Tips om dhea

Gaaa - Jag gick inför vårt senaste försök i Maj på en homeopatisk konsultation där jag också fick med mig homeopatmedicin hem. Gick också på några zonterapi behandlingar. Jag tror verkligen på alterativ medicin.
Jag kände av min ägglossning på ett starkare sätt efter intag av medicinen.

Tyvärr så  var den menscykeln när jag körde igång med sprutor inte den allra bästa....Hade det på känn, men IVF-läkaren tyckte jag skulle köra på ändå. Så här i efterhand så är jag övertygad att det bästa hade varit att invänta IVF på nästkommande cykel. Men man lär så länge man lever!
Man ska komma i håg att homeopatmedicin kan behöva tid på sig innan man får full effekt av behandlingen.
Jag valde dock att sluta med mina piller. Hade jag haft mera tid på mig så skulle jag absolut ha fortsatt att ge medicinen en rejäl chans....men nu försöker jag förlita mig på hormonpreparaten och allmänt en bra kost med tillskott av de viktigste vitaminerna.

Akupunktur gick jag också på och det var verkligen toppen! Tyckte det hände saker åt det positiva hållet ganska omgående och lugn och harmonisk blev jag också på köpet.
Dock så har vi haft så mycket oförutsedda utgifter i sommar så jag har inte känt att jag har råd att kosta på mig dessa behandlingar nu den sista tiden. Man bör gå ett antal ggr inför IVF och inte bara någon enstaka gång.

Det finns ofantligt många tips och terorier kring det här med vad som kan vara bra för oss kvinnor som vill bli gravida. Var och en är också salig på sin tro och det en tycker är bra tycker någon annan är dåligt.
Följ bara vad ni själv tror kan vara bra för er.

Allmänt en bra kosthållning utan överdrivelse åt något håll. Men några vanliga och enkla tips som inte alls är svåra att leva efter och följa är tex att  transfetter bör helt tas bort (chips, strips osv), kaffe i stora mängder är heller inte alls bra vår fertilitet (max 3 koppar / dag), motion är bra förstås, mkt frukt och grönsaker, gärna tillskott av extra D-vitamin, gärna äta fisk för att få i sig Omega-3.

Om man har dålig cirkulation i livmodern tex så är akupunktur bra på att sätta i gång kroppen cirkulation. Men det finns andra saker man kan göra själv och som är helt gratis. Det finns qigong-övningar just för att öka blodcirkulationen i livmodern och som är upplagda just för oss som vill bli gravid. Dessa övningar ska göras varje dag i ca 30 min.

Att frysa om fötterna är inte bra för oss som vill bli gravida. Så fram med tjocksockar och lägg gärna en vetekudde på fötterna om ni är lite svala. Det är dessutom himla skönt när man tex tittar på tv och samtidigt värmer sina fossingar .

Ska man gå på akupunktur tex så ska man noga kolla upp så att det är en som är duktig och som vet hur man nålar oss som vill förbättra chanserna att bli gravid. Det finns som med allt annat bättre och sämre ställen att gå till. Men akupunktur är aldrig fel, även vissa IVF kliniker erbjuder detta i samband med ET, just för att öka cirukationen i livmodern och därmed förbättra oddsen.

Men precis som dig cff så har jag nästan helt slutat med naturtillskott då jag inte törs laborera alltför mkt med sådant just i samband med IVF. Har varit helt annat om jag verkligen har haft tid på mig och helt kört den naturliga vägen. Men jag närmar mig 40 och försöker leva ett allmänt hyfsat sunt liv med nästan inget alkohol, ingen superfet mat, inget kaffe nästan men unnar mig ändå sådant som jag tycker om ibland. Är en godisråtta som är väldigt svag för framförallt choklad , men har minskat mitt godisintag rejält så det jag nu äter gör nog varken till eller från.

Jo, glömde ju att skriva att andra saker att hålla koll på är just att hela tiden hålla koll på sitt TSH värde tex.
Är detta för högt så är det svårare att bli gravid och vi som håller på med IVF får garanterat höjt värde automatiskt. Så kolla erat värde då och då är mitt råd också.

Jag är ganska säker (dock ej hundra) på att jag läste att "någon" (som jag vet att jag "känner till"  här i trådarna men inte just nu kommer på forum-namnet på....) testat möjligtvis från detta inköpsställe, men som inte höjde sina DHEA värden vid test nämnvärt, vilket jag tror det gjorde från det ställe som Hemulen redan nämnt, dvs DHEA.com och att det preparatet därifrån höjde värdet.  

