Min bonus blev en ängel

Jag blir så ledsen när jag läser ditt inlägg TS. Jag har inte varit med om samma sak som du men jag känner så väl igen känslan. För några år sedan så dog min styvpappa. Han kom in i mitt liv när jag var tonåring men tog snabbt en stor plats i mitt hjärta. Han hade två vuxna barn och när han dog så fick jag hela tiden höra från alla hur mycket värre det var för hans riktiga barn. Jag kan också förstå att det är skillnad för dom eftersom dom har vuxit upp med honom på ett sätt som inte jag gjort men jag kände hela tiden att andra förminskade min sorg och att jag inte hade rätt att vara ledsen på samma sätt som dom. Dessa personer fick mig att tvivla på om den relation vi haft till varandra inte var äkta och att de känslor jag upplevt att han hade för mig var påhitt från min sida. Det blev en otroligt jobbig läkeprocess där jag ofta kände mig arg, frustrerad och sårad. Nu har det nästan gått 5 år och jag vet att allt som hände då skapades av andra. De hade ingenting med min "styvis" att göra och jag tvivlar inte längre en sekund på att han älskade mig som sin egen.

Med detta inlägg vill jag mest förmedla att jag tror att detta är en väldigt vanlig känsla och att du inte ska låta någon annan lägga sig i din sorg. Självklart måste man visa respekt för den biologiska familjen men du var också otroligt viktig för din styvdotter!