Åh jag bara gråter när jag läser ditt inlägg och jag vill säga till dig att det är okej att vara ledsen/sårad och att sörja. Jag tycker att du ska visa detta inlägg för din sambo så han får se vad du verkligen känner.
Stor styrkekram till dig <3
Jag har varit in på denna tråd tusen gånger men aldrig förmått mig att skriva något, vad ska man skriva egentligen, det är så fruktansvärt hemskt så det finns inga ord. Din sorg är din sorg och du ska kunna visa den, det finns inget rätt eller fel i att sörja och du är inte bortglömd, alla är bara så uppslukade av sig själva pga deras sorg deras saknad efter en prinsessa. Alla sörjer på sitt sätt,vissa blir elaka utåtagerande, andra tysta och tillbakadragna, andra skrattar o ler utåt men inuti är dom lika sorgsna, alla är vi olika. Jag har aldrig förlorat ett barn eller ett bonusbarn och jag kan inte tänka mig in i den situationen. Men när min mammas sambo gick bort så var jag rätt ung men blev extremt ledsen, inget hjälpte mig och det kändes inte som att jag fick vara ledsen riktigt eftersom vi inte var släkt, det som verkligen hjälpte mig var att skriva brev... jag skaffade ett block som jag kunde skriva till honom i som bara jag läste och visste vad som stod, lite som en dagbok, mina känslor som jag skrev hjälpte mig att komma tillbaka o den tunga känslan i kroppen blev lite lättare, självklart kommer man alltid sakna men saknaden ändrar lixom karaktär... vet inte ens om jag svarade på något som du ville ha svar på,jag skrev lite mest från hjärtat.