-
Ja, när vi var fattiga ville vi ha både värme och mat fast vi inte hade råd. Det är hemskt med såna egoistiska människor som jag som varken vill frysa ihjäl eller svälta ihjäl. Vi var fattiga på riktigt, vi fick ingen hjälp från socialen och levde en bra bit under existensminimum.Anonym (Soc) skrev 2012-03-19 15:21:06 följande:Jag delar inga nålstick men om man inte har råd med det man vill får man ändra på sitt synsätt tycker jag. Det borde inte finnas fattiga i Sverige men människor vill ha allt tydligen även om man inte har råd
-
Nej, vi fick ingen hjälp från socialen trots att vi gjorde allt de sa att vi var tvungna att göra. Vi levde i flera månader på sparade pengar och sedan, när alla våra sparpengar var slut och vi sökte hjälp för att kunna betala hyran fick vi exakt 137 kr. Vi hörde till dem som hamnade mellan stolarna - det är inte självklart att man får hjälp även om man inte äger någonting. Och jag vet att vi inte är ensamma om att inte få hjälp...Annette 732 skrev 2012-03-19 15:42:49 följande:men om ni inte fick hjälpm från soc hade ni ju pengar så ni skulle klara er.?
Flera månader senare ringde en kvinna och sa: "Jag ser här att ni har sökt bistånd och att det finns barn med i bilden..." Då hade vi fått skulder både till hyresbolaget och elbolaget eftersom vi prioriterade att ge barnen mat. De skulderna fick vi leva med i många år eftersom de växte snabbare än våra inkomster. -
Fast det finns ganska många som har MINDRE än normen, som av en eller annan anledning inte har så att det räcker till grundläggande behov (mat, kläder, bostad, m.m.). Alla får inte den hjälp som normalsvensken tar för givet att de ska få. Jag och min familj var en av dessa familjer. Vi levde på sparpengar i flera månader och klarade oss längre än vi "skulle" på dessa pengar. Vi sålde allt vi kunde sälja och när även de pengarna var slut sökte vi hjälp och blev nekade. Vi skulle klara oss 4 personer på 137 kr enligt socialen. Orsaken till att vi blev nekade vill jag inte ta upp här, men det handlade inte om missbruk eller att vi misskötte vår ekonomi på något sätt.Donum skrev 2012-03-20 15:28:15 följande:Nu vänder du på det. Frågan gällde inte vad som är minimum utan att ha mer än det man behöver. Idag har i princip alla i Sverige (åtminstone de som vi vet om finns i Sverige) mer än vad som behövs för att klara sig, varför jag inte anser att det är riktigt att tala om det behövs mer för att inte vara "fattig".
Vi hade verkligen inte vad vi behövde. Vi prioriterade mat till barnen och om inte vårt hyresbolag hade varit så förstående hade vi blivit hemlösa, för vi hade inte råd med både mat och hyra. -
För att det finns personer som skulle kunna gissa vem jag är om jag berättade hela historien. Det handlade om att vi längre fram (flera månader längre fram) skulle få pengar. Nu hjälpte det oss inte under de månader vår inkomst var noll och sparpengarna var slut och när pengarna väl kom så hade skulderna vuxit sig enorma och det tog flera år av hårt arbete att ta sig ur det.Annette 732 skrev 2012-03-20 15:44:16 följande:att leva på sparpengar och sälja allt man kan sälja är självklarheter,men undrar varför du inte vill tala om varför ni fick avslag?
-
Om man jobbar, men inte får ut sin lön är den noll även om en inte är det på papperet.Annette 732 skrev 2012-03-20 15:56:54 följande:vad jag vet kan inte en inkomst vara NOLL.
akassa,aktivitetsstöd,mammapenning,sjukskrivning,s ocialbidrag osv... -
Som jag skrivit tidigare är det inte självklart att alla får försörjningsstöd. Vi fick det inte eftersom vi kunde vänta oss pengar några månader längre fram och någon annan i tråden fick det inte heller för att Försäkringskassan tappat bort dennes papper.Anonym skrev 2012-03-21 06:07:03 följande:Enligt rädda barnen så finns det säkert många fattiga i sverige, men jag jämför faktiskt med de barn som t.ex lever på barnhem där man delar rum 7 o 7, kanske bara får ris till mat, och de har ändå tak över huvudet! Barn som går på gatan, de är fattiga! Inga barn i Sverige behöver gå hungriga, det finns matpåsar som delas ut i kyrkor om försörjningsstödet absolut inte räcker till.
