Planerad förlossning med lovat akutsnitt

Har inte gjort en planerad igångsättning, men vill ändå dela med mig av min förlossning. Ska försöka att inte skrämmas eller komma med råd som du inte vill ha.

Jag hade en enorm förlossningsskräck. Var paralyserad och kunde inte tänka mig något annat än planerat snitt. Jag tog upp det redan på inskrivningssamtalet på MVC och fick då komma i kontakt med Aurora-mottagningen. Dvs barnmorskor som är specialicerade på förlossningsrädsla. Vi började med att boka en tid för planerat snitt. När jag väl hade fått det kunde jag börja närma mig rädslan, och ta in det barnmorskan sa till mig. Började känna att jag kanske ville ha en vaginal förlossning i alla fall.

Tillsammans satte läkaren och jag upp några "villkor" för hur förlossningen skulle fortskrida. Det skrevs in i journalen: Förlossningen fick inte ta mer än 10 timmar totalt, vid misstanke om risk för komplikation skulle planering göras för snitt. Och det viktigaste av allt: I journalen skrev in att jag, patienten, hade sista ordet när det gällde att avsluta förlossningen med ett snitt. Och att ingen i det läget fick försöka övertala mig att fortsätta den vaginala förlossningen. 

Den inbokade tiden för planerat kejsarsnitt avbokades och jag började se fram emot förlossningen. Varje morgon vaknade jag och var besviken för att inte värkarbetet hade påbörjats under natten.

Och hur gick det sen? Jo mängden fostervatten började minska och den lilla avvikelsen föll under punkten "misstanke om komplikation". Så det blev ett snitt i alla fall. Ha ha!

Lite snopet efter allt arbete jag lagt ner på att komma över rädslan. Men nu i efterhand är jag väldigt stolt över att jag arbetade mig igenom den där förlamande rädslan och faktiskt var beredd att testa en vaginal förlossning.

Jag tycker det verkar som om du har tänkt igenom allt ordentligt. Och jag tycket det är en utmärkt plan. Det enda rådet jag skulle vilja ge dig är att se till att det ni kommer överens om blir nerskrivet på papper, helst i journalen.

Varmt lycka till!