Kom på att tipsa er som har fått Prasteron (DHEA) utskrivet av läkare att se till att vara ute i god tid med er beställning då det tillverkas efter förfrågan. Jag är glad att jag lämnade in mitt senaste recept i god tid innan det var slut i burk nr 2, för jag har fått vänta länge nu och ingen medicin har tillverkas åt mig som jag kan hämta ut.
Apoteket skulle förra veckan ta reda på varför det dröjde så. Himla tur att jag har en del kapslar kvar så jag helt plötsligt inte får ett glapp på 2-3 veckor.....det vore väldigt onödigt.

Cff- Hur går det för dig måntro? Du har väl ätit DHEA längre än oss flesta här i tråden? Hoppas det ger fint resultat med många fina ägg.

Jag har inte testat. Men Mamma Gås i 40 tråden använde väl Inofolic. Undrar du över något så kolla med henne.
Hur går det annars för dig? Hoppas att du kämpar på och att du till slut får lön för din möda. Så länge man kämpar för det man så gärna vill ha så finns det ju faktiskt chans, bara det att det är så lätt att glömma det när man kravlar sig framåt.....sakta men säkert mot sitt mål.

Gaaa - Vilken tuff dag för dig....Och så typiskt av läkarna att tala om för oss med lågt AMH att det liksom är kört med barn för våran del (med våra egna ägg alltså). Jag förstår preics hur du kände dig i den stunden idag....och förmodligen även nu?

 Det tar ett tag att resa sig igen, men orkar man bara resa sig efter en sådan tuff "smäll" så får man konstigt nog oftast dubbel kämparglöd tillbaka och jag hoppas att du lyckas få tag i den. Hinder finns naturligtvis fortfarande kvar, men jag tror att det för själen känns bra att veta att man i allafall kämpat in i det sista. Och jag tror inte att läkarna alla gånger har rätt att uttala sig om det är helt kört eller ej. Läs bara alla i AMH-tråden så ser du att det faktiskt händer mirakel både här & där. Men jag känner förstås igen mig att det verkilgen känns svårt och omöjligt när det gäller en själv....mkt lättare att våga tro att andra lyckas. Men man kan aldrig veta när det händer och det är så onödigt att ge upp innan man känner att man är klar med kämpandet. Jag tror det växer fram ett beslut och när man är slutkörd så kommer man nog till ett stopp helt naturligt och jag tror att det då känns rätt och det stoppet kommer kanske inte heller för du kanske lyckas bli gravid, när du som minst anar det.

 Stor styrkekram till dig!

Tuvalina - Tråkigt att erat försök misslyckades.....Men vilken tur att ni får ett nytt gratisförsök. Väldigt generöst av kliniken. Håller fortfarande tummar för att ni ska få ett syskon till er fine Tusse.

Jo, jag har gjort HSG-röntgen i dag och det var det värsta jag har varit med om på länge.
Undersökningen gick inge bra, läkaren fick inte till det och var tvungen att sätta ny kateter då den första var trasig?! Fick göra om samma procedur igen och även den katetern var enligt henne trasig  Här blev jag lite orolig och undrade för mig själv om hon visste vad hon gjorde egentligen......Nåväl, efter ännu en smärtsam procedur och omgång nr 3 så lyckades hon. Men något så grymt ont det gjorde! Det gjorde så ont så jag låg och skakade av smärta (ssk sa det, själv så höll jag på att svimma!!) Jag mådde så illa och kallsvettades när hon tryckte på med kontrastvätskan. Jag fattar inte varför man inte får någon smärtlindring, tänk er ÄP utan bedövning men långvarig smärta som inte går att komma undan ifrån! Jag var inte långt ifrån att sopa till röntgenutrustningen bara för att komma därifrån . Hade inte i min vildaste fantasi trott att det skulle göra så fruktansvärt ONT. Men så var det helt totaltsopp i ena äggledaren. I den andra så var det lite motstånd, men i den så gick vätskan i genom och den blev sen mer öppen och det var ju bra.

Jag var för tagen för att känna känslor när allt var klart efteråt. Fick gå och duscha av mig och sen klä på mig och åka hem.

Gaaa - Precis som dig så grät jag också idag på sjukhuset innan undersökningen började. Jag hade såna fina sjuksköterskor som förberedde undersökningen och vi pratade och kom då in på känsliga ämnet barn och jag berättade hur livet sett ut för oss och hur det bara fortsätter att göra ont, ont, ont.....att det aldrig riktigt får vara bra utan att det verkar som om vi är som gjorda för att  hamras på med ytterligare sorg & smärta som verkligen gör ont i själen. Sedan trillade tårarna på väg hem också, när jag insåg att våra hemmaförsök har varit helt bortkastade och att drygt 1½ år i allafall har gått till spillo med hemmaförsöken tack vare att min utredningsläkare inte tyckte att det var någon mening att kolla äggledarna mina då han inte trodde att det var det som gjorde att jag aldrig blev gravid. Han har säkert helt ställt in sig på mitt låga AMH. Men för oss har han verkligen sabbat alla våra jobbiga hemmaförsök som vi kämpat månad efter månad för att få till så bra som möjligt. Som tur är så har min man redan fått mig att må lite bättre, men jag är ändå väldigt ledsen och i bland så önskar jag att vi slapp den här skiten rent ut sagt! Livet pågår runtomkring oss, men man kan liksom aldrig leva glatt fullt ut för oavsett om man vill eller ej så blir man nästan varje sekund påmind om detta med barn och inget är mer ångestladdat än att leva i ovisshet om hur det kommer att bli med barn eller ej.