Jag vet att många ensamma mammor kämpar och har det svårt ekonomiskt, och att man faktiskt kanske inte alltid kan skicka med fika till skolan. Men jag tycker inte att det är fattigdom. Och det är inte fattigdom att inte kunna åka på skidsemester eller utlandsresor, eller att kunna köpa märkeskläder.
Fattigdom i mina ögon är att inte ha mat eller tak över huvudet, och inte kläder så det räcker.
Vi har inte bra med pengar, jag vet inte när jag senast köpte kläder åt mig själv, jag ärver ibland från släktingar. Barnen får inte så mycket nytt, bara om det verkligen behövs. Vi åker sällan på semester, märkeskläder är inte att tänka på (fast jag har små barn än). Inte räknar jag mig som fattig för det!
DE FLESTA får försörjningsstöd och om vi hade fått det hade vi inte hamnat i flera år av fattigdom och överskuldsatthet. Att vara tvungen att välja mellan att betala hyra och ge barnen mat ÄR fattigdom och det finns i Sverige.
När vi var fattiga var tanken på nya kläder bara en dröm och födelsedagspresenter eller julklappar likaså. Det handlade inte om att vi inte hade råd med märkeskläder, det handlade om att välja om vi skulle köpa potatis eller morötter för den sista tian, för vi hade inte råd med både och. Om kyrkan inte hade hjälpt oss med mat hade vi inte överlevt. Om hyresvärden inte hade ställt upp och låtit oss bo kvar trots att vi kommit efter med hyran så hade vi blivit hemlösa. -
Om du har läst mina tidigare inlägg så skulle du veta det. Vi hade INGA skulder. Vi arbetade båda två, men p.g.a. omständigheter som ingen av oss kunde råda över fick min man inte ut sin lön på flera månader. Vi levde på våra sparpengar i flera månader, sålde allt som gick att sälja (t.o.m. vår säng och soffa) och när ALLA pengar var slut gick vi till socialen och bad om hjälp. Men eftersom vi på papperet hade inkomst nekades vi hjälp, trots att vi kunde bevisa att vi inte fått pengar på länge och arbetsgivaren intygade detta. Min inkomst var så låg att en inte ens täckte matkostnaderna.Anonym (Mio) skrev 2012-03-21 08:22:31 följande:Och vem hade satt er med en massa skulder? De kom ju knappast av sig själva?
När vi inte fick hjälp kunde vi inte betala våra räkningar under några månader och DÅ fick vi skulder. De utgifter vi hade var mat, hyra, el, telefon, csn, busskort och dagisavgift. När den retroaktiva utbetalningen från mannens arbetsgivare äntligen kom hade räntor och avgifter gjort att skulderna var mycket större än den summa pengar vi fick och det tog år av hårt arbete för att komma ikapp. Som tur var blev ingen av oss sjuk och vi kunde jobba upp oss igen, men sån tur har ju inte alla. -
Jag förstår inte riktigt vad du menar med "...folk det är på bibliotek son aldrig verkar ha varit på ett bibliotek..."Anonym (zzzz) skrev 2012-03-21 15:15:18 följande:reagerar över hur mycket folk det är på biblioteket son aldrig verkar ha varit på ett bibliotek..svenskar,barnfamiljer,vanliga människor!
tecken på fattigdom? -
Då förstår jag! Ja, det har jag också lagt märke till. Dessutom brukar biblioteken ha aktiviteter som inte kostar något.Anonym (zzzz) skrev 2012-03-21 15:25:39 följande:de vet inte hur det funkar,de vet inte att ett lånekort kostar 20kr,att det finns datorer och dagstidningar och filmer att läsa/låna/använda,att de kan kopiera mot en avgift,ja kort sagt de har aldrig satt sin fot på ett bibliotek.
-
Som vi redan har konstaterat så kan de flesta som har försörjningsstöd leva bra här i Sverige. Det är de som INTE får denna hjälp som är fattiga. Man ÄR fattig när man inte har råd med både mat och bostad.Anonym skrev 2012-03-21 19:17:31 följande:Jag kliar mig fortfarande i huvudet när människor diskuterar "barnfattigdomen i Sverige".
Jag har själv levt med min 3-åriga son med försörjningsstöd sedan 2 år tillbaka.
