Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

När jag hade det som värst var jag tvungen att ensam pulsa genom snön, med en fullpackad skev och knagglig dramaten, en kasse ytterligare ovanpå, ganska tung handväska med allt nödvändigt, och minst två kassar till. Varje eller varannan vecka på tåg, upp och nerför trappor till och från station, halt och osandat, blåsigt och stressigt. Urusel kollektivtrafik. Jag har slitit ut tre dramaten på 3 1/2 år.
Jag avsatte alltid en halv dag för att handla mat. 3-4 timmar. Sedan skulle allt upp när man kom hem också. Puh!
Vet inte hur många gånger jag ringde till SL och klagade på de livsfarligt hala trapporna ner till perrongen.
Jag hade alltid muskelvärk i flera dagar efter varje inköpsrunda. Jag svor och grät när jag stretade och drog. Och då har jag redan från början en förstörd hållning och dålig rygg.

Tack och lov har jag löst mina problem med att inte kunna ta mig dit jag måste, vid de tider jag måste. Det var till exempel alltid ett stort pussel för att få en lämplig läkartid som passade med tågets tidtabell.
Tack och lov har vi två butiker ICA och COOP nära varandra där man kan plocka godbitarna från varje butik, där kort datum gör att man kan göra riktiga fynd och är man medlem finns det alltid extra bra priser.
Att vara ensam är betydligt dyrare än att vara fler som äter i familjen. Per person blir matkostnaden mycket högre för ett ensamhushåll.
Jag bor på landet och min närmaste ort där jg handlar är inte stor. Men det finns Sveriges största utbud av ekologisk och kravmärkt mat. Det är dyrt även här fast det produceras bara några kilometer bort, och värre lär det vara ändå längre bort. Det enda jag alltid köper kravmärkt är mjölk och a-fil. Och om det är riktigt billigt även olivolja och andra kravmärkta varor. Det händer ju att ICA har veckans ekologiska. Och att det är kort datum på kravmärkt.
Jämför man Coops chokladpulver med Oboy så vinner ju Coops. Och jämför man snabbkaffe så vinner ICA Basic över alla andra som finns på ICA, men på COOP finns motsvarande prisklass.

Vet inte hur många miljoner jag har sparat på att jämföra priser och handla klokt, men det är åtminstone en.
Alldeles säkert blir det ganska mycket mer om man räknar in ALLT jag handlat till mig och min familj.

Hur ska man nå ut till ALLA som arbetar i dag och  få dessa att förstå att!!!
* A-kassan kommer inte med engång om man blir arbetslös
* Man kan bli sjuk
*A-kassa o sjukersättning är inte lika höga som lönen

OM alla fattade det så skulle ingen handla på kredit för man vet inte om man kan betala tillbaka OCH alla skulle ha en rejäl buffert ifall något oförutsett skulle hända.

MASSOR av människor skriver ju här att dom inte viste/kunde inte rå för m.m.
För mig är detta självklara saker men tydligen inte för alla.         

Jag har arbetat som reporter, men det började redan när jag var 11-12 år. Då bestämde jag mig för att bli författare!

Sedan har jag gått skrivarkurs på ABF i 13! terminer. För samma underbara författardam. Mor till dramatikern och regissören Agneta Elers Jarleman. Jag slutade inte förrän hon pensionerade sig.
Jag saknar Britt. Hon var en underbart uppmuntrande och egen individ i sitt sätt att handskas med livet.
Nåja, författare blev jag aldrig, inte än i alla fall, men mitt skrivande har räddat mycket av mina myndighetskontakter, min ekonomi och andra situationer.
Däremot är jag inte lika uttrycksfull verbalt. Jag orkar inte tänka tillräckligt fort för att hitta rätt ord. Därför skriver jag hellre.

Ja och det tycker jag är det minsta man kan förvänta sig av en vuxen människa som har jobbat ett par år. Det handlar ju om prioriteringar. Alldeles för många går och köper fin bil o nya möbler på avbetalning. Spara först till en buffert, spara sen till allt du vill ha och fortsätt sen spara till det du vill ha i framtiden.
 

Och vem hade satt er med en massa skulder? De kom ju knappast av sig själva?

Som jag skrivit tidigare är det inte självklart att alla får försörjningsstöd. Vi fick det inte eftersom vi kunde vänta oss pengar några månader längre fram och någon annan i tråden fick det inte heller för att Försäkringskassan tappat bort dennes papper.

DE FLESTA får försörjningsstöd och om vi hade fått det hade vi inte hamnat i flera år av fattigdom och överskuldsatthet. Att vara tvungen att välja mellan att betala hyra och ge barnen mat ÄR fattigdom och det finns i Sverige.

När vi var fattiga var tanken på nya kläder bara en dröm och födelsedagspresenter eller julklappar likaså. Det handlade inte om att vi inte hade råd med märkeskläder, det handlade om att välja om vi skulle köpa potatis eller morötter för den sista tian, för vi hade inte råd med både och. Om kyrkan inte hade hjälpt oss med mat hade vi inte överlevt. Om hyresvärden inte hade ställt upp och låtit oss bo kvar trots att vi kommit efter med hyran så hade vi blivit hemlösa. 

vi pratar om fattigdom i sverige,så kom inte dragandes med att de har det sämre i somalia,för det är inte det vi pratar om.
tråden handlar om att man är fattig om man har typ 6.000kr i inkomst och en hyra på 4.000kr typ..

Fattigdom är ju relativt. Får jag välja vart mina skattepengar ska gå så prioriterar jag de som riskerar dö av svält framför de som har som största problem att de inte har råd att följa med på en klassresa. Med dagens definition av barnfattigdom var jag definitivt fattig som barn. Det var inte alltid så kul men det var aldrig någon fara för mitt liv och jag tyckte aldrig att det var samhällets ansvar. Vi barn bet ihop och tog oss vidare och fick en jäkla skjuts att skaffa egna pengar när vi blev vuxna.

Då förstår jag! Ja, det har jag också lagt märke till. Dessutom brukar biblioteken ha aktiviteter som inte kostar något.

alltså jag är född 1977 och jag har då aldig gått på bio,varit på lekland eller simhall,dagens barn har sådana krav! om det gick bra att bada ute på badplatserna när jag va ung och leka i skogen och på lekplatser så går väl det idag med??