Allt går bra att hantera när man är stark, men sådana dagar som det tex blivit i dag för dig Gaaa och mig så är det betydligt svårare att känna tro & hopp......Suck.....jag skriver och skriver så himla långt och säkert bara en massa vims vams. Men om ni visste (fast det vet jag ju att ni vet) vad skönt det är att få sätta ord på sina känslor och veta att det finns några där ute som vet vad jag pratar om och som lyssnar till ens tankar och känslor. Inte blir det sämre i allafall och jag vet ju att det kommer att kännas bättre och bättre för varje dag tills man kommit ifrån det onda. Sedan får man hoppas att man blir förskonad ett bra tag innan en ev ny smäll kommer. Men den dagen den sorgen. Här ska fortfarande kämpas, även om kämparglöden just nu har fått sig en törn av besvikelse.

Vad jag egentligen ville ha sagt till dig Gaaa, är att vi sitter i väldigt lika sits. Lågt AMH, läkare som föreslår ÄD eller adoption och så har vi båda en tung dag där tårar trillat okontrollerat trillat nerför våra kinder. Men jag har inte gett upp och jag ville också säga att det kan kännas skönt att veta att andra sitter i samma båt och lever med samma känslor och samma längtan och har dagar som verkligen går upp och ned. Vi är f_siken så mycket starkare än många människor runtomkring oss. Något gott måste vi alla kämpare få ut av denna kamp, förr eller senare och på ett eller annat sätt. Det vågar jag tro på i allafall!

Kram igen!

 - Vet du vad? Jag är i vanliga fall ganska tålig och trodde att jag skulle kunna andas ut det onda. Men efter att gång på gång få vätskan upptryckt så klarade jag inte av mera försök. Så efteråt så kändes det som om jag inte höll ut nog.....Men får hoppas att läkaren talade sanning när hon tyckte jag uthärdade undersökningen mkt bra.....Eller sa hon bara så för att visa empati med mig. Fick för mig på väg hem att om jag bara hade stått ut nån gång till så kanske hon hade kunnat öppna äggledaren. Men samtidigt så sa hon att hon hade tryckt in rejält och att den nog var helt "igenlödd" .

Jag har pratat med min man och vi kommer nog att begära att få prata tillsammans med utredningsläkaren för det är inte bara detta med mina äggledare som har blivit konstigt utan även ett blodprov i vår utredning som slarvades bort, ett prov på AMH som jag inte fick veta förrän efter att vi misslyckats med 2 IVF:er och får slängt i telefonluren att det rekomenderas ÄD eller adoption. INgen hade talat om detta låga värde för oss tidigare.
Jag vill efter detta inte ha med denne läkare att göra mera. 

Men visst är det så, det har man lärt sig vid det här laget, dvs att man måste verkligen hålla både ögon & öron öppna och vare en liten "mini-läkare" för att ta sig framåt i den här "branschen". Inte som det borde vara, men tyvärr så ser verkligheten ut så. Kanske fler som känner igen sig? Skulle tro det i allafall. 

Nu skriver jag på igen......Jo, livmodern såg bra ut och det är jag glad för. Och att det gjorde så vansinnigt ont beror nog på att det var stopp, men samitidgt så vet jag inte om hon gjorde rätt då hon fick göra om hela 3 ggr. Undersökningen ska vara klar med förberedelser och allt på ca 1 timme. Min undersökning tog nästan 2½ timme! Usch, det var verkligen hemskt! Fick med mig extra antibiotika hem då dom grejat alltför mkt där nere. Känns ju bra för även om jag tagit antibotika sedan i går så känns det tryggare att få ta ytterligare för att häva en ev infektion. Kanske är bra med en liten kur inför kommande försök.

Även om jag längtar efter ett barn så jag håller på att förgås så är jag verkligen så himla glad för dig och för alla andra som lyckats. Ni har ju också kämpat lika mkt som vi andra gör och det gör att ni är extra värd att få uppleva lyckan motför "normala" och helt "vanliga" par som skaffar barn. Hoppas att ni inte tyngs ner av våra inlägg här som ibland kanske inte alltid är så där jättepositiva......men livet är väl som det ska, kan jämföra det med en sol som går upp och ned och så är ju livet också. Men behöver lite sol nu ett tag så känns det nog lite bättre.