Vi har ett hem, en 2a på 70kvm, vi har mat, basvaror och frukt och grönt, vi har råd att gå på tex badhus eller lekland (men det kan såklart lätt ersättas av lek med kompisar, en tur i skogen tex) och vi får t.o.m pengar över varje månad. Jag ser absolut inte hur min son lider av att jag har försörjningsstöd - han får det han behöver, och inte mer. I grund och botten tror jag bara att Svenska barn endast lider pga föräldrarnas dåliga ekonomiska situation - när föräldrarna själva väljer att inte prioritera barnen. Eller när man TROR att barn tex måste ha ett eget rum, de måste ha en det, det, och det. Jag växte själv upp i en "fattig" familj och jag har alltid varit NÖJD och tacksam över hur bra jag och min son faktiskt har det med den längsta ersättningen möjlig för 1 vuxen och 1 barn i Sverige.
Jag var i Indien förra året med min familj, där såg jag RIKTIGT lidande och riktig ekonomisk(och social) segregation! - 2 småsmå barn som kröp tätt intill sin magra mamma i ett gatuhörn, fallfärdiga ruckel som var både bostadshus och affärer, små barn med trasiga kläder som sprang bland lösdrivande hundar, kor och livsfarlig trafik. och helt plötsligt kunde det finnas ett gigantisk 5-stjärnigt hotell mittemot. De rika passerade tiggarna och invaliderna som att de inte existerade. -
Jag är oändligt tacksam att jag under alla år har betalat in skatt. I september förra året råkade äldste pojken ut för en fruktansvärd olycka och hans vård kostade, och kostar fortfarande, massor och vi behöver inte betala ett öre mer än mat och boende åt oss själva när vi var tvungna att vara med honom på neurointensiven. Trots att vi inte fick hjälp från socialen när vi behövde det så har vi helt klart fått valuta för en skatt vi betalat under åren.
-
Jag såg ett nyhetsinslag där de pratade om skolan och om hur pengarna felfördelades där. Forskning har visat att om vi fångar upp exempelvis läs- och skrivsvårigheter redan när barn börjar skolan så kan eleverna få hjälp på en gång och aldrig behöva komma efter. Det är MYCKET dyrare att sätta in åtgärder för ett barn som går i åttan och inte kan läsa och skriva än att se till att sexåringar får de hjälpmedel de behöver redan från början.Ermenegildo skrev 2012-03-22 12:07:15 följande:Ja, och fri sjukvård för alla svårt sjuka tycker jag är rätt prioriterade skattepengar, det är jag gärna med och finansierar. Tyvärr erbjuder dock Sverige inte längre världens bästa sjukvård, inte ens i närheten. Kostnaderna ökar stadigt medan kvaliteten minskar.
Frågan om skatter blir tyvärr alltid svartvit i den politiska debatten. Det finns några få som vågar tala om att inte bara öka skatterna utan faktiskt ställa krav på att vi får valuta för dem. Ilja Batljan är en av dessa få: di.se/Artiklar/2012/3/21/262420/Politkerna-ha.../
Jag antar att samma sak gäller inom vården - att pengar fördelas fel. Tyvärr fungerar inte din länk. -
Jo, jag vet, men det känns konstigt eftersom det på nåt sätt knuffar undan de som faktiskt är fattiga i vårt land och får det att se ut som att verklig fattigdom (där man inte har så att det räcker till mat, kläder och bostad) inte finns i Sverige. Men det är min personliga åsikt...Argo skrev 2012-03-22 13:42:55 följande:
Fast för trådens skull: även om de flesta som får socialbidrag kan leva hyggligt i Sverige så räknas ALLA dessa som ”fattiga”. Enligt definitionen hos RB och i TS.
-
Nej, men de blir osynliga när familjer som inte har råd att köpa de dyraste märkesjeansen eller åka på utlandssemester visas upp som fattiga.Regnig måndag skrev 2012-03-22 14:16:36 följande:Det där är en halmgubbe och mycket krystat. Det du påstår att bara för att det finns de som definieras fattiga så upphör de som har det ännu sämre att existera!
