Rädd för att jag inte kommer kunna föda vaginalt :(

Den normala vikten vid 37 veckor är ju ca  3kg enligt mina böcker.  Sade de någonting vid ultraljudet om att barnet var extremt stort?

Kan du inte be om att få göra ett nytt ul när du närmar dig bf eller göra ett privat.

Han sa att barnet är ca. 10% större än medel. Det kommer förmodligen inte bli ett extremt stort barn men jag är fortfarande rädd för att min kropp inte fixar att föda fram ett barn som väger 4,5kg. Ska träffa barnmorskan på måndag och berätta om min rädsla. Som det ser ut nu så kommer bebisen landa på 3800g om den föds i v. 40 och går upp 200 g i veckan. Men går jag över så blir det ju över 4kg garanterat.

Det är ytterst ovanligt att kvinnor har för trånga bäcken för att kunna föda sina barn. Genom olika ställningar kan man dessutom påverka storleken på in- resp utgångarna i bäckenet! T ex ökar storleken med hela 30% om man sitter på huk jämfört med om man ligger på rygg och föder!!! Prata med din barnmorska så kan hon visa vilka ställningar som är att föredra! 

Lita på din kropp! Den är skapt för att föda!  

Tack southern belle för dina peppande ord! Jag visste om det innan och det känns ju väldigt bra att vissa ställningar kan vidga bäckenet. Ska prata med barnmorskan så jag får tips om ställningar.

southern:
Förslåt men ''den e skapad till att föda'' det var klumpigt sagt.

Ts prata med din bm om hur han/hon tycker och sen ska du prata med en kunnig överläkare och be om kontroll och tul snabbt innan det skulle bedömma något som är omöjligt.

Jag vet vad jag pratar om nämligen.
Jag har fått 3 stora barn en födde jag vaginalt okej storlek v 41+1 föddes hon och var 4140g men allvarliga komplikationer och blev klippt och sugklockan va framme och sydd många härliga styggn.
Hennes hjärta gick snabbt ner och jag svimmade.

Andra så vägrade man ge tul och allt blev sent v 41 fick jag tul som vissade sig att han var 4885g jag blev undersökt öppnen 2½cm men omogn tapp.
Läkaren sa NEJ till att föda vaginalt då det skulle bli allvarliga komplikationer för kvinnans kropp typ fasna och underlivet och inne  i magen skulle gå sönder.
Och att han skulle kunna vara större än han igentligen var.
2 dagar efter fick jag planeradsnitt v 41+2 allvarliga komplikationer ochhan var större nämligen 5810g och 62cm mitt liv stod i spel i 2 dagar/nätter ..
Men han hade det bra.

Tredje såg man också nu att han var stor så jag fick tul redan v 35+5 som vissade sig att han var 3890g !!
8 dagar efter gjorde man planeradsnitt v 37+5 kom han alltså ut 2 veckor innan BF och han var 4150g så enligt överläkarna skulle denna pojke vara 5,600g ..                 

oj vilka stora barn dina 2 yngsta. Hur misstänkte du det? har pratat med min barnmorska som säger att det är ovanligt att skandinaviska kvinnor är trånga i bäckenet. bara om man är väldigt kort under 150 brukar man kolla. Men jag har stått på mig och på bf ska hon göra hinnsvepning iaf.. men hon säger att hon tror att barnet väger högst 4 och att jag inte behöver oroa mig. hoppas hon har rätt. Mitt sf mått var nu på 35 i . 38+3 så det har ju inte dragit iväg iaf.

Moderinstingt.
Jag hade sådanna kraftiga hårda jobbiga sparkar med 2:an redan vecka 20 likom så när han sparkade så var det hela min kropp som gungade efter fast jag satt på soffan.
Och kraftiga tidiga sammadragningar.
Jag visste han skulle bli stor och jag ville ha hjälp men bm sket i varända sak jag sa.
Hon lovade många ggr igångsättning och kejsarsnitt men hon gjorde aldrig det.
Blev inte änns undersökt om hur bäckenet var.
Jag är 164cm.

