Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Ja mer och mer men nu måste jag ha bil pga av jobbet (de är väll de enda som jag har mer nu än då.Jo jag vet att jag hade kunnat söka för att komma upp i normen men då får jag sälja bilen = förlora jobbet där av avstår jag det vill inte bli "socialfall" igen! Så får ha mindre pengar vi överlever  ju tycker bara det är fel att de som går på socailen har mer! Mina  barn har inte aktiviteter sporutrustningar osv,varför ska de som gå på soc ha den "lyxen" då?

mer pengar har de ja.haha nog ser folk ner på mig oxå som ensamstående med MÅNGA barn

Jag vet iaf att JAG hade mer när jag gick på soc hade tom råd att åka på semester på den tiden.Visst hade ingen bil och inget jobb men hade mer pengar ju kunde göra saker som jag får avstå från idag.Sen vet jag inte om socialen har blivit sämre de senaste 10åren de har jag ingenaning om

Om man nu faktiskt får ersättning av soc så kan man kanske klara sig hyggligt.
Men inte alla får det, trots att dom är berättigade.
Det finns många fallgropar som gör att man lätt faller mellan stolarna.

T ex en till mig närstående som hux flux stod utan inkomst då han hoppade av studierna, för att han inte klarade studietempot.
För att få ersättning från försäkringskassa eller soc eller sjukpenning så behövde han ett läkarintyg som påvisade dels att han är asperger samt att hans arbetskapacitet är noll.
Att han definitivt inte klarar av stresshantering.
Innan han kunde visa ett läkarintyg på det så kunde han heller inte få några pengar nånstans ifrån, då stod han helt utan inkomst.

Det tog 8 månader att få det läkarintyget och då bara för att jag gick in och ställde till ett jäkla liv helt enkelt.
Och så är det idag, om man inte kan slåss för sin sak så skiter myndigheterna i en.
Eftersom jag är engagerad inom attention så vet jag att när det gäller funktionshindrade, så om dom inte har anhöriga som slåss för dom så körs dom över, och då lämnas dom åt sitt öde.
Då hamnar dom lätt på gatan.
Svaghet, må det vara fysisk eller psykisk tas ingen hänsyn till idag och det är för jävligt.

Är du inte stark och lönsam då är du inget värd. 
Och det kan vara du eller jag eller nån vi älskar, nästa gång.   
               

När barn i 8-10 års åldern säger till sina föräldrar att X är fattig, då är det illa. När man får höra som förälder att X har alltid samma kläder. X har aldrig med sig frukt, X är alltid sjuk när vi har friluftsdag, När barn pratar om andra barn hemma och säger att det barnet är fattigt. 
Så ska det inte vara, barn ska inte behöva ha epitet fattig.

Mitt ena barn hade en klasskompis som hela skoltiden alltid hade enbart dyra märkeskläder, det var något som också berättades hemma.

Alla barn ska kunna känna sig likvärdiga och inte avvikande i klassrummet, den plats där de tillbringar den största delen av sin vakna barndom.

Det är fortfarande inte fråga om att barnen har fräscha begagnade kläder, utan slitna kläder som inte riktigt passar. 

Jaha, så om barnet först kommer till föräldrar som kanske inte kan bringa optimala uppväxtförhållanden, så ska samhället också svika barnet och göra bland det värsta du kan göra mot ett litet barn.
Samhället ska separera barnet från den enda trygghet barnet känner genom att ta föräldrarna från det.

Bra och empatiskt tänkt där, låt barnet betala för föräldrarnas misstag.
Eller?      

Men alla förmår inte jävlar anamma, vad ska du göra med dom? 
När det inte handlar om bristande vilja, utan om bristande förmåga?
Hur löser du det problemet?   

Många av dem som hamnat i fattigdom är ju faktiskt de som har fått rätt till ersättningar men fått vänta väldigt lång tid på detta, kanske 1 år eller mer. Under den tiden kan vilken relativt stabil tidigare ekonomi raseras som helst raseras.

Yrkesgymansium tar de emot 35-åringar, tar de emot de som redan har en gymnasieutbildning?

Den stora expansion av högskolor och universitet har resulterar i att många i den yngre generationen har fått en högskole- eller universitetsutbildning. I Sverige hade 42 procent av alla personer mellan 25-34 år en högskole- eller universitetsexamen år 2009.

Om det är så lätt att studera efter gymnasiet varför är det inte fler som utbildar sig?
Sverige ligger internationellt på 14 plats angående sådan utbildning,

Korea ligger på första plats med 61%,Japan och Kanade på andra plats med 56%.

Precis, så är det.
Och det gäller ju inte bara funktionshindrade.
Man kan vara för fysiskt sjuk för att orka strida för sin sak.
Och för att vara ordentligt påläst om sina rättigheter, bör man nästan ha en juristutbildning i botten, vi kan inte alla vara utbildade jurister.
Vi föds med olika förutsättningar, för en del är det svårt att ta in teoretisk akademisk text och faktiskt förstå den.
Och en del är för psykiskt nergångna av psykisk sjukdom, depression, t ex för att förmå strida för sin sak.
Andra kan ha ett beroende i botten som tar så mycket energi att kämpa med och mot att dom ingen har kvar till att slåss för sina rättigheter med.
Och många, många har genom lång tid fått lära sig att dom inte är värda bättre än att bli behandlade som andraklassens medborgare, att det är deras eget fel, att det är dom det är fel på, inte samhället.
Det kan man ju tydligt läsa i den här tråden om inte annat.

Alla dom människorna faller utanför, ska dom bara skitas i då?
Idag är det ju så.
Jag vill absolut inte ha det så, det är inte ett Sverige jag växte upp i och det är inte ett Sverige jag vill leva i.
Som jag skrev nästa gång kan det vara vem som helst av oss, bara för att man haft turen nu att klara sig bra, betyder inte att det alltid kommer vara så, och definitivt inte att det kommer vara så för ens barn.


">