-
Om du har möjlighet att spara 10-20 kr/månad slipper du ta lån nästa gång du måste köpa nya glasögon. Här kan man exempelvis köpa billigt: http://www.extraoptical.se/?gclid=CPDS1JaK-64CFYZZmAodxyqPxALonlely Wolf skrev 2012-03-22 18:47:12 följande:Ja jag har skrivit vettiga saker, men detta är sanning att jag köper ett par skor varannat år. Väljer jag att köpa fler par så då ryker summan från mat och hygien summan.
Men det kan väl du också inse att när man bor ensam och har en låg inkomst där räkningarna tar det mesta (dock vanliga husssolsräkningar) alltså inga lån så har man inte råd till skor och kläder. Har nu för till fället tagit ett privat lån för jag var tvungen att skaffa nya glasögon för de gamla var 7 år gamla repiga och jag såg inget med dem. Så därför har jag inget över just nu eftersom jag sitter och betalar glasögonen.
Tygskor kan vara ett alternativ på sommaren. Jag hittade för 30 kr paret förra sommaren i nån helt vanlig affär - en fyndlåda på ICA tror jag det var. Om du kan köpa ett par såna billiga skor att ha på sommaren så slipper du slita på de "riktiga" skorna. -
Fast då borde du ju inte kunna gå barfota heller...Lonlely Wolf skrev 2012-03-22 19:11:26 följande:Som jag sakt tidigare så har jag fibromyalgi och att gå i tunna sommar skor går inte då fotsulan ömmar ständigt, lederna smärtar och tål inga stötar, hälarna bränner. Skulle jag ha råd så kulle jag måsta ha ortopediska skor, men, men.
-
Om du går till länken jag skrev så ser du att progressiva glasögon där kostar mellan 80 och 500 kr. Om du väljer ett av de billigare paren så blir det 80 kr (portot är gratis i mars) + kostnaden hos optiker för synundersökning brukar kosta 200-300 kr. Totalt blir det alltså max 400 kr. Om du sparar 10 kr/månad så har du råd med nya glasögon varje år. Om du sparar 5 kr/månad kan du köpa nya glasögon vartannat år.Lonlely Wolf skrev 2012-03-22 20:14:33 följande:Skulle inte jag ha progressiva så skulle jag inte se nått.....Att gå ut och handla med 3 par glasögon skulle vara jobbigt för mig för jag bär aldrig med mig handväska....jag äger inte ens en....ha 3 par glasögon i jackfickan nä.
Jag har haft glasögon sen jag var 16 år och att jag i 40 årsåldern var tvungen att ha progressiva som jag inte klarar mig mer utan kan jag inte rå för.
Om jag skulle ha bil skulle jag inte kunna köra med vanliga glasögon för jag skulle inte se skyltarna.
Jag känner mig elak när jag skriver det här, men just nu känns det som att du letar problem istället för lösningar. -
Jag hittade ett fel i mitt inlägg - det ska naturligtvis vara 10 kr/vecka (520 kr/år). Fast 10 kr/månad räcker ju också till ett par glasögon.Anonym (f.d. fattig) skrev 2012-03-22 20:27:57 följande:Om du går till länken jag skrev så ser du att progressiva glasögon där kostar mellan 80 och 500 kr. Om du väljer ett av de billigare paren så blir det 80 kr (portot är gratis i mars) + kostnaden hos optiker för synundersökning brukar kosta 200-300 kr. Totalt blir det alltså max 400 kr. Om du sparar 10 kr/månad så har du råd med nya glasögon varje år. Om du sparar 5 kr/månad kan du köpa nya glasögon vartannat år.
Jag känner mig elak när jag skriver det här, men just nu känns det som att du letar problem istället för lösningar. -
Jag vet inte vad som räknas som vanliga synfel, men jag har svår närsynthet och brytningsfel på båda ögonen och jag kan få glasögon för under tusenlappen. Däremot vet jag att en väninnas optiker smällde i henne att hon "var tvungen" att ha dyrare glasögon p.g.a. sin dåliga syn. När jag frågade vad hon hade för synfel fick jag veta att har exakt samma som jag har - hennes optiker hade ljugit för henne för jag ser bra med mina glasögon och de är inte alls tjocka och min väninna ser bra med mina glasögon.
-
Självklart går man till en optiker och gör sin synkontroll och får sitt recept på glasögon, men sen köper man glasögonen online så blir de billigare.Lonlely Wolf skrev 2012-03-23 16:32:11 följande:Tack för att det finns andra som inte kan beställa standardglas. Jag har flera olika synfel och måste vara till en optiker.