När jag väl blev gravid igen med 3:an så var ajg ju såklart rädd jag visste denna gången med att om man nu fått 1 okej och 1 som var övedriven och då borde denna vara en monster.
Han skulle inte bli lika stor som brossan men det skulle inte skillja sig så mkt iaf från 5,8 och BF en på 5,6 så han skulle ha blivit stor om ingen skulle ha lyssnat på mig nu.

Din SF fått ser nog helt okej ut
Men ja det kan bli en på 4,300g max.
Men jag förstår dig mkt väl om att du är orolig.
Längden och bäcken mättning har igentligen inte någon sammband.
Bara kroppen och hur barnet växer är en gåta.
Men be om tul gör det och kolla hur SF hurvan ligger på dig.
Om du hittar pappret kan du skriva på min inbox så kan jag förklara för dig                    

Jag har fått  två stora barn.
Den första vägde 5060g o slutade med kejsarsnitt för att han låg med ansiktet åt fel håll och då kunde jag ej krysta ut honom så han fastnade.

Va lite orolig andra gången för att jag inte skulle kunna trycka ut henne med.
Eftersom den första va så stor så fick jag lovat att få en igångsättning eller snitt (valde igångsättning) om hon oxå va stor. Tul visade att hon va stor och jag fick igångsättning i v 38..
Jag är jättenöjd med den förlossningen. Jag lyckades trycka ut min lilla tjej alldeles själv
Hon vägde 4540g..

Nu när jag har klarat det så känner jag mig säkrare inför en ev tredje gång

Jag hade turen att få en läkare som lyssnade och godkände igångsättning eller snitt. Har hört flera andra där läkarna inte verkar bry sig.. En av läkarna som jag träffade sa HELA tiden att det gör inget att hon är stor, kvinnor är skapta för att få ut bebisen. Jaha, va det därför det gick åt skogen första gången

Be att få träffa en läkare eller byt BM.. Klart att du inte ska behöva känna oro..
Min första BM brydde sig inte men jag flyttade mitt i graviditeten o då bytte jag BM och hon tog mig på allvar..
Tjata o stå på dig..

Lycka till

Jag glömde skriva en sak..

Jag hade såna höga förväntningar på min första förlossning och ingenting blev som det skulle. Det va jobbigt för mig.. Hade planerat en förlossning utan smärtlindring.. Haha!! Va så inställd på detta att jag storgrät när jag va tvungen att inse att jag ville ha EDA. Det va SÅ jobbigt när det inte gick som jag trodde..

Andra gången gick jag in som ett blankt papper..
Lyckas jag med vaginal förlossning så är det skitbra och om det blir snitt så är det oxå skitbra..

Det va jätteskönt att inte förvänta sig så mycket, jag slappnade av på ett helt annat sätt..

Vet hur du känner dig, jag är också rädd att jag inte ska kunna krysta ut mitt barn, att det ska fastna.
Jag har fått gravdiabetes, gbs och nu havandeskapsförgiftning, är i vecka 39.Bebisen väger runt 3800g men misstänks vara större. Var på samtal igår pga min oro att bebisen ska fastna och få syrebrist, min bm tycker att jag inte ska gå över tiden pga diabetesen och att jag inte är så stor av mig m.m. När jag prata med läkaren igår så var det ingen snack om igångsättning fast att jag går över tiden, fick beskedet att jag kan gå 2-3 veckor över innan dom gör nått åt det, så länge min havandeskapsförgiftning inte blir värre, att bltrycket inte stigger mer. Fick beskedet att där fanns många kvinnor som födde barn över 4,5 -5 kilo, att det var normalt, jag e liten av mig (158 lång), mäta becknet var det inte tal om i heller. Ger inte så mycket för sjukvården längre.