Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Jag kan gärna ställa upp och hjälpa de fattiga som själva gör någonting för att förändra sin situation.
Tyvärr så träffar jag inte så många sådana, utan mest de som skyller sin olycka på någon annan och frånsäger sig allt eget ansvar för sin situation.

Nyckeln till ett bättre liv är att resa sig upp och ta sitt ansvar för att livet blivit som det blivit, för i de allra flesta fall hamnar du där du hamnar på grund av dina egna val.

Men nej, det är alltid " någon annans fel" att X inte har jobb, osv...

Sträckan har inte ett skit med saken att göra. Det som tar tid är att packa och packa upp. Transporten kan vara 500m eller 10 mil, skillnaden är marginell i de sammanhangen.

fast jag är ju ett levande bevis på att man kan bli undernärd när man har 4.800kr i inkomst och en hyra på 2.800kr. kom inte och säg nåt annat!

Jaha?
Alla människor har din släkt i närheten förmodar jag?
Eller jag antar att du menar att jag ska lpta min blinda, reumatiska pappa hjälpa mig att flytta nästa gång så kan jag bjuda på lite fika.
*facepalm*

Så här ser min och min mans situation ut:

Vi har två barn (3 och 5 år). Mannen har inget jobb, och får ingen A-kassa. Jag studerar och får ca 9 500 kr i månaden. Plus att vi har barnbidraget. Vår hyra ligger på 5200 kr i månaden (en tvåa). Vi har båda skulder hos kronofogden och får således ingen billigare eller mindre lägenhet eftersom vi inte är kreditvärdiga. Barnen ska ha det de behöver plus att vi oxå måste ha mat givetvis.
I sommar ska jag jobba, men börjar inte förrän i juli och får inte min första lön förrän i slutet av augusti. Mina sista csn-pengar får jag i maj och då är det bara på 7 000 kr.
Jag har pratat med soc och så här säger dem:
*Ni måste flytta till en billigare eller mindre lägenhet (men det kan vi inte eftersom vi inte är kreditvärdiga)
*Ni får inget försörjningsstöd under de månader ni inte får pengar eftersom du (jag alltså) pluggar och därför inte står till arbetsmarknadens förfogande till 100 % (Jag studerar på distans och lägger ner ca två timmar på att söka jobb varje dag)
*Soc säger att våra barn kommer bli placerade hos en jourfamilj tills vi får igång ekonomin igen (de gör alltså hellre så än att ge oss pengar)
Vi måste sparar ihop minst 7000-8000 kr för att klarar oss någorlunda under de två månader jag inte jobbar, för att slippa att våra barn får flytta ifrån oss.
Vi har överklagat detta 4 gånger.       

Ta kontakt med din lokala dagstidning och be dem göra ett reportage om hur dagens sociala välfärdssystem med diverse socialförsäkringar inte fungerar. Att folk blir utslagna för att regelverket är så osmidigt.

Självklart ska ni bråka och leva rövare. Och självklart ska ni inte lämna era barn till någon annan än möjligen en släkting om det riktigt kniper.
Enligt lagen har alla barn rätt till en trygg uppväxt och att få sina behov tillgodosedda. Det skulle inte förvåna mig om en advokat skulle kunna hjälpa er. Ni har rätt till Rättshjälp och även barnen har det. Barnens Rättshjälp betalar hela kalaset och ni betalar nog högst en procent. Vad man kan förstå av din korta beskrivning.
www.rattshjalp.se/

Det har påpekats tidigare i tråden att det inte finns i alla butiker och inte i samma utsträckning som i storstäder och prissättningen är inte den samma i alla butiker

När jag hade det som värst var jag tvungen att ensam pulsa genom snön, med en fullpackad skev och knagglig dramaten, en kasse ytterligare ovanpå, ganska tung handväska med allt nödvändigt, och minst två kassar till. Varje eller varannan vecka på tåg, upp och nerför trappor till och från station, halt och osandat, blåsigt och stressigt. Urusel kollektivtrafik. Jag har slitit ut tre dramaten på 3 1/2 år.
Jag avsatte alltid en halv dag för att handla mat. 3-4 timmar. Sedan skulle allt upp när man kom hem också. Puh!
Vet inte hur många gånger jag ringde till SL och klagade på de livsfarligt hala trapporna ner till perrongen.
Jag hade alltid muskelvärk i flera dagar efter varje inköpsrunda. Jag svor och grät när jag stretade och drog. Och då har jag redan från början en förstörd hållning och dålig rygg.

Tack och lov har jag löst mina problem med att inte kunna ta mig dit jag måste, vid de tider jag måste. Det var till exempel alltid ett stort pussel för att få en lämplig läkartid som passade med tågets tidtabell.
Tack och lov har vi två butiker ICA och COOP nära varandra där man kan plocka godbitarna från varje butik, där kort datum gör att man kan göra riktiga fynd och är man medlem finns det alltid extra bra priser.
Att vara ensam är betydligt dyrare än att vara fler som äter i familjen. Per person blir matkostnaden mycket högre för ett ensamhushåll.
Jag bor på landet och min närmaste ort där jg handlar är inte stor. Men det finns Sveriges största utbud av ekologisk och kravmärkt mat. Det är dyrt även här fast det produceras bara några kilometer bort, och värre lär det vara ändå längre bort. Det enda jag alltid köper kravmärkt är mjölk och a-fil. Och om det är riktigt billigt även olivolja och andra kravmärkta varor. Det händer ju att ICA har veckans ekologiska. Och att det är kort datum på kravmärkt.
Jämför man Coops chokladpulver med Oboy så vinner ju Coops. Och jämför man snabbkaffe så vinner ICA Basic över alla andra som finns på ICA, men på COOP finns motsvarande prisklass.

Vet inte hur många miljoner jag har sparat på att jämföra priser och handla klokt, men det är åtminstone en.
Alldeles säkert blir det ganska mycket mer om man räknar in ALLT jag handlat till mig och min familj.

Vet du, man kan ha haft en stabil ekonomi, en trygg försörjning i 20 år, och ett hyfsat sparande på banken när man plötsligt får veta att man ska skiljas, och samtidigt blir man sjuk och efter bara några månader säger arbetsgivaren upp en... Ekonomin rasar fort från att ha varit på topp till att man ligger på botten. Att hindra all konsumtion, att ingen ska köpa hus och bostadsrätter för att det värsta kan hända skulle stjälpa hela svenska ekonomin!