Trespråkighet

Mina barn som vuxit upp i USA men nu bor i Frankrike talar svenska, engelska och franska utan problem. Jag har alltid talat svenska med dem, min man franska och engelskan fick de från omgivningen när vi bodde i USA.

Här i Frankrike går min son på en engelsk-fransk skola och dottern får engelska genom barnvakten som hon träffar tre gånger i veckan. Min son var sen med att tala (men inte onaturligt sen) och talade fram tills vi flyttade från USA huvudsakligen engelska (även med oss fast vi tjatade), men sedan vi kom hit har både franskan (så klart) och svenskan (lite mer förvånande) lossnat, och han är nu balanserat trespråkig.

Min dotter var tidig med att lära sig prata och gjorde då det på alla tre språken samtidigt. Hon har aldrig blandat som min son gjorde i början och är också bättre på att översätta mellan språken. Eftersom de har vuxit upp med i stort sätt samma förutsättningar vad det gäller språken tror jag att skillnaderna helt enkelt beror på personlighet och språköra. Barnen talar svenska med varandra vilket är roligt, men  lite förvånande (jag har aldrig försökt styra vilket språk de talar med varandra). 

När min son föddes och vi berättade att vi tänkte lära honom tre språk sa alla att det kommer AAAALDRIG gå, men tji fick dem. Visst har det varit mycket jobb, och ofta känns det so om det är ett språk "för mycket" och alltid åtminstone ett som blir lite lidande, men det har definitivt varit värt det när jag ser hur lätt de har för att tala med andra vilket som helst av de tre språken. En lustig sak är att min son blir lite sur om någon talar ett språk som han inte förstår, för han är ju van vid att förstå allt och alla!

 

Jag tror att man far acceptera att det inte alltid blir helt perfekt eller att ordforradet inte ar komplett pa alla spraken hos ett barn som talar tva eller flera sprak. Man kan naturligtvis gora en del for att ratta och forklara osv, men det viktigaste ar att kommunikationen pa spraket funkar. Om det blir lite fel ibland ar inte hela varlden, och ganska latt att ordna till senare om det skulle behovas (till exempel om barnet flyttar till ett land dar spraket talas av majoriteten). Det ar valdigt ovanligt att barn som ar flersprakiga ar helt balanserade pa alla spraken, dvs att de kan alla spraken lika bra och har ett helt komplett ordforrad pa allihop. Oftast blir det sa att varje sprak anvands inom ett visst omrade och pa det sattet specialiseras. Till exempel blir ett sprak skolspraket, ett kanslospraket, osv. Och det ar ju inte sa illa det heller. Om de skulle hamna i en sadan situation att de behover utoka ordforradet ar det ju relativt latt. Medan de fortfarande ar barn tycker jag att det viktigaste att man haller alla spraken levande sa att de anvander dem i alla fall i vissa situationer och kan uttrycka sig mer eller mindre obehindrat om an med lite smafel har och var.