Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Vilken otroligt förenklad förklaringsmodell du har.

De som går på försörjningsstöd är antingen psykiskt sjuka eller så är de födda i socialgrupp 3. Måste vara rätt härligt att leva med en sån förenklad världsbild. :-P

Levnadsstandraden på 60-talet var lägre för samhället i stort, även bland de allra allra rikaste. I en fattigdomsdiskussion kan man inte jämföra nu med 60-talet, 1800-talet eller afrika utan det handlar om samhället i nuet. Så svårt borde det inte vara att förstå det.

Även vanliga arbetare hade lägre levnadsstandard jämför med i dag, så vart vill du komma? Samhället utvecklas. Ska fattiga människor stå kvar i 60-talets SVerige eller ska även de få ha en tv och en billig dator? Ska deras barn kunna hitta information och göra läxor och skicka in via nätet eller ska de klara sig utan och vara en andra klassens medborgare?

Alla länder har en skälig lägsta levnadsnivå, så även Sverige. Bara för att du kanske vill se fattighusen till baka i landet så betyder inte det att våra ledande politiker instämmer i din åsikt. De anser att alla har rätt till en basstandard.

Det ska inte synas utanpå att man är fattig, barnen ska inte behöva avstå aktiviteter som majoriteten i skolan kan göra, det ska inte synas på tandstatusen att man är fattig, det ska inte påverka den fysiska hälsan att man är fattig.

Att däremot ha en enkel standard i hemmet,  ha en massa ny elektronik, åka till fjällen eller på utlandsresor är en helt annan sak. Det är saker man kan unna sig om man har inkomst till det.

Hur tycker du föräldrar ska göra som har barn som får hem läxor o dylikt på usb-minne? Gå till biblioteket varje dag med dem?

Jag har nu valt att använda mig av röda korsets definition i tråden och jag tycker den passar bra när det gäller barn och deras villkor. Det är inte en fråga om överlevnad utan en fråga om att ges möjligheter och att få vara delaktig!

För att det är orimligt. Sen ska det skrivas ut -ytterligare en kostnad.

Det förutsätts idag i många skolor att barn har tillgång till dator hemma. Lärare skickar ut veckobrev o dylikt per epost - man förutsätts kunna kolla sin epost varje dag.

Och alla bor inte där det finns kvällsöppna bibliotek.

Finns det bilbiotek i varje stadsdel, i varje samhälle och by? Är de öppna varje dag så man kan göra läxorna där? Eller räknar du med att alla har bil och möjlighet att ta sig till ett bibliotek kanske en eller flera mil bort?

Du tycker att det inte spelar någon roll om skolkamraterna kan se på ett barn att det är fattigt?
Du tycker att det är bra för barn att känna sig i underläge redan från låg ålder?
Vilka tror du det är som skolkar sig igenom högstadiet, kan det möjligen vara de barn som redan från början känt sig som förlorare?

Jag pratar inte om att barn eller vuxna behöver ha dyra märkesvaror eller att det är fel på second-hand, jag pratar om något helt annat. Barn som har några få klädesplagg de växlar mellan, inte ordentliga ytterplagg, plagg som är antingen för stora eller för små, att alla kläder är slitna och urblekta osv. Nu pratar jag om barn som inte längre leker och skitar ner sig.

Alla de som räknas som fattiga har inte försörjningsstöd.
Alla fattiga är inte ensamtående unga vuxna.

Varför tog inte de som gick på universitetet extra jobb så de kunde laga sina tänder istället för att dra ut dem? 

Kan alla ta sig till ett bibliotek gratis? Har alla tillräckligt kort avstånd för att en t.ex 8 åring ska klara av att gå dit och hem?

Alla som har försörjningsstöd kärver man motprestationer av, om de inte är sjuka. Den som är sjuk kan knappast gå till ett bilbliotek flera kilometer eller mil bort varje dag. Den som är anvisad att gå en kurs har närvaroplikt där. Dator på skolan? Alla skolor erbjuder inte läxhjälp eller att man får stanna kvar efter skoltid för att använda datorn tyvärr.