ska sätta igång av sig själv innan dess helt enkelt

Det låter inte alls kul! Fastän du snart ska till BM så tycker jag du ska ringa förlossningen för rådgivning om inte annat. Det är inte säkert att de gör något alls men det känns alltid bättre att ringa en gång för mycket än för lite tycker jag. 

Åh vad spännande, håll oss uppdaterade!

Visst är det konstigt att de inte ser till helheten, jag menar bara för att en förlossning gått bra med ett stort barn innan är det inte säkert att tiden därefter går helt smärtfritt. Visst var det ni som haft lite struligt med blodsockret till en början? Med vår pojkes kusin (5,3 kg) hade de stora bekymmer i tre veckors tid innan de fick sockret tillrättat och kunde bli utskrivna från sjukhuset. Vi hade inga stora komplikationer men vår 5,2 kilos-kille hade legat så trångt i magen att hans ena fot  var alldeles sned, så hela första året har han varit gipsad om benen och sedan haft sk Dennis Brown-skor samt stödskena. Jag tycker man borde kunna se längre än till bara själva förlossningssituationen helt enkelt.

Att det skiljer sig åt landstingen emellan gör mig också fundersam och faktiskt lite förbannad. På vissa ställen ingår TUL i basprogrammet och på vissa ställen verkar det omöjligt att få.

Hur tungt det än känns så brukar man klara det på något konstigt sätt ändå, så ta en dag i taget så kommer det säkert att gå bra till slut. Men jag förstår att du har det väldigt tufft, så all styrka till dig!

Kul! Lycka till!

Jättekul TingaTinga, det kommer alldeles säkert att gå hur bra som helst!

Ville vägde 5160 gram när han föddes och mitt SF-mätt låg på 37 cm i vecka 39 och på 38 cm i vecka 40.
Nu är jag i vecka 39 med andra barnet och även denna gång ligger SF-måttet på 37 cm. Det lär inte dröja länge innan vi ser om även detta barn blir en dunderklump

Grattis, vilka roliga nyheter! Vad härligt att allt gick bra! Och kul med en helt normalstor bebis

Hihi, vi hade läkarbesök i fredags, på BF, och det gick bra. Efter att som hastigast ha tagit en titt på min livmodertapp bokade läkaren in oss för igångsättning valfri dag 19-21 juni. Självklart valde vi första möjliga tillfälle, dvs imorgon. Men vår lilla prinsessa föddes i lördags kväll kl 21.33 efter en förlossning som jag gärna gör om, smärtsam förstås men relativt enkel och i mina mått lagom snabb. Hon vägde 4710 gram och var 54 cm lång på BF+1. Vi båda mår hur bra som helst och hittills har vi inte besvärats av några "storbarnskomplikationer" alls! 

Tackar så mycket!

Vilja har vi bestämt oss för att vår prinsessa ska heta, det tycker vi passar bra med Ville. Trots att alla på sjukhuset också pratade om henne som jättetjejen så tycker vi hon känns ganska liten, storebror var ju 5 cm längre och vägde också nästan 500 g mer. Men det känns självklart jätteskönt att allt gick så bra, jag har inte ens sagt "aldrig mer" denna gång

Lycka till LitenR, hoppas det går som du önskar och att både du och barnet